INTERVJU: Danne McKenzie – musiken är min livsstil

Danne McKenzie är en mycket färgstark person på många sätt, han sätter sina avtryck både musikaliskt och med sina personliga åsikter. Rockbladets och Dannes vägar har korsat varandra vid ett flertal tillfällen, och då framför allt på olika typer av event. Därför är det lite extra kul att vi kunnat skildra detta genom den här artikeln. Vi skickade Rockbladets unga reporter Jim för en date med Danne. Både under den intervjun och under efterarbetet har Danne varit mycket engagerad. Han var extremt mån om att vi skulle få all den informationen vi behöver. Så vi har haft många roliga och intressanta mail-konversationer fram och tillbaka om olika saker. Sätt dig nu tillbaka och läs om vem den galna trummisen Danne McKenzie är.


(Danne McKenzie Foto: Micke Johansson)

Jim: Jag träffade Danne McKenzie en lördagseftermiddag i ett soligt Stockholm och frågade lite frågor om MUSTASCH & Vad han gör nu förtiden när han inte är trummis i ett av Sveriges största hårdrocksband.

Jim: Kan du gå in på varför du hoppade av Mustasch?

Danne: Det finns inte så mycket att gå in på mer än att jag och Ralf Gyllenhammar inte riktigt kom överens. Det funkade bra musikaliskt men inte på det personliga planet. Sådant blir väldigt märkbart när man är ute på turné och i princip lever på varandra 24 timmar om dygnet. I slutändan handlar det om värderingar och vi tyckte till slut inte lika om något. Vi blev som ett gammalt tjafsigt par som varit ihop för länge och bara går och gnabbar. Då är det bättre att göra något annat. Men vi är absolut inte ovänner. Vi hängde faktiskt för några veckor sen när jag lirade plattor på ”KGB”.
 Nu kan vi hänga när vi själva har lust och inte för att vi måste.

Jim: Hur många plattor spelade du in som medlem i Mustasch?


Danne: Tre stycken. Mustasch (2009), The New Sound Of The True Best (2011) och Sounds Like Hell, Looks Like Heaven som släpptes 1:a februari i år.

Jim: När hoppade du av bandet?

Danne: Jag hoppade av runt jul. Vi gjorde klart plattan och sen sa jag tack och adjö. Men jag måste säga att jag är jäkligt nöjd med inspelningen och min insats. Det är en jättebra skiva, tycker jag. Och det är väldigt bra ljud.


(Jim Bergqvist, Danne McKenzie Foto: Jonas Lööw / Rockbladet)

Jim: Var spelade ni in någonstans?

Danne: Trummorna lirade vi in i Big Jamboo Studios i Knivsta tio mil från Stockholm. Jag kan verkligen rekommendera det stället. Det är en kille som heter Jouni Niemi som har studion och han var även med när vi la trummorna. Jouni har byggt studion i sin kåk. Ett kalasställe. Finns hur mycket trummor som helst. Ett riktigt Mecka för trumslagare! Haha Vi hade även med en kompis till mig sen många år tillbaka. En av Sveriges eller kanske till och med världens bästa trumtekniker, Urban Näsvall. Det han inte kan om trummor är inte värt att veta. Han är grym. Gitarr och bas spelades in i replokalen i Hjorthagen. Sången spelades in i Reikimusic Studios på Bondegatan i Stockholm.

Jim: Var du med och skrev några låtar till senaste plattan?

Danne: Ralf skriver det mesta med undantag för David som gjort någon låt och något riff här och där. Men vi har ju varit med i replokalen och arrangerat så man har ju varit man med i processen även om det är Ralf som står som upphovsman.


(Danne McKenzie Foto: Jonas Lööw / Rockbladet)

Jim: Vad hade du för projekt innan du blev med i Mustasch?

Danne: Jag har varit med i massa olika konstellationer genom åren och sen har jag frilansat. Ett av banden som jag kämpade rätt hårt med var Jug McKenzie. Vi släppte plattan The Drive år 2002. Vi lirade runt mycket på en massa olika festivaler och ett år när vi lirade vi på Sweden Rock Festival sprang jag på Ralf och vi snackade om att vi borde spela ihop någon gång.  Ett annat projekt jag har haft sen innan Mustasch som fortfarande finns kvar är Cable Hogs. En duo med trummor och gitarr. Mestadels instrumentalt. Världens bästa band! Ha hahaha. Det är väldigt roligt och opretentiöst. Vi är seriösa fast ganska slöa. Jag har bandet ihop med Johannes från Satan Takes A Holiday och vi repar när vi båda har tid vilket blir ganska sällan. Just nu håller vi på att skriva låtar till vår andra platta som ska släppas vilket år som helst! Hahaha. Första plattan innehåller 17 låtar som vi smiskade in på en dag. Allt som allt med mix och mastring tog det två dagar. Då hade vi minsann tempo!

Jim: Hur kom du med i Mustasch?

Danne: Som jag nyss nämnde så hade jag ju lirat med mitt band Jug McKenzie på några festivaler tillsammans med Mustasch. Ralf berättade att han hade lite riff som inte passade till Mustasch och frågade om jag ville ha ett sidoprojekt med honom. Absolut sa jag. Vi hade ett kortvarigt projekt som vi kallade för Strykjärn tillsammans med mina jobbarpolare från Bandit, Peter “Pistol Pete“ Kjellin och Bollnäs-Martin. (Danne är radiopratare på Bandit Rock och sänder lördagsförmiddagar mellan kl. 09:00- 14:00) Vi gjorde två gig på samma kväll innan det rann ut i sanden. Det var i den vevan som Ralf frågade om jag ville bli Stand-in trummis med Mustasch. Och självklart ville jag det. Det här var sommaren 2007 och jag gjorde första giget med bandet på Malmö festivalen en månad senare. Jag gjorde nog någonstans mellan 15- 20 gig som vikarierande trummis. Sen när Dojan (Mats Hansson) hoppade av 2009 ringde Ralf mig och frågade om jag ville ha jobbet. Såklart, sa jag! En vecka senare åkte vi på turné och två månader senare var det dags för skivinspelning.


(Danne McKenzie Foto: Freja Lindberg)

Jim: Vad gör du nu för tiden efter Mustasch?

Danne: Förutom Cable Hogs som jag berättade om nyss har jag precis hoppat på en grej som heter “The Catastrophe Orchestra“ som drivs av Damon Zurawski som jag känt länge. Han frågade mig för flera år sedan om jag ville vara med i bandet som då hette “The Other Flesh“ men då hade jag inte tid. Men nu så passade det. Och så är min fru Pepper med och sjunger vilket gör det extra skoj.

Jim: Har du något mer projekt eller var det alla du har nämnt?

Danne: Jag är även med i ett projekt som heter Blackbird Sthlm. Hjärnan bakom det bandet heter Fredrik von Gerber som tidigare varit trummis i bl.a. Noice, Intermezzo och Easy Action. Men i Blackbird sjunger han och lirar gitarr. Han hörde av sig när jag lämnat Mustasch och frågade om jag ville spela med honom. Jag tyckte att det lät som en kul grej plus att det är bra låtar. Nu har vi gjort några gig och det är skoj. 
Dem flesta banden är ju projekt så vi får se var det leder någonstans för jag vill inte riktigt hoppa på något nytt utan att känna efter om det känns bra. För tillfället håller jag på att spela in en platta med Peter och Martin från Bandit som ska släppas senare i höst, tror jag om allt går som det ska. Peter och Martin har ju en programpunkt varje torsdag som heter Bandit Unplugged där dem tolkar olika låtar. Och nu ska det bli en platta som kommer heta just Bandit Unplugged. 15 dängor har vi lirat in. Kommer bli kalas.


(Danne McKenzie, Bandit Boat 13 Foto: Micke Andersson / Rockbladet)

Jim: Vad gör du när du inte spelar trummor eller sänder radio på Bandit Rock?

Danne: Ja vad gör jag då! Haha. Det blir ju mycket musikrelaterade prylar. Om jag inte spelar själv så går jag mycket på konserter och spelningar eller hänger på favoritpuben. Sen lirar jag ju även plattor på klubbar och krogar. Så som sagt det blir mycket musik.

Jim: Vad använder du för märken när du spelar?

Danne: Jag använder Ludwig trummor. Jag har en modell som heter Vistalite, genomskinliga trummor i orange färg. Jäkligt snygga, tycker jag och så låter dem bra förstås. Sen har jag Sabian cymbaler, Remo trumskinn och Wincent trumstockar. Stockarna är gjorda i Gränna utanför Huskvarna. Det är roligt att stödja något som är inhemskt. Sen är det ju enligt mitt tycke dem bästa stockarna också. Håller bäst.


(Danne McKenzie, Slayer VIP, Metaltown 2012 Foto: Micke Andersson / Rockbladet)

Jim: Bästa festivalminnet?

Danne: Jag älskar festivaler, så jag har många bra minnen. Men ett av dem bästa var nog förra året på Sweden Rock Festival. Vi spelade på fredagen och gjorde ett bra gig. Vi hade en enorm publik. Någon från festivalen jag snackade med efter sa att vi hade näst störst publik efter Ozzy. Vet inte om det stämmer, men mycket folk var det. Jag och min fru åkte ner redan på onsdagen och bara hängde och partajade och kollade in band. Jag fick se två av mina favoritband The Cult och Clutch. Så jag var riktigt nöjd. Vi bodde med min polare Henka Johansson (som tidigare lirade i Clawfinger) och hans tjej, i en stuga fem minuters gångväg från festivalen. Vi kunde inte bott bättre.
Ett annat minne var från Sonisphere 2009 nere i Småland. Jag lirade inte själv då utan var där som konferencier. Lamb of God spelade och jag är kompis med Chris och Willy så jag och André från Bandit hängde med bandet till deras turnébuss och satt där och snackade och drack whiskey när två brudar som hängt med plötsligt började dansa, strippa och hångla med varandra. Det var lite surrealistiskt.
Sonisphere i Stockholm på Globen-området förra sommaren var riktigt schysst också. Bara det faktum att jag bor tio minuters gångväg från området gjorde ju inte saken sämre. Vädret var strålande och jag drog dit någon gång mitt på dagen för att kolla in norska Kvelertak. Och sen lirade Graveyard och Mastodon. Vi lirade vid 20 tiden har jag för mig och vi gjorde en av dem bästa spelningarna på hela sommaren. Kanske till och med den bästa under min tid i bandet?! Jag hann se några låtar med Slipknot också och sen var det efterfest på Annexet. Jag var där några timmar sen traskade jag hem och satte mig på balkongen och käkade en nattmacka och drack en bärs. Oslagbart!

Jim: Har du något bra minne från din första spelning ihop med Mustasch?

Danne: Jo jag blev ju inslängd i hetluften direkt kan man säga. Ralf ringde mig och frågade om jag ville ha jobbet och ett par dagar senare satte jag mig på tåget och åkte ner till Studio Bohus i Göteborg och repade. Grejen var den att de redan hade börjat lägga trummor, för vad som skulle bli det självbetitlade albumet Mustasch innan Dojan hoppade av. Dem andra ville att jag skulle spela om trummorna så att det blev på mitt sätt. För att inte blir färgad av vad som redan fanns inspelat lyssnade jag inte på det, Så det blev till att repa dels nya låtar till plattan och dels gamla som vi skulle lira på turnén som startade en vecka senare. Så det snurrade en del i skallen, kan jag lova. Haha. Som sagt turnén startade en vecka senare i Linköping. Den hette Rockweekend on Tour har jag för mig och tillsammans med oss var det Dia Psalma, Dead By April, H.E.A.T, Renegade Five och ett lokalt band från varje ort vi lirade på. Vi gjorde ett bra gig och fick bra recensioner. Bl. a skrev en recensent att “Mustasch med nya trummisen Danne McKenzie har bestämt sig för att bli ännu tajtare”, vilket ju var en fjäder i hatten för mig.


(Danne McKenzie, Bandit Boat 13 Foto: Micke Andersson / Rockbladet)

Jim: Kommer du ihåg ditt första gig med Mustasch som Stand-in trummis?

Danne: Javisst! Det var på Malmö-festivalen 2007. Jag hade fått en cd med 20 låtar jag skulle lära mig och sen repade jag och Ralf en del i min lokal. Helgen innan det var dags för gig kom Stam upp till Stockholm och vi tre repade lördag och söndag. Hannes som då var gitarrist i bandet hade av någon anledning inte möjlighet att komma så honom träffade jag första gången en timme innan gig. Tjenare, vi ska visst lira ihop idag! Haha, så kan det gå. Det var nog en ca 7000 personer i publiken. Jag var mycket nervös på tåget ner till Malmö men när vi soundcheckat så släppte det och jag kände mig konstigt nog lugn innan gig när jag stod backstage och kollade på allt folk.

Jim: Kommer du ihåg ditt första framträdande inför publik?

Danne: Oj, när kan det ha varit? Tror att det var med något band på någon konsert med kommunala musikskolan. Eller om det kan ha varit på ungdomsgården. Kommer faktiskt inte ihåg.

Jim: Vem har fått dig att börja med musik och spela trummor?

Danne: Anledningen till att jag ville börja lira trummor var efter att jag sett en video med Mötley Crüe när jag var tio, elva bast. Det var videon till Looks That Kill från Shout At The Devil-plattan. Jag tyckte att Tommy Lee var så ruskigt ball så jag ville inte spela något annat instrument än trummor. Efter att ha slitit ut en massa kuddar och ett gäng av morsans sticknålar så köpte mina föräldrar ett trumset. Jag tycker fortfarande att Tommy Lee är en fantastiskt rocktrummis och han har varit en stor inspirationskälla genom åren. Som TRUMMIS då ska jag poängtera. Inte som sångare eller DJ- och technodyngan han håller på med annars.


(Danne McKenzie, Backstage, Sweden Rock 2012 Foto: Micke Andersson / Rockbladet)

Jim: Har du någon musikutbildning?

Danne: Nej, jag har inte utbildat mig mer än på kommunala musikskolan. Det är säkert jättebra med utbildning men det finns vissa saker jag inte tror att man lär sig genom att plugga och det är känsla, attityd och uttryck. Det måste man lära sig genom att spela så mycket det bara går!

Jim: Vad har du för planer för framtiden?

Danne: Min plan är att spela så mycket som möjligt dels med projekten jag har men även att frilansa och se vad som händer. Men det viktigaste är att jag måste ha kul och må bra med det jag håller på med för annars är det helt meningslöst, man måste må bra i det man gör.

Vi på Rockbladet tackar Danne så jätte mycket för hans engagemang och önskar honom lycka till med allt i framtiden!!

Skribenter: Jim Bergqvist i samarbete med Jonas Lööw & Danne McKenzie (jb@rockbladet.se, jl@rockbladet.se)
Foto: Micke Andersson (ma@rockbladet.se), Jonas Lööw (jl@rockbladet.se), Micke Johansson, Freja Lindberg


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK


Relaterade artiklar