INTERVJU: Moloken – mörk experimentell metal

Moloken är ett metalband från norra Sverige som inspirerats av 90-talets Death/Doom- och Black Metalscen tillsammans med 70-talets progressiva rock. De har de på kort tid lyckats skapa ett unikt sound och ett eget musikaliskt förhållningssätt. I en tid där musik blir mer och mer likriktad, oavsett genre så finns det en mall med utstuderat mönster att kopiera, så är dagens metalscen inte är något undantag. Därför har Molokens mål alltid varit att skapa något eget, att influeras och inspireras men aldrig medvetet kopiera och på så sätt strävar att gå sin egen väg. Jag blev mycket nyfiken på vilka killarna bakom Moloken är. Det här kom att bli en riktigt intressant pratstund. Vi tar det från början.

 

JONAS: Vi börjar med lite fakta om er.
Hur och när startade Moloken?

MOLOKEN: Vi brukar räkna startskottet som 2007 och det började som för de flesta band. Det finns ingen märkvärdig story bakom det. Kristoffer och Nicklas är bröder så steget att dom skulle spela ihop var inte långt, och Nicklas hade tidigare spelat med Jakob i två olika progrockband. Det är bara Patrik som har blivit rekryterad utan att direkt känna någon i bandet sedan tidigare. I det fallet var det hans tidigare musik som gjorde att dom tog steget att fråga om han ville vara med när Johan hoppade av.

JONAS: Hur är ni som personer, berätta lite kortfattat om var och en?

MOLOKEN: Vi är ganska nördiga och tråkiga snubbar utan särskilt många rock'n'roll-poäng. Som personer är vi nog ganska lika även om Jakob är lite mer akademiskt lagd och Kristoffer har större drivkraft för business-delen och ”håller i trådarna”. Vi är inte så intressanta som personer och inte särskilt intresserade av att framhålla oss själva heller.

JONAS: Har ni spelat i andra band och i sånt fall vilket/vilka?

MOLOKEN: Ingen av oss är purfärsk men inga av våra tidigare förehavanden har gjort sig något namn, så det känns onödigt att sitta och namedroppa trettioelva band som ingen utom de närmast sörjande hört talas om. Den röda tråden har dock alltid varit rockmusik där vi försökt göra något eget istället för att försöka kopiera favoritbanden.


JONAS: Hur skulle ni beskriva Moloken sound? Hur har det förändrats/utvecklats med åren?

MOLOKEN: Som nittiotalets underjord filtrerat genom svängdörren på King Crimsons personalavdelning. Förhoppningsvis har vi blivit bättre och bättre på att formulera det vi vill ha sagt. Just nu känns det som om gitarrspelet har genomgått den främsta utvecklingen. Alldeles i början, när Kristoffer var ensam gitarrist, var det mer rudimentärt och gitarren mest ett sätt att föra låten vidare. Nu för tiden kan vi ta ut svängarna mer och interagera med varandra, men också Jakob har börjat använda sig mer av chopsen han faktiskt har.

JONAS: Vad har ni för grundfilosofi med musiken i Moloken?

MOLOKEN: I början sa vi att musiken vi gör ska vara mörk, organisk och svänga. Det mottot gäller fortfarande och förhoppningsvis lyckas vi oftare än inte. Utöver det kan man säga att vi vill undvika att upprepa oss allt för mycket.

JONAS: När man går och ser er live, vad ska man förvänta sig?

MOLOKEN: Att vi inte går på scen och tänker ”ikväll känner jag mig lite trött så jag ger bara 90%”. Varje gig är på allvar. Vi går aldrig på scen onyktra och vi försöker spela så bra vi kan vare sig det är tre eller trehundra i publiken. Folk brukar också ha föreställningen att band som spelar ganska slö, doomig musik bara står som fastplanterade och nickar lite med huvudet när dom spelar. Den bilden brukar vi revidera. Personer som inte annars lyssnar mycket på metal brukar få lära sig att det finns sådan musik med nyanser och känsla också.


JONAS: Vilken musikalisk bakgrund och vilka personliga influenser har ni var och en?

MOLOKEN: Det är bara Jakob som har formell skolning och han har även spelat med Arméens Trumkår. Vi andra är självlärda. I grund och botten är vi nog mest influerade av musik från 60- och 70-talen och 90-talets extremmetal. Det är svårt att reda ut exakt vilka influenser man har, men vi har märkt att det på ”Rural” finns inslag färgade av så skilda saker som klassisk musik, r'n'b, Aphex Twin, Deathspell Omega, Tool och Pelle Ossler. Naturligtvis finns även doom som My Dying Bride och progrock som Marillion närvarande, men det förvånar nog ingen som hört oss förut.

Det är en salig blandning helt enkelt, men aldrig några regelrätta stölder. Generellt kan man säga att vi är ett metalband som inte blir särskilt inspirerade av regelrätt metal. Ingen regel utan undantag dock och även Slayer har satt sina spår på albumet.
 

Moloken under 2011:
JONAS: Kan ni berätta lite hur 2011 varit för er i Moloken? Turnéer, Festivaler, nytt material, andra roliga saker?

MOLOKEN: 2011 var en pärs. Inspelningssessionerna var ångestladdade och känslan satt fortfarande i långt in på året. Dessutom drog mixningen ut på tiden. Det blev bra i slutändan men det tog sin tid för Sven att komma in i materialet och förstå vad vi var ute efter. I slutändan var vi tvungna att kassera mixen och börja om från början, och då blev det bra. Det var fint av honom att ta sig tiden han faktiskt tog för att det skulle bli så bra som det blev.

MOLOKEN: Hur som helst var det mycket annat som tog tid och vi kunde tyvärr inte vara ute och spela lika mycket som vanligt, men vi kunde åtminstone kröna ett segt år med en riktigt bra releasefest i slutet av november. Det kändes förstås bra, men det var många hinder på vägen och självklart flera ombokningar innan det blev av. Det var ett sånt år.

Info om turnélivet:

JONAS: Vilken är er bästa spelning ni gjort hittills?

MOLOKEN: Det brukar alltid vara några gig per vända då allt klaffar. I Hamburg hade vi rätt stor publik och fick dessutom höra att vi var mer högljudda än både Kongh och Manowar vilket var minnesvärt och underhållande. Köpenhamn på samma turné var också väldigt bra, liksom giget på SRF och nyss nämnda releasefest. Det finns faktiskt en hel drös att välja mellan. Det är alltid kul att spela och vi vill hålla hög lägstanivå.

MOLOKEN: Vi gjorde också ett intimt och halvhemligt gig på Verket i Umeå för att se hur det kändes att bränna av hela skivan från början till slut inför publik. Allt föll på plats och stämningen var fenomenal. Efteråt kom folk fram och pratade med oss om att de var närmast gråtfärdiga av musiken. Det kändes naturligtvis fint att höra när man ligger där på scengolvet och försöker bli människa igen efter en ordentlig urladdning.

JONAS: Vad är det bästa med turné-livet?

MOLOKEN:: Antagligen alla fantastiska människor man möter och konstiga platser man får se, särskilt på vår nivå där man får ta husrummet som erbjuds vad det nu än råkar vara. På det viset har vi hamnat på underliga ställen hos riktigt sköna lirare. En annan sak som man ser fram emot är att man får uppleva hur bandet tightar till sig och hur partier man tyckt varit knepiga att framföra känns enklare och enklare att få till som man vill.

JONAS: Vad är det mest galna som hänt på en av era konserter?

MOLOKEN: En gång i Karlskrona spelade Jakob fel.

JONAS: Vilken arena drömmer ni att spela på och varför?

MOLOKEN: Vi har inte riktigt den sortens drömmar. Ett bra gig är ett bra gig och det är allt vi bryr oss om. Att de inträffar verkar ha väldigt lite att göra med var man är eller vilka man spelar för.

JONAS: Er skiva Rural släpptes i november förra året.
Hur har den mottagits?

MOLOKEN: Överlag bra. Särskilt med tanke på att det inte är en särskilt lättsmält historia. En del fantastiskt fina omdömen har kommit till vår kännedom och som vanligt har det varit en del uttalanden i stil med ”jag gillar inte sådan här musik egentligen, men…”. En del recensioner har varit mer avvaktande men antagligen så gillar de helt enkelt inte sådan här musik eller så har inte skivan fallit på plats än.

JONAS: Vilka förväntningar hade ni på skivan?
Hur har de stämt överrens med utfallet hittills?

MOLOKEN: Vi trodde att folk skulle tycka att vi blivit smått schizofrena eftersom skivan verkligen är 'mer av allt' och ytterligheterna längre dragna än innan. Men det verkar ha gått bra och många verkar ha hittat den röda tråden trots allt. Det finns hopp om kritikerkåren.

JONAS: Berätta lite om hur inspelningen gick till?

MOLOKEN: Allt spelades in på klassiskt vis med trummorna först, sen basen följt av gitarrer och sist all sång lagd under stor stress. Som det för det mesta är för de flesta band. Det blev mycket kaffe, nudlar och hårda ord. I vanlig ordning strulade tekniken också: Patrik hade stora problem med en av sina gitarrer som pensionerades efter inspelningarna och Nicklas var tvungen att ringa in sin förstående förstärkarreparatör en kväll när bastoppen havererade.

JONAS: Hur ser planerna ut för 2012?

MOLOKEN: Vi är lite avvaktande just nu på grund av stundande faderskap, men vi skriver nytt material hela tiden och tanken är att försöka göra både strögig och någon turné innan året är till ända. Vi är försiktigt positiva till 2012.

JONAS: Många konserter/festivaler inbokade?

MOLOKEN: Inget vi kan gå ut med i dagsläget utan att säga för mycket, tyvärr. Den som är intresserad håller utkik på nätet, kollar www.moloken.net eller kanske till och med klickar 'gilla' på Facebook. Då får ni reda på allt när, var och om det händer.

JONAS: Som avslutning, skulle jag vilja att ni säger någonting spontant från ert hjärta till Rockbladets läsare?

MOLOKEN: Tack för att du tog dig tid.

 

BANDFAKTA – MOLOKEN:

MEDLEMMAR
Kristoffer Bäckström – Guitars/Vocals
Nicklas Bäckström – Bass/Vocals
Jakob Burstedt – Drums
Patrik Ylmefors – Guitars

AKTUELL MED
Senaste albumet RURAL
Läs recension gjord av Rockbladets Sonny Stark

HEMSIDA
www.moloken.net

FACEBOOK
http://www.facebook.com/pages/Moloken/173309830892

SKIVBOLAG
Discouraged Records

Skribent: Jonas Lööw jl@rockbladet.se
Foto: Moloken.Net

 


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK


Relaterade artiklar