INTERVJU: Terrortory – Death metal och vällagrade viner

Fina viner ska gärna ligga på lagring i evigheter, finstämd prosa ska gärna värkas fram under år av ångest för pinade författarsjälar instängda på kammaren och amerikanska skådisar tycks i allmänhet bara få mer och mer karaktär med åldern. Lite samma koncept kan så klart gälla för death metal, och synnerhet när det kommer till Skellefteåbandet Terrortory. Jag kunde inte bärga mig, så det var bara att lyfta på luren för att snacka med medlemmarna om vad de egentligen menar med detta. Vi tar allt från början.

JONAS: Hur och när startade Terrortory?
Johan:Terrortory bildades kring millenieskiftet av sångaren Johan Norström och gitarristerna Michael Bergvall och Stefan Vidmark. Från början fanns inga ambitioner utöver att spela någonting extremare än vad man gjorde i sina dåvarande band. Efter ett tag hoppade Peter Hägglund in på trummor och det medförde att vi började spela lite mer seriöst. Vi märkte att han kunde ju spela metal på trummorna och det triggade oss att börja skriva tyngre, snabbare och bättre låtar. Ännu mer komplett blev bandet 2004 då Olov Häggmark intog platsen som basist, då blev vi mer som ett band än tidigare. Sen hoppade ju tyvärr både Hägglund och Bergvall av rätt nyligt, men vi hittade en ny trummis ganska omgående i Tommy Nilsson som även varit stand in-trummis när Hägglund låg i lumpen och varit borta på jobb.

 

JONAS: Hur är ni som personer, berätta lite kortfattat om var och en?
Olov om Johan: Han är bandets nav och mittpunkt. Han kan skrika högt och kommer alltid med bra riff och ideér på hur vi ska arrangera låtarna. När han inte sitter i sitt hörn och knåpar på låttexter så filmar han oss andra (mest sig själv) när vi repar. Han är även bandets utbildade ekonom.
Johan om Olov: Olov står för råmycket pepp och tycker att alla idéer är bra idéer när det kommer till bandrelaterade saker. Skriver mördarsnygga riff när han väl orkar.
Johan och Olov om Stefan: Stefan är en riffbank på ben och den enda som är utbildad musiker. Han är dessutom den enda i bandet som har långt hår, vilket kanske är viktigast av allt.
Johan och Olov om Tommy: Mer metronom än människa. Beskrevs som en maskin av Koffe på Discouraged Records, och det är otroligt nära sanningen. Att repa med Tommy är en ynnest, att spela live än mer.

JONAS: Har ni spelat i andra band och i sånt fall vilket/vilka?
Olov: En hel del, precis som alla andra gjorde under gymnasiet. Inga seriösa projekt som överlevde länge. Spelade i ett band som blev något av en lokal snackis i Skellefteå. Rigor Mortis hette vi (nej inte det tyska speed-metal bandet) och av någon anledning så gick det rykten om oss att vi hade grisblod på scenen. Det var inte sant. Vi spelade live en gång och hann bara spela en låt innan det började åska och strömmen gick.
Stefan: Nightscape är nog min största merit, vi släppte skiva 2005. I övrigt har jag spelat i coverband och så.
Johan: Stefan gjorde även ett bejublat inhopp i mitt gamla hc-band Thurisaz när vi gjorde vårt sista gig. Nu spelar jag även i Starship Monolit, som är en slags schizofren hybrid av dödsmetall, hårdrock, hardcore, punk och blues.

 

JONAS: Hur skulle ni beskriva Terrortory sound? Hur har det förändrats/utvecklats med åren?
Stefan: Vi spelar tajtare nu än år 2000!
Johan: I övrigt har vi kanske renodlat vårt sound lite mer. Jag skrev mycket pubertala texter förr. Nu är det bara halvpubertalt.
Olov: Man blir ju äldre och kanske klokare och jag tror det märks i vår musik också.

JONAS: Vad har ni för grundfilosofi med musiken i Terrortory?
Olov: Hårt, tungt, vemodigt, melodiöst, långt, tungt och hårt.
Johan: Vi brukar försöka hålla oss till nyckelorden "aggression", "melodi" och "atmosfär" när vi försöker förhålla oss till vår musik.
Olov: Men ibland vill vi "chugga" jättemycket också! Det är roligt att spela när det vibrerar i byxbenen!
Stefan: Det är som Manowar, fast de vill vibrera damernas byxben!

JONAS: När man går och ser er live, vad ska man förvänta sig?
Stefan: Förhoppningsvis en rättvis representation av våran musik!
Olov: Ett band som ger gärnet och vill få publiken att svettas tillsammans med oss.
Johan: Jag är rätt övertygad om att vi gör en mer än rättvis representation av vår musik. Jag upplever att mycket faller på plats när man ser oss live. Lite som att, "jaaa, var det sååå de tänkte.."

 

Lite personlig info (varje bandmedlem för sig):
JONAS: När började din musikaliska karriär?
Stefan: Jag lirade trumpet i 3:e klass. Sen började jag spela bas i 6:an, och pillade på skolans gitarrer något år senare. Köpte sen en egen, och bara några år senare startade Terrortory!
Johan: Jag började först spela fiol typ i 1:an redan, enligt suzuki-metoden. Blev less på det. Började spela trombon i 3:an. Blev less på det. Sen började jag lyssna på punk och göra ljud på gitarrer och med munnen. Leva om.
Olov: Jag ville från början spela xylofon av någon jävla anledning. Men jag var sjuk när man skulle välja instrument i skolan och gitarr var det som fanns kvar. Så jag valde det och tyckte att det var astråkigt till den dag jag hörde metallica. Då sa det klick och på den vägen är det. Har hoppat mellan gitarr och bas genom åren, fast nu blir det mest bas eftersom det är det jag spelar i Terror.

JONAS: Vilken musikalisk bakgrund och vilka personliga influenser har ni var och en?
Olov: Tog gitarr och baslektioner på den kommunsla musikskolan fram till tvåan på gymnasiet. Men där fick man inte spela hårdrock så jag hoppade av. Ser mig själv som sälvlärd. Metallica var dom som fick in mig på hårdrocken. Första skivan jag köpte för egna pengar var Panteras "Far Beyond Driven". Satan så bra platta. Det som rullar i stereon nu är Opeth, Soilwork, Lamb of God m.m, m.m.
Johan: Jag började lyssna på punk och hardcore i 9:an nånstans, och halkade via Purusam in på hårdrocken. När jag fick ett blandband med låtar från Arch Enemys "Stigmata" förstod jag vilken musik som var min musik. Ljudbilden på den skivan är fortfarande mitt ljudideal. Sen dess har band som Katatonia, Opeth, Soilwork, Burst och Kvelertak blivit några av mina större favoriter.
Stefan: Har gått kommunala musikskolan och musiklinjen på gymnasiet. Jag fick tidigt ett blandband av morsans karl med AC/DC och Judas Priest, som nog rimligtvis ledde mej med stadig hand in i hårdrocken. Det som mest spelas här hemma är nog Opeth, Scar Symmetry, Bloodbath, Led Zeppelin och div.
Johan: Scar Symmetry tog du in i allas våra hjärtan.
Olov: Ja det har vi Stefan att tacka för.

JONAS: Har du något annat intresse bortsett från musiken?
Olov: Jag jobbar som skådespelare så teatern ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Är även en sci-fi-, tv-spels- och seriealbumsnörd
Johan: Jag fick nyss veta att jag inte är en gamer eftersom jag bara spelar ett spel. EA Sports NHL-serie är ett av mina största intressen.
Stefan: Tv-spel. Det händer att jag tränar ibland också.

JONAS: Har du var någon annan dold talang som du vågar berätta för Rockbladets läsare?
Johan: Stefan har extremt morbid humor, ofta långt över gränsen för vad som är okej. Det är en stor talang.
Stefan: Men ingen har klagat, och att vara tyst är att hålla med!
Olov: Vet inte om det klassas som en talang, men jag har sjukt stora stortår.
Johan: Tommy är sjukt bra på att citera filmer och tv-serier.
 

Info om turnélivet:
JONAS: Kan ni berätta lite om ert turnéliv?
Stefan: Jag hade fulla bilen med musikgrejor en gång.
Olov: Minns det. Det var grymt. En gång när vi skulle repa i Umeå fick jag vänta sjukt länge på att basen skulle lastas av flygplanet.
Johan: Då åkte vi till Västerslätt också, det var lite läskigt. Haha! Vi har repat i fler städer än vi har spelat live!

JONAS: Vilken är er bästa spelning ni gjort hittills?
Olov: Vill minnas att vi 2010 gjorde en grym spelning på Trästockfestivalen. Eller var det 2008? Kommer inte ihåg.
Stefan: 2006 var svinbra, resten flyter ihop litegrann.
Olov: Ja det var -06 ja! Fan vad dåligt minne jag har.
Johan: -06 var det tror jag också, det var episkt. Folk sjöng med och hade sig. Sen var sista giget på Trästock grymt som fan också, var det -11? Råbra tid, stor scen, en jävla massa folk och en jävla pepp i publiken.

JONAS: Vad är det mest galna som hänt på en av era konserter?
Stefan: knappast en vild rockhistoria, men mitt delay var inte korrekt inställt en gång, så när jag slog på det så räckte det härifrån till evigheten. Man kan fortfarande höra en e-sträng klinga i Skellefteå.
Olov: Jag gjorde under en spelning en klassisk "metal-pose" och ställde upp ena benet på medhörningen. Då smekte en tjej mig på mina vader. Kan inte komma på något annat förrutam alla gånger man spelat fel eller snubblat på en sladd.
Johan: Det var uppenbarligen väldigt lustigt när vi gjorde en spelning då jag hade pajat knäet rätt ordentligt, jag var smidig som ett kylskåp och gömde mig bakom en liten oljudspark av förstärkare och effektpedaler. Vid något tillfälle kikar vår dåvarande trummis Hägglund på mig och börjar gapskratta, mitt i en låt. Tydligen såg jag rätt fånig ut när jag försökte banga.
Olov: Som en gammal gubbe tror jag att han beskrev dig!

JONAS: Vilken arena drömmer ni att spela på och varför?
Stefan: Dom stora festivalerna lockar ju, så klart. Det vore kul att höra sina instrument låta JÄTTEHÖGT!
Johan: Men nånstans är det viktigast att publiken är sugen och med i matchen. Jag är själv aldrig så bra som när jag känner att publiken är en del av det jag gör. Men det har kanske ingenting med arenor att göra? Säljer man ut Wembley så är nog publiken sugen.
Olov: Skulle ljuga om jag sa att jag inte ville spela i ett fullsatt Globen. Sen är ju The Fillmore klassisk mark. (för er som inte gjort det så lyssna på Testaments: Live at The Fillmore. Sjukt bra)
Johan: Jag är ju dålig på det där med klassisk mark. Gillar inte ens Iron Maiden.

Er skiva The Seed Left Behind släpptes i november förra året.
JONAS: Hur har den mottagits?
Stefan: Positiva reaktioner, av olika valör! Vi är nästan glatt överraskade, även om vi så klart tycker skivan är en 10 poäng av 10, hehe.
Johan: Känns ju snudd på meningslöst att skriva låtar som man inte tycker är 10-poängare.
Olov: Håller med. Vi släpper inte igenom något vi inte tycker om allihopa. Att det sedan är andra som tycker likadant är ju riktigt roligt.
Johan: Ja det är grymt härligt att känna att folk gillar det man gör. Men en intressant sak med det du säger, att vi inte släpper igenom något vi inte tycker om allihopa, det är väl inte riktigt sant? Det fanns väl typ en hel låt – Saviour – som ingen av oss kände funkade i replokalen, men vi ändå tog med till studion, eftersom ni litade på min vision, eller nåt?
Olov: Precis. Vi fick aldrig riktigt till den i replokalen. Men slutresultatet blev kanon! Provade spela den live ett par gånger, men strök den ganska snabbt från setet.
Johan: Sen hade vi nog inte tagit med den på skivan om den blivit lika dålig som den varit i replokalen.

 

JONAS: Vilka förväntningar hade ni på skivan?
Hur har de stämt överrens med utfallet hittills?
Olov: Som vi pratade om tidigare så tyckte vi och visste vi att vi hade en bra platta. Sen har den ju mottagit väldigt väl. Att få 7/10 i SwedenRock Magazine känns inte helt fel ska jag erkänna.
Johan: Nej absolut, att synas i Close Up och Sweden Rock var ju rätt episkt. Något man velat sedan barnsben. Eller nästan, i alla fall. Men jag tycker nästan det är häftigare att läsa en recension på en obskyr hemsida som pluggat skivan något otroligt.
Stefan, Jag har varit med i Sweden Rock förut, hihi.

JONAS: Berätta lite om hur inspelningen gick till?
Olov: Den gick tämligen snabbt. Vi gjorde trummorna på tre dagar i stora studion på Mullberget i Skellefteå. Sen packade vi ihop och spenderade resten av veckan i en tokliten och tokvarm studio i ett gammalt skyddsrum. Där spelade vi in gitarr, bas och sång. Jag minns det som ganska stressigt men galet jävla roligt. När man var färdig kunde man ju sitta och dricka en öl eller två och kolla på när dom andra slet sitt hår. Ser fram mot den dagen när vi kliver in i studion igen för att göra uppföljaren. Minns att det stod ett gammalt ostämt piano och ett pingisbord i rummet utanför studion. Det var ett stort, kalt betongrum som ekade utav bara den. Där ställde vi ut en mikrofon och började spela in olika ljud. Det hela spårade ur och slutade med att Johan, när han sprang och sköt pingisbordet framför sig, ramlade och slog upp tidigare nämnda knä.
Johan: Jag försökte spela in råcoola ambiensljud! Inspelningen gick ändå rätt fort, det var lite långt mellan varven, men det var intensivt när vi väl gjorde det. Det som drog ut på tiden var att komma till skott med mixningen och bli nöjd med en grundmix.

JONAS: Hur ser planerna ut för 2012?
Många konserter/festivaler inbokade?
Johan: Vi har bokat upp ett gäng datum till hösten som vi ska börja fylla när som helst. Så tanken är att kuska Svea rike runt innan året är slut. Utöver det så kommer vi nog spela in en video eller två under sommaren, och skriva nytt material. Går allting som smort så släpper vi en EP vid årsskiftet. Men ingenting har någonsin gått som smort för Terrortory.

JONAS: Som avslutning, skulle jag vilja att ni säger någonting spontant från ert hjärta till Rockbladets läsare?
Stefan: Lyssna på oss! Gilla oss! Mata oss!
Olov: If you book us, we will come…
Johan: …om jag kan hitta hundvakt.

 

BANDFAKTA – TERRORTORY:

AKTUELL MED
Senaste skivan THE SEED LEFT BEHIND
Läs recensionen av Rockbladets Sonny Stark

MEDLEMMAR
Johan Norström – Sång
Stefan Vidmark – Gitarr
Olov Häggmark – Bas
Tommy Nilsson – Trummor

HEMSIDA
www.terrortory.com

FACEBOOK
www.facebook.com/Terrortory

SKIVBOLAG
Discouraged Records
www.discouragedrecords.com

Skribent: Jonas Lööwjl@rockbladet.se
Foto: Terrortory.com


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK


Relaterade artiklar