Miss Q – Del1 – Mor och Far – Tack för att jag slapp ABBA!

Oavsett hur många olika faser jag har gått igenom och går igenom i mitt liv så finns det en sak som alltid återvänder. Obarmhärtigt och utstuderande kryper sig just den här fasen in under mitt skinn. Det är precis där den en gång rotade sig under barndomens blommande år.

 


Nationalteatern

Jag talar om musiken. Musiken som spelades mest i mitt barndomshem under mina första levnadsår. Band som Pink Floyd, Led Zeppelin, Rolling Stones, The Animals, Hoola Bandoola Band, Bob Dylan, Nationalteatern, Neil Young, The Band och andra fantaster.

 


Carole King

Medan många andra i min ålder lyssnade på dåtidens popidoler lyssnade jag på damerna Janis Joplin och Carol King. Min första CD-skiva var Aretha Franklin och det var här, under den här tiden, jag förstod vad musik egentligen är. Själen i musiken. Hur musik kan påverka andra och vilket intryck den gjorde på mig.

 

Neil Young
Neil Young

 

Musik är min familjs gemensamma nämnare. Inget gick upp mot när kassettbandet med Pink Floyds ”The Wall” spelades i familjens dåtida Volvo 245. ”We don’t need no education, we don’t need no thought control” ljöd ut ur högtalarna och ur familjens strupar. Jag varken kan eller vill förneka eller förakta den musik som etsas sig fast under mitt skinn och i min själ. Istället hedrar jag den tillsammans med mina föräldrar genom att lyssna på låten ”Vem kan man lita på?”.

 

 

 


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK


Relaterade artiklar