TURNÉDAGBOK: Age Of Woe – Videnskaben (Del3)

Dag 7 – Dresden

Idag blev turnens första riktiga sovmorgon vilket var välbehövligt efter alla långa sträckor i Polen.

Vi bjuds på fin frukost på LIWI av Brittmongot Ed som har hakat upp sig på att tidelag är lagligt i Sverige, vilket blir ett hett diskussionsämne vid frukostbordet. Han refererar till detta klipp på jordbruksminister Eskil Erlandsson, som förvisso är helt sjukt. Man börjar ju undra lite hur de kommer sig att Ed har reflekterat så mycket över denna man och de teoretiska jordnötssmöret på hans kön? Vi tar en promenad runt i Leipzig och uppsöker en musikaffär för att inhandla strängar innan vi staplar in på ett mysigt litet Café där vi njuter av eftermiddagskaffet och turas om att besudla deras vädigt fina toalett.

På eftermiddagen så hoppar vi in i bussen för turnens kortaste körning. 1 timma och sen är vi i Dresden. Väl framme så sticker Anders ut huvudet och ställer frågan: ”This is the venue, right?”.

 

Stället ligger på hörnet i ett gammalt hus och är litet. Vi riggar upp våran backline och efter soundcheck blir de middag. Ännu mer kål. Det börjar kännas i magen nu. De fylls på med folk och lagom tills förbandet Jonestown från Prag ska spela är stället smockat och de står folk ute i trappen och trängs för att få komma in. De blir ett helvetes röj när vi spelar och Gonzo drar en sträng i början av setet men löser det utan att någon märker det. Moshpiten är ett faktum.

Efter vårat set och extranummer vill folk fortfarande höra mer. Anders kliver då fram till micken och förklarar att vi har en stand-in-trummis och det är alla låtar han kan. Dock föreslår Anders på hyfsat godkänd tyska att vi ska spela crustbingo. Folk i lokalen får ropa en siffra mellan 1-8 och så spelar vi helt enkelt den låten. Vinnaren av crustbingon blev Kaner, sångare i Jonestown, med nr 5 vilket var låten ”King of Thieves”. Peppen och orken är nu återställd och det blir en rejäl fest och dom flesta stannar kvar och hänger efter spelningen. Arrangörerna uppskattade giget så pass mycket att dom styrde upp nya sovplatser åt oss.

En helt egen lägenhet med 14 sängar uppdelat på 3 rum. Gonzo, Anders och Leo stannar uppe med arrangören Jens och hans polare och har efterfest i ett av rummen medens resten går och lägger sig.

 

Dag 8 – Weimar

Efter ytterligare en skön sovmorgon packar vi vanen och börjar röra oss mot Wiemar. Förra tysklandsrundan var vi där och spelade och de var jävligt bra. Så förväntningarna är höga. Nu börjar man verkligen komma in i turnelunket . Saker som streching och uppvärming börjar bli väldigt viktigt för att kunna leverera en fet liveshow var kväll. Gerber 3, som spelstället heter, är ett litet rum med en scen som snabbt fylls upp av peppade småstadsbor. Röjet är återigen ett faktum och de känns verkligen som att efter dom 3-4 första gigen så levereras det nu ett bra gig - oavsett förutsättning.

Mottagandet i Weimar blir som förväntat strålande och efter ett bra gig samlas diverse folk kring vårt merchbord medans Gonzo springer ut på gatan och spyr av ren utmattning efter spelningen. Kaptenen på skutan (läs: Gerber 3) heter idag Ljud-Leif. Huruvida det är hans riktiga namn eller bara något som skapats i vårt vid det här laget något sjuka kollektiva medvetande låter vi vara osagt.

Ljud-Leif smyger fram till oss vid merchen med en hel flaska Pfeffermint schnapps och ett antal snapsglas i plast, som han noggrannt placerar ut på bordet. Han fyller upp glasen till bredden och nickar bestämt mot var och en av oss som är där. Det finns ingen återvändo, den radioaktiva gröna vätskan som doftar munskölj måste sänkas, vilket uppskattas mer hos vissa än andra, tex för Gonzo så var denna munskölj till sprit helt perfekt efter spyan som han nyss lagt. Sagt och gjort. Festen är ett faktum. Men för vissa av oss har tröttheten kommit ikapp och sömn känns mer lockande än att ännu en kväll sitta och försöka göra sig förstådd i rusets dimma med knappt godkänd tysk-engelska som vapen.

Gonzo och Leo fortsätter festen med både snaps och tequila. De får sällskap av en italienare vid namn mozzarella-Andre som står för tequilan. Det är två vingliga stollar som stövlar upp på övervåningen. Imorgon väntar Hamburg.

Dag 9 – Hamburg

Det är en tung morgon i Weimar och Pfeffermintdimman ligger tät i sovsalen. När vi går ner till nedervåningen så håller dom på att duka upp en riktig brakfrukost till oss. Turnéns kanske först vettiga kopp kaffe serveras. Ni kanske inte vet om det, men i Tyskland dricker man riktigt skitkaffe som är blaskigt och mest liknas vid sopvatten. Efter frukost lassar vi in allt i bilen på strax under tre minuter och ger oss av mot Hamburg, Tysklands egna Sin City. Rigmor verkar vilja att vi ska köra på mindre vägar hela vägen till Hamburg, vilket ger en väldigt annorlunda bild av Tyskland i jämförelse med den man får från autobahn.

Vi kör igenom en massa små byar och landskapet är väldigt episkt. Vi bestämmer oss för att hitta något ställa att käka lite lunch på och känner att vi är ganska trötta på att stanna på tyska bratwurstmackar. Så vi beslutar oss för att hitta något café i en pittoresk by. Vi stannar vid vad vi tror är en Biergarten vid en älv. Naturen är skön och omgivningen jättemysig. David och Anders går in för att undersöka denna inrättning närmare . Inne på stället blir dom bemötta av en yngre, aningen överviktig kvinna och ställer fråga: "Do you have a table for 6?" upprepade gånger. Kvinnan börjar ropa "papa papa papa". Fram kommer en fet arg tysk gubbe gormandes och grabbarna fattar galoppen och gör en snabb sorti. När vi återigen är på säker mark läser vi skylten lite noggrannare. Det visar sig vara ett slags klubbhus för en MC-klubb vi helt arrogant stövlat in på. Kanske inte de smartaste draget.

Vi återgår snabbt till dom trygga men svettiga mackarna längs autobahn för att senare anlända i Hamburg runt 16-tiden på dagen. Vi möts upp av Franka och Martin, som även satte upp giget i Hamburg sist, på Rote Flora som är venuen för kvällen. Denna kväll delar vi scen med Sonic Booze Machine igen och det är sjukt pepp! Vi bjuds på thaigryta, massa grönsaker och ris till middag och de smakar ljuvligt. Efter trevligt häng backstage får vi nu se ett fulltaligt Sonic Booze Machine. De gjorde en riktigt bra spelning! Vi tvingas sedan stifta bekantskap med en galen tant som vi kallar "Garvet". Hon satt på en stol ensam och garvade arslet av sig hela kvällen.

Det finns ingen scen på Rote Flora så det är ytterligare en golvspelning, vilket vi vid det här laget har vant oss vid. Vi lyckas få igång publiken som fan och det är alltid svårt i storstäder. Inte minst i Hamburg där alla har "sett allt". Gonzo lyckas under spelningen golva en kille i publiken genom att skalla honom med sitt svettiga huvud. Han återfår snabbt medvetande och kan efter en kram och ett ”sorry” från Gonzo återgå till att agera frontrow-banger. Spolningen är intensiv och röjig från början till slut.

Efter giget letar Gonzo upp killen som han skallade och han visar sig må bra. Han var tydligen ordentligt drucken och kände ingenting. Vi får väl se hur det står till imorgon. Det blir ofta ganska sena spelningar på Rote Flora, så när vi är klara är klockan strax 2 på natten. Vi ger oss av och tar en öl på en sunkig bar som heter Astra Stube innan vi drar hem till Franka och Martin och lägger oss och sover.

Dag 10 - Ålborg

Vid det här laget borde ni veta hur de går till. Frukost, loadout och sen dra fort som fan! Det är ca 5 timmar till Åhlborg, så det är bara att tuta och köra. Vi stannar vid Bordershopen nära Flensburg och köper på oss massa godis och tar en snabb lunch innan vi fortsätter. Vi anländer till 1000fryd i Ålborg ganska sent, runt 19, så grejerna lyfts in direkt och soundcheck görs så fort vi fårr mat i magen. Tur att vi har med Leo som styr up detta smidigt och lätt. Vi spelar för den mista skaran på denna turné, ca 20 pers, men en spelning är en spelning så vi ger 110%. Dom gillade det och handlade bra med merch.

Arrangörerna Rosa och Peter var riktiga stjärnor som styrde upp en fin fest åt oss efteråt. Vi drar hem till några tokskallar som vi kallar Videnskaps-Vidar och Undercut-Yngve, där det blir en värdig turneavslutning med en massa party hela natten lång. Sonny och gänget fortsätter vidare ut på stadens klubbgata och skakar sina "moneymakers" ända in på morgonen.

 

Dag 11 - Epilog

Just nu sitter vi på båten hem från Fredrikshavn och reflekterar över dom gångna 10 dagarnas äventyr. Ernst Hugos ord ifrån Riget klingar i öronen sen gårdagen och alla är sjukt trötta. Samtidigt sitter alla tysta och det är en bitterjuv känsla som infinner sig när man ska hem. Man vet att man ska träffa flickvänner, kompisar och kollegor, vilken gör en glad, men alla vet om att om ett par dagar så kommer den. Vi kallar den PTD - Post Tour Depression.

Alla som spelar i band får den. Hur mycket man än saknar hem så fortsätter känslan av att tiden har stått stilla hemma, medans man under 10 dagar upplevt hur mycket som helst, att gnaga en i bakhuvudet. Man vill tillbaka och knö i den lilla bussen som är knökfull med folk och grejer. Man vill tillbaka till den tid då man var en enhet. 6 personer med samma mål varje dag, att köra till en ny stad, spela och ha kul. Det är inte att bli känd eller tjäna en massa pengar som lockar, för man tjänar inga pengar. Det är känslan av att verkligen vara en flock som agerar tillsammans. Det är den ultimata frihetsyttringen för oss. För det är det allt handlar om.

 

 

 

TURNEPLANEN
5/4 Paramount DIY, Roskilde, Denmark
6/4 Ajz, Neubrandenburg, Germany
7/4 Pilon, Toruń, Poland
8/4 Tektura, Lublin, Poland
9/4 Kawiarnia Naukowa, Krakow, Poland
10/4 Liwi, Leipzig, Germany
11/4 DIY Eckladen, Dresden, Germany
12/4 Gerber 3, Weimar, Germany
13/4 Rote Flora, Hamburg, Germany
14/4 1000Fryd, Aalborg, Denmark

BANDFAKTA:

MED PÅ TURNÉN
Anders Pålsson – Bass
David Flood – Drums
Sonny Stark – Vocals
Martin Brzezinski – Guitar
Gonzo Incognito- Guitar
Leo - Ljudtekniker

Hemsida
Facebook
DAGBOK

 


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK


Relaterade artiklar