RECENSION: DYNAZTY – SULTANS OF SIN

En flirt med det sena 80-talet och rungande hockeykörer på Whisky A Go Go!

Första gången jag bekantade mig med Nils Molin var på Sigurdsgatan 25 i Västerås den 7:e november 2008, då som vikarierande sångare med H.E.A.T på grund av en akut sjuk Kenny. Redan då imponerade Nils med sin fantastiska pipa vilken gör honom till en av Sveriges absolut bästa hårdrocksångare. Om unge herr Molin kunde jobba lite mer på sitt uttal och sina fraseringar för att på så sätt bli av med det ”Svenska” uttalet så skulle det vara världsklass, detta är dock något som stör mig och som tyvärr drar ner betyget på plattan en aning.
Plattan börjar starkt med Come Alive som är ett förstaklassigt öppningsspår och som skulle platsa på vilken höjdarplatta som helst som vi blev serverade från det stora landet i väst på 80-talets slut. Den följs upp av, enligt min åsikt bästa låten på albumet, ”Raise your Hands”. Den för tankarna till Black n Blue’s ”I Want it All” fast med en ny, tung och modern touch. Hockeykörer som dånar ur högtalarna och en refräng som etsar sig fast, svinbra helt enkelt.
Nästa spår är den omtalade melodifestival dängan ”Land of Broken Dreams”, vilken jag var orolig för skulle dra ner plattan i det kommersiella träsket, men det känns helt rätt här. Alla bra plattor från 80-talet har minst en melodiösare slagdänga som flirtar med popsnörena vilka tycker att hårdrock är skrikigt och skränigt. Land of Broken Dreams är Dynaztys flirt med dessa arma själar och den passar perfekt in i formen. I och med nästa låt lugnar tempot ner sig en aning, Falling ger mig nästan en Whitesnake känsla på versen men refrängen biter till bättre än vad ormen har gjort på många år.

Så här långt är jag sjukt nöjd med plattan som helhet trots Nils uttal och gitarrspelet. ”Gitarrspelet?” tänker ni, ”är han dum i huvudet, det är ju skitbra!?” Jag håller med till 100 %, spelandet är svinbra. Det är tajt, välspelat och bra riff som dyker upp stup i kvarten…men! Lyssnar ni på giganterna i denna genre (Skid Row, Ratt, Guns n Roses, Keel, Black n Blue) så har majoriteten två gitarrister och de färgar musiken genom att spela olika saker, stämmor, riff etc. Dynazty har två gitarrister som spelar exakt samma sak hela tiden, åtminstone låter det så och orsaken kan vara att det har det mixats så, men hur som helst gör det att helhetsbilden blir platt och tidvis tråkig. Fortsättningen på plattan blir tyvärr lite svagare än de första fyra spåren, de tappar trycket som ”Come Alive” och ”Raise Your Hands” har bjudit oss på. Låtar som ”More Than A Man” och ”Sultans of Sin” bjuder på riff och groove som närmast kan liknas med Hellfuled med drop-D stämda guror och en attityd som jag gärna byter ut mot den 80-tals osande attityd som Knock You Down från förra plattan gav oss.

Summan blir att, om det hade varit en hederlig gammal vinylplatta, så är A-sidan klockren, både i låtar, attityd och framförande. Vänder man sedan till B-sidan så blir hela alstret betydligt svagare. Det känns som att Dynazty fortfarande söker sin identitet och inte riktigt hittat dit än. Med ett mer intressant gitarrspel, ett mindre svenskt uttal från Nils, som för övrigt höjer plattan minst 2 poäng, samt en mer röd tråd i låtmaterialet så hade det varit grymt.

Skribent: Carl Berglund (cb@rockbladet.se)

BAND: DYNAZTY
ALBUM: SULTANS OF SIN
RELEASEDATUM: 28/2 2012
BETYG: 7/10
BÄSTA LÅT: RAISE YOUR HANDS, FALLING

LÅTLISTA:
01. Come Alive
02. Raise your hands
03. Land of broken dreams 
04. Falling
05. More than a man 
06. Love junkie
07. The one to blame
08. Back again
09. Bastards of Rock n Roll
10. Sultans of sin

MEDLEMMAR:
Nils Molin – Sång
Rob Love Magnusson – Gitarr
George Egg – Trummor
Joel Fox Apelgren – Bas
Mike Lavér – Gitarr

Skivbolag: Stormvox Records


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK


Relaterade artiklar