Rockmorsan – Del1 – Det här med namn

 

Jag lyssnar på Lillasyster i bilen. I baksätet sitter själva lillasyster och sjunger med. Hon heter Lina. Hon är tre år och kan bokstavera sitt namn. Hon sjunger med i Så jävla bra – jag vet inte om det är nåt att vara stolt över, men jag skrattar tyst för mig själv.

Tänker på det här med namn och varför man heter det man heter. De allra flesta heter något från släkten eller för att ”det är fint”. Oftast behöver man inte fråga, folk berättar gärna varför de valt sina barns namn. Att Lina heter Lina har med just Lillasyster att göra. Först en konsert... sen ett hångel... sen en graviditet och sen en lillasyster. En dag ska jag berätta för Lina – om jag törs.

Vi ska snart ha vår trea så vi snackar en hel del namn hemma. Min man vill att bebin ska heta Lemmy. Jag vet inte om han skämtar. Men jag tror inte det. Över min döda kropp svarar jag på det – inte ens om jag dör under förlossningen får han heta det. Sen knyter det sig i magen, att dö under en förlossning är ju inte en orimlig tanke. Jag måste verkligen få honom att lova att inte döpa honom till Lemmy.

 

Min man vill ha ett rocknamn. Men det är svårt. De passar bra på husdjur, Ozzy, Ace, Blackie och Lemmy - typiska hundnamn. Sen finns det ju namn som bara är helt vanliga, men ändå tunga. Jag tänker på Jimmy, Robert, och Bruce.

 

Tjejnamnen är sällsynta, men de finns. Till exempel Alice. Men hur smickrande är det? Hon heter Alice... efter Alice Cooper eller varför inte efter Alice in Chains... Och så har vi ju Marylin, ”hon heter Marilyn... nej inte efter Monroe... efter Manson”.

 

Vår son heter Axel. Jag brukar ljuga och säga att det är ett släktnamn på min mans sida. Visserligen är det sällan någon som frågar.

 

/Rockmorsan


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK


Relaterade artiklar