INTERVJU – EVASIVE – aktuella på Sweden Rock 2012

Idag drar en av sommarens stora höjdpunkter igång, Sweden Rock Festival 2012. En av de första banden som spelar är Nyköpingsbandet Evasive. Rockbladets reporter Linda Hasselblad träffade hela gänget för ett par veckor sedan. Det pratades om allt ifrån hur bandet startade till vad de har för dolda talanger. Vi tar allt från början.

Linda: Hur och när startades Evasive?

Ville: Jag, Felix och Isak har egentligen spelat ihop sen i 8:an. Jag kunde inte spela trummor vid det laget, men Isak visade mig grunden. Jag fick ett par trumpinnar i handen och på den vägen är det. Det måste ha varit 2006. Adam kom med i bandet ett par år senare och Jimmie är nykomlingen i bandet.

Jimmie: Ja, men jag vet inte hur länge det är jag varit med nu. Det har blivit några år iaf.

Ville: Haha, du vet ju knappt hur länge du har levt.

Jimmie: Hahaha, det ligger kanske lite sanning i det.

Ville: Nej, men vad kan det vara? Det måste vara ett par år nu.

Jimmie: Japp. Jag kom inglidande i min rullstol. ”Tjena grabbar, ska vi lira?” Hahaha.

Felix: Ja, det var lite kul. På första spelningen ihop sat Jimmie i rullstol och Isak hade gipsad arm. Haha.

Ville: Ja, herregud.. Det måste ha sett lagom komiskt ut, haha. Men jag har för mig att det lät rätt hyfsat i alla fall. Isak skrek mer i bandet än han gör nu och han röjde rätt ordentligt på scen med sin gipsade arm kommer jag ihåg. Och sen Jimmie som sjöng och headbangade bäst han kunde i rullstolen. Hahaha. Jag har för mig att det ligger uppe på youtube, men kan inte lova om det fortfarande finns kvar.

Linda: Har ni spelat i några andra band tidigare och i sådant fall vilket/vilka?

Felix: Jag vet inte om det finns så många band som är nämnvärda, det har mer varit som små projekt från när man var kanske 12 bast.

Ville: Jag och Adam har väl i och för sig spelat tillsammans i ett annat band. Vi hette The Midnight Rumble och Gold. Ett Rock’n roll band. Storbandsrock’n roll. Vi körde lite soulstänkig retrorock. Det var helt annorlunda, men jag tyckte att det var jävligt kul.

Adam: Jo, men det var jävligt kul. Ibland var det mycket spelningar och saker som hände med Evasive och då satsade man på det och när det hände mer med det här andra så körde vi mer på det. Jag tyckte att det var riktigt kul att blanda lite. Framför allt så var det lärorikt.

Ville: Du har ju mycket blues i grunden i ditt spelande och en hel del rock’n roll.

Adam: Jaja, precis. Så det bandet passade mig bra, men jag ville ju bli lite snabbare på gitarr och sen är det Evasive som det gått bättre för så det är här vi lägger fokus.

Ville: Sen hade jag ett litet cover-projekt vid sidan av, ett bröllopsband för att tjäna lite extrapengar då och då. Men det har väl egentligen varit Evasive i första hand från början.

Felix: Ja, vi är ju samma trupp som spelat ihop redan från start. Det har inte varit några byten eller avhopp i bandet

 

Linda: Var kommer namnet Evasive ifrån?

Isak: Tja, från början ville man väl ha ett kort namn och vi tyckte väl att det lät lite coolt. Det var redan i ett ganska tidigt stadie som vi bestämde oss för just det namnet, men det har växt med oss kan man säga.

Felix: Evasive betyder ju ”undvikande” och med tiden så kunde vi mer och mer knyta an det vi gjorde till namnet. Teman i låtar och alla som personer är vad man kan kalla Evasive.

Ville: Precis. Ibland kan det vara så att man tar ett namn tidigt och byter för att man inte tycker att namnet passar för den musik man håller på med, men jag tycker Evasive är ett namn som verkligen har funkat för oss.

Jimmie: Det kan ju vara lite svårt för de äldre att uttala och stava till, men betonar man det bara eva-siv-e så brukar det oftast gå bra.

Felix: Jo, men det är väl ett namn som flyter ihop väldigt bra med vår musik.

Linda: Hur är ni som personer, berätta lite kortfattat om var och en?

Jimmie: Haha, ja vad ska man säga? En jävligt trött person.

Adam: Ja, vi kan ju börja med Jimmie. Haha. Man kan vara glad om han kommer på repen. Det är några gånger man har behövt ringa för att han inte har dykt upp.

Jimmie: Ja, jag kan vara rätt glömsk, ok? Haha, vilken bra bild. Trött och glömsk. Vilken jävla rockstar man är.

Ville: Verkligen en riktig rockstar. Andra festar, vissa kör med droger, men du sover. Hahaha.

Jimmie: Nej, men en trött, glömsk och glad person tror jag.

Ville: Ja du är ju glad när du väl är vaken. Haha. Nej, men seriöst, på det kreativa planet så är du rätt driven och när du är här då jävlar händer det grejer. Det är snarare sträckan hit som kan vara lite jobbig.

Felix: Ja, Jimmie är väl ingen kalendermänniska direkt, men det är å andra sidan du Ville.

Ville: Jag ja, jag är raka motsatsen till Jimmie. Bandmanager/ bokare/ allt-i-allo/ lite grafisk designer. Jag ser till att det händer saker och säger till så killarna får info om var och när vi ska spela och så vidare. Det har blivit lite bättre fördelat i bandet nu. Annars blir det lätt så att det blir för mycket ansvar på en person och då hinner man inte heller med lika mycket. Jag tycker samtidigt att det är jävligt kul att ha många bollar i luften och det är väl lite det som är hela grejen med att hålla i manager-delen. Min stora inspirationskälla, både när det gäller musik och när det gäller just det här, är ett band som heter Lamb Of God. Trummisen där, Chris Adler, han är ju extremt driven och sköter i stort sett allt. De har ett av världens största bolag, men han är den som driver på och säger till ”det här och det här ska göras” och ser till att det händer. Riktigt driven.

Ville: Isak, du är väl som en hybrid mellan mig och Jimmie. Haha.

Isak: Ja, jag är lite som din högra hand eller vad man ska säga. Jag gör lite allt möjligt som behöver göras och är väl mer teknikern och sköter mycket av ljudet. När det gäller bland annat hemsidan och sånna saker så är Ville duktig på att designa och jag fixar mer med kodningen på sidan.

Jimmie: Precis, det är du som är bandets ljudtekniker.

Ville: Vi kan ju också nämna det att plattan som vi släppte, The Cleansing, har Isak suttit mycket tillsammans med producenten och ljudteknikern i nästan två månader och sett till att ljudet blivit så bra som möjligt. Vi andra var väl i stort sett bara där och spelade in, haha.

Jimmie: Sen har vi Adam, hantverkarn.

Adam: Ja, jag gillar att hålla på med saker. Kanske inte som Ville när det gäller management och sådär utan mer praktiskt. Göra fint här inne i repan typ, haha. Nej, men jag har målat om och dragit elen här inne faktiskt. Byggt hyllorna, fixar kaffet till repen.

Ville: Jo, och tvätta våra kläder, bädda våra sängar och laga våran mat. Hålla bandmöten.

Adam: Mmm, eller hur. En riktig bandmorsa, hahaha.

Felix: Då återstår bara det svarta fåret, haha.

Isak: Ja, vem är egentligen Felix? Han är en riktigt sneaky bastard. Nej, men han gör kanske inte så mycket väsen av sig, men han är en riktigt stor jäkla hjärna bakom en hel del musikaliskt. Han skriver väldigt mycket bra text.

Ville: Absolut, det är mycket djup. Vi skulle kunna kalla honom för poeten i bandet. Lingvisten. Språk-kännaren i bandet. Han är lite mystisk…

Linda: När började eran musikaliska karriär?

Adam: Ja, jag började väl redan i 4:an. Vad är man då, 10 bast? Jag hade sökt in på saxofon och veckan innan det skulle låsas, så att säga, då såg jag nån live-turné med Stones från 80-talet på film och då vände det för mig helt. Jag skulle självklart spela gitarr, saxofon var ju inte ett dugg häftigt, haha. Så jag bytte till gitarr och började på musikskolan. Det var så det började för mig. Det blev Stones rakt av och det är det fortfarande.

Jimmie: Jag tror att jag började sjunga i 8:an eller 9:an. Jag har ju alltid varit intresserad av musik, men jag vet liksom inte när allting starta.

Felix: Allting går som i tema med din personlighet. Du vet inte när, hur eller varför, men nåstans var det. Hahaha.

Jimmie: Näe, men jag tror det startade nån gång under 8:an. Sen gick jag musikestetiska på gymnasiet där jag började sjunga i 2:an.

Ville: Ja och du kom ju jättebra överens med din sånglärare. Gjorde du inte det, hehe.

Jimmie: Näe verkligen inte. Hon kickade mig så fick jag hennes assistent istället. Hon gillade inte mig så mycket då och jag var väl inte så jävla high på att sjunga klassisk musik heller så det var väl mycket där det brast kan man säga. Men hennes assistent var ju så jävla skön. Hon kunde fråga typ ”Ja, vad ska vi göra idag. Ska vi köra lite soul kanske?” Jadå för fan tyckte jag, det var ju bara att köra och det var lite så mina lektioner såg ut mot slutet. Jag gick Rock och Popskola efter gymnasiet och där fick jag väl den sortens lärare som jag behövde. En spark i arslet helt enkelt. Hon var riktigt bra och jag tror jag utvecklades mycket genom henne. Sen gör man ju det hela tiden i bandet också, ju mer man håller på.

Isak: Jag har till en början en väldigt musikalisk familj så jag växte upp med gitarr, piano, fiol, lite allt möjligt. Jag spelade mycket väldigt tidigt, men vet inte heller exakt när det började på riktigt för min del. Det har väl alltid funnits där, mer eller mindre. Jag hade trummor hemma också, men gitarren är väl det som alltid har legat närmast hjärtat.

Ville: Ja, där har vi Isak, det musikaliska geniet!

Jimmie: Alltså, sorry, men vad var frågan från början nu? Haha.

Ville: Ja, nu ser du vad vi har att dras med. Hahaha.

 

Linda: Den musikaliska karriären, när startade den?

Jimmie: Jo, men det vet jag när det var…

Felix: Hahaha, du vet att du redan har svarat på frågan? Vi kan nog lämna det där, haha.

Ville: Ja, blir vi kända så lär det nog inte vara för att vi har frontmannen som är skarp kanske, haha. Snarare nån halvluddig figur man inte riktigt får grepp om.

Felix: Min resa, ja jag vet inte riktigt. Jag är väl den typen som alltid har lyssnat på musik. Jag började sjukt tidigt att lyssna på rock, men jag kommer inte ihåg när jag bestämde mig för att spela instrument. Det var väl i 4:an när man fick välja instrument genom skolan. Där var valet för mig ganska enkelt då gitarr ansågs vara svårare än bas. Så jag valde helt enkelt att spela bas för att det skulle gå snabbare att lära sig och man behöver inte tänka lika mycket. Där kan man väl säga att den musikaliska processen började med det.

Jimmie: Och du klagar på mig, din slöa jävel, hahaha.

Isak: Haha, men då ska vi kanske lägga till att du faktiskt är bättre än både mig och Adam på att spela gitarr. Väldigt duktig tekniskt.

Felix: Mja, kanske.

Ville: Jo, men du är en sån där person som alltid har varit duktig från början kan man säga. Man tyckte alltid att Felix var tio gånger bättre på sitt instrument än vad man själv var och jag tror fan att det fortfarande är så, haha. Så även om du är väldigt ödmjuk av dig så är du en riktig jävel till musiker.

Felix: Ja, kanske det. Det är väl i alla fall historien i sin helhet. Kort och konsist.

Ville: Ja, då återstår bara jag, haha. Nej, det var Isak som introducerade mig till att spela. ”Ska du inte testa att spela lite trummor?” Det var väl i 8:an ungefär. Vi började spela lite och jag kände att ” nej fan, jag måste köpa ett trumset” och jag fick tag på ett Tama Swingstar för 800 kr, begagnat, utan skinn. Farsan köpte enkelskinn till så det saknades underskinn, men vi ställde ut dem i garaget och jag körde väl en 8 timmar per dag i några månader och efter det började vi spela ”på riktigt” i bandet. Sen fortsatte jag att lira efter det.

Isak: En liten instickare bara.. Det var inte ditt första trumset.. Innan dess hade du ett leksakstrumset med en kagge som var ungefär lika stor som en liten virveltrumma!

Ville: Ja, just det. Men det var inte mitt, det var brorsans egentligen, men jag snodde det. Hahaha.

Isak: Haha, ja han blev ju så jävla hajpad på trummor så han satt ju och körde på det där och tränade till Creed – One Last Breath.

Ville: Ja, det var första trumlåten. Jag erkänner. Men ska jag vara helt ärlig så började jag väl med det klassiska. Jag körde med kastruller, Big Pack-förpackningar jag snodde åt mig. Det är ofta så med trummisar. Man snor åt sig lite av det man kan testar lite för att få in kompen. Det var det allra första och sen gick jag vidare till leksakstrumset och vidare till riktiga trumset. Haha. Det gäller att börja enkelt. Trumsetet jag kör med nu är faktiskt mitt andra riktiga trumset. Jag har haft det sen vi började spela på allvar och har lagt till nya grejer på det med tiden. Två kok-kärl och en teflon-panna, det var där det började i alla fall, haha.

Linda: Har ni några andra intressen, förutom musiken?

Felix: Nej, man är ju så tråkig så man har ju inget bättre för sig än att spela musik.

Adam: Nej, men när man satsar på sin musik så tar det ju väldigt mycket tid och det är ju inte på något dåligt sätt.

Felix: Absolut inte. Det är ju så jäkla kul att hålla på med musiken så man gör ju gärna det om det finns tid över. Jag går väl ständigt runt i min lilla ”gitarr-värld” och tänker, även om jag inte har en gitarr i närheten. Haha.

Isak: Egentligen är väl 70% av grejerna man gör ”utanför musiken”. Man har ju så jävla mycket att göra med allt annat runt omkring, som jobb till exempel, och det är väl mycket det som gör att man vill lägga så stor del av resterande tid på just musiken.

Ville: Kanske dricka öl som man kan skriva på oss allihop då. Det är väl något vi gör allihop för att koppla av och bara ha kul ibland.

 

Linda: Har ni någon eller några dolda talanger?

Ville: Ja, det är ju något som vi har sagt redan egentligen, men det kan väl vara att Felix är bäst i bandet på gitarr. Basisten är bäst på gitarr! Nej, vad ska man säga? Jag kan spela banjo, hyffsat i alla fall. Men gud vad tråkiga vi känns nu. Det är ju bara musik, haha.

Felix: Jag är väl rätt stolt över att kunna blanda ihop en riktigt fin gin och tonic.

(Alla killarna i bandet brister ut i skratt)

Ville: Felix – Gin-mannen. Killen som har testat varenda flaska gin på Systembolaget för att hitta den perfekta mixen för sin gin och tonic. Hahaha. Och Adam, du är duktig på att städa.

Isak: Ja, men du är fan jävligt duktig på att städa, haha.

Adam: Ja, jag är en jävel med dammsugarn! Hahaha.

Ville: Det kanske inte är en dold talang direkt, men va fan. Jimmie då, du har väl nån dold talang.

Jimmie: Näe, jag vete fan.

Felix: Du kan väl pusha up en moppe i 50 i alla fall.

(Alla killarna i bandet brister ut i gapskratt)

Isak: Ja, vi lämnar det där. Hahaha. Kanske lika bra att stryka det ur protokollet.

Jimmie: Nej, men vad ska man säga. Snowboard? Jag kunde åka. Vet kanske inte om jag kan längre. Som jag sa i början, jag satt ju i rullstol och det var på grund av snowboard. Har ingen aning om ifall jag kan åka nu, men det borde jag nog, tycker jag. Va fan, dold talang, det är svårt att bedöma vad som räknas som en ”dold talang”.

Linda: Hur skulle ni beskriva Evasive’s sound?

Felix: Det är skitsvårt det där att beskriva hur man tycker att soundet låter. Att sätta ord på vår egen musik. Vi har väl lagt våran musik i nån slags gråzon mellan vad som är dödsmetall och det som spelas på Bandit kan man säga.

Jimmie: Det är ju mycket upp till den som lyssnar.

Ville: Soundet i gitarrerna är väl mycket Dead By April-stuk medan vi, istället för att ha någon som skriker, har Jimmie på en rätt kraftig pipa som kan gå både ganska högt och lågt i sitt register och som också har en speciell raspig röst. Vi kör ju mer på ren sång och tyngre riff även om vi också kan ha en del skrik i våra låtar. Det är även något som vi hoppas kan locka publik från både de som brukar lyssna på tyngre musik och de som kanske lyssnar på musik som spelas mer på Bandit.

 

Linda: Vad har ni för influenser?

Felix: Jag vet inte. Vi lyssnar ju på så jävla mycket olika band så det är svårt att nämna något speciellt band som influerar mer än andra. Adam, du har väl i och för sig Stones. Alla kommer ju in från någon slags grund, eller vad man ska kalla det.

Ville: Ja och i en intervju så här vill man gärna säga de här riktigt stora, tunga banden, influenser kommer egentligen från allt man lyssnar på, tycker jag. Allt som man tar till sig och blir påverkad av. Som du Adam, som lyssnar mycket på bland annat Stones och påverkas av det. Vare sig du kanske tänker på det eller inte.

Adam: Jo, precis. Det är ju så. Man kommer hit till repan och har lite idéer till någon ny låt. Det kan vara något riff från en låt man lyssnat mycket på och influerats av. Man tar ju in precis allt man lyssnar på.

Felix: Alla i bandet kommer ju med sina egna influenser. Sina egna stilar och de band man lyssnar mest på för stunden och det är mycket så det går till när vi skriver musiken. Alla bidrar med sitt och så möts vi på mitten någonstans. Det är skitsvårt att pin-pointa exakt varifrån influenserna kommer. För mig kanske det är Lamb Of God som influerar väldigt mycket.

Ville: Jo, men det är det för min del också, som jag nämnde tidigare.

Jimmie: För mig är det Creed, Alter Bridge, Soilwork, Perrifery. Ja, det är en massa saker. Det är verkligen svårt att sätta ord på ett speciellt band. Det finns ju massa soul och annat också som influerar.

Ville: Det är ju så. Man lyssnar på mycket, vet ungefär vart man vill gå med sin musik och det är den där ”feelingen” man är ute efter som ofta kommer från band man influeras av. Det kan vara en rytm, en groove eller något liknande. Väldigt svårt att säga exakt, men ja. Nu har vi fått med några band i alla fall.. Och en himla massa bullshit, haha. Vi kör på det!

 

Linda: Vad är det bästa med turnélivet?

 

 

Ville: Att vakna 9 på morgonen, knäcka en bärs, tända en cigg och se ut över det ödelagda hotellrummet. Hahaha. Nej, skämt åsido, det är hela grejen som erfarenheterna ger oss. Vi är ju polare/ bästa vänner och har väl alltid jävligt roligt när vi drar iväg. Att bara sitta i bilen och snacka skit när man är iväg.

Adam: Sen är det jävligt kul att träffa nytt folk. Det är oftast folk man har mycket gemensamt med genom musiken och sådär. Trevligt folk som man oftast har jävligt kul ihop med.

Jimmie: Klart att spelningarna är en stor grej också. Sjunga är kul.

 

Linda: Vad är det galnaste som hänt under en spelning?

Ville: ”Det måste ha varit när gitarristen var frontman. Han var magsjuk när vi skulle öppna för Avatar och vi var på helspänn allihop, av rädsla för att han skulle skita ner sig eller kräkas på scen. Men annars är det rätt galet hela tiden.” Det får du fan köra som citat, hahaha.

(Alla killarna i bandet brister åter igen ut i gapskratt)

Jimmie: Ja, va fan ska vi ha den där moppe-grejen med så ska vi köra det här också. Hahaha.

 

Linda: Hur såg 2011 ut för Evasive?

Adam: Ja, våren och sommaren var väl rätt intensiv med spelningar.

Felix: Det som var grejen för oss med just förra året var väl det att vi verkligen satte oss ner och bestämde oss för att göra ett riktigt album som vi skulle jobba med att promota under 2012. Någon form av brytgräns.

Isak: Ja. Lite ”nu är det allvar och dags att vara beredd på att göra lite uppoffringar” för att kunna nå någonstans. Satsa allt som går.

Ville: Men vi spelade på bland annat Sjöslaget, några vändor till Stockholm, en hel del krogspelningar och sådär. Inte överjävligt med spelningar kanske.

Felix: Nej, men det var ju ändå ett par tre månader med kanske 10-15 spelningar så det var väl ändå en i veckan där ett tag.

Jimmie: Jo, vi fick ju en ny spelning vid varje spelning så det var väl det som gjorde att det bara rullade på.

Ville: Ja, det var väl det som gjorde att man kände att man var lite på rätt väg. När man fick rätt bra respons på spelingarna och fick nya bokningar när man var iväg och spelade. En spelning gav en ny, kan man väl säga.

Felix: 2011 var ju även pre-produktion av albumet så mycket av vår fokus låg där.

Linda: Vad har ni för mål med Evasive?

Isak: Ja, alla har väl sina mål med var de skulle vilja nå..

Felix: Visst är det så. Alla har ju en egen idé när det gäller vilka mål man har med musiken.

Ville: En turné i Minsk. Eller vad säger du Adam?

Adam: Nej, herregud..

Ville: En stadsturné i Minsk vore väl nåt? Haha. Nej, av nån anledning så tycker Adam inte om Minsk.

Felix: Nej, men han gillar väl ingenting som ligger öster om Stockholm, haha. Nej, nu ska vi inte vara sånna. Själva resan känns ju som att det är en stor del av målet och sen får man väl se hur långt man kan ta det liksom. Så länge man kan göra ett äventyr av det så är i alla fall jag jävligt nöjd.

Jimmie: Ja, resan är ju målet. Den snor jag av dig. Självklart är väl ett av målen de lite större scenerna och långt fram kunna lyckas bli headline på en riktigt stor spelning.

Ville: Visst är det så. Att ha 5, 10, 15 tusen pers i publiken vore så klart grymt kul, men vi är ju samtidigt realistiska.

Felix: Ja, att bara finnas i periferin under festivalsammanhang känner jag också är ett värdigt mål. Vi behöver absolut inte vara headline för någon större festival. Det skulle vara en häftig upplevelse att spela på någon av de mindre scenerna. Helt klart.

Ville: Skulle man få drömma så visst. En headline-turné i USA, Australien, Singapore eller något annat lite coolt land vore ju jävligt grymt. Haha, nej men resan är fan målet. Det är så vi ser på det.

 

Linda: Albumet The Cleansing släpptes …. april 2012. Hur skulle ni beskriva skivan?

Ville: Jo, men vi hade väl nån bra punsh-line. ”En 20-årskris på 10 spår”.

Felix: Det summerar ju egentligen skivan. Man upplever sin första riktiga kris för det är inte så jävla lätt att fylla 20. Man slutar plugga och ska försöka komma fram till vad man vill göra resten av sitt liv. Det är inga lätta saker att hantera direkt.

Ville: Ja, det är inte så många som tänker på det, men det kan vara jävligt jobbigt ibland. Det är mycket press på vad man ska göra med livet och musiken är väl ett sätt att få utlopp för den pressen. Att gå emot alla andra och köra en mer avslappnad approach till vuxenlivet. Satsa på musiken och ha kul medan man fortfarande orkar och kan.

Isak: Precis. Och vi lever ju ändå bara tills vi är 27. Det är ju då ”rock-döden” inträffar så det är bara att passa på så länge det bara går.

Ville: Ja, Jimmie, stackars dig. Vad ska vi göra när du stryker med? Du är ju redan 23, haha.

Jimmie: Ni får dra in rösten i nåt program i datorn och göra hologram så fixar ni det där, haha.

Felix: Haha, exakt. Vi ska bara hinna bli tillräckligt rika först så vi har råd med skiten också.

Ville: Nej , men ska man sammanfatta plattan så är en hel del sånna tankar som cirkulerar. Låtarna har teman om saker som vi upplever här och nu.

 

Linda: Hur går det till när ni skriver låtarna?

Felix: Ja, vad ska man säga? Det börjar oftast med att någon av oss kommer med nåt riff, en del och så bygger vi vidare på det tillsammans. Man börjar med en legokloss och så bygger man utifrån det tillsammans. Då är det bara musiken och har ingenting med problematiken med texten att göra.

Ville: Ja, den biten lämnar vi helt i dina händer Felix. Lingvisten i bandet.

Felix: Problemet är väl att jag inte kan sjunga, så jag kan inte sätta ton på mina ord. Vi får liksom klippa och klistra lite efter det. Men alla är inblandade och det är vädligt demokratiskt när vi arbetar fram en låt.

Isak: Självklart har det väl hänt några gånger att någon har kommit med en hel låt, absolut, men det hör mer till vanligheten att vi jobbar med låten tillsammans utifrån exempelvis ett riff. Är det en hel låt så är det alltid något som ändras ändå.

Ville: Även låtar som vi har klara ändrar vi på allt eftersom det alltid är en ”work-in-progress” där vi upptäcker nya sound som skulle passa i låtarna eller som skulle passa jävligt bra live. Det är i och för sig inga stora förändringar, men det är ett ständigt arbete för att utvecklas musikaliskt.

 

Linda: Vad kommer att hända nu i år? Hur ser planerna ut för er?

Ville: Nu närmast ligger en spelning på Sweden Rock Festival som är vårat stora gig i år. Vi ska spela på Rock-klassikerscenen på torsdagen. Vi var ett av åtta band i New Music In Sweden som blev utvalda att spela på Sweden Rock och det är en grymt kul erfarenhet.
Vi har väl egentligen bara ett par bokningar klara utöver det i dagsläget så vi ligger lite efter när det gäller bokningar. Vi är ju osignade och sköter allt sånt själva. Vi försöker hålla koll på kommande intressanta spelningar och är så klart även öppna för förslag och bokningar.

Isak: I dagsläget jobbar vi i tre olika skiftlag så det är ett pusslande att hitta spelningar där alla kan vara med just nu, men det är klart att vi spelar så mycket vi får möjlighet till.

 

Linda: Som avslutning skulle jag vilja att ni säger något spontant, från hjärtat, till Rockbladets läsare!

Ville: Det finns inget spontant, det finns bara hårt jobb.

Adam: Glöm inte att det är Jimmie ni ska snacka med om ni behöver trimma upp moppen, hahaha.

Ville: Nej, men spontant, vad är det? Här planerar vi allt in i minsta detalj á la Ville Nyström.

Jimmie: Ja, va fan ska man säga? Hej kära läsare. Gå in på www.facebook.com/evasivesweden och lyssna på våra låtar. Tryck på gilla-knappen så är det guld och lägg till en massa smileys så blir det perfekt! Haha.

Felix: Spontant.. Ja, det känns ju dumt att dra till med nåt seriöst nu, haha.
Stay Evasive. Stay metal. Stay True!

Isak: Kom till Sweden Rock och häng med oss.
 

Skribent: Linda Hasselblad (lh@rockbladet.se)
Bilder: Linda Hasselblad
Bandbild & Logga (nedan): Evasive

BANDFAKTA:

Medlemmar:
Jimmie Andersen – Sång
Isak Lundholm – Gitarr
Adam Jakobsson – Gitarr
Felix Isacsson – Bas
Ville Nyström – Trummor

Myspace
Facebook
Spotify


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK


Relaterade artiklar