DAGBOK: Inevitable End – Dag2 – Malmö Debaser

I dagarna fem kommer det Umeå-baserade mörkret i Moloken tillsammans med oss, Göteborgs-baserade Inevitable End, turnéra de södra regionerna av Svearike. Syftet med turnén är, bortsett det faktum att det är svingött att vara ute på vägarna och få stå på scen, att stärka banden mellan Göteborg och Umeå. För att knyta ihop landets södra och norra spetsar, så att säga. Det här är dagboken där våra äventyr under denna septembervecka dokumenteras.

Vi, ja alltså Ylen, Savage och jag (Toffy), vaknade runt 10 på morgonen hemma hos Ulf från Grace.Will.Fall. Varpå Ylen iklädde sig hjälterollen omgående och offrade sig att hämta bilen vid spelstället där vi kvällen innan var tvungna att lämna den på grund av vissa alkoholhaltiga skäl. Efter att ha fått sova ut ordentligt dukade Ulf och Gina fram en riktig brakfrukost som vi i lugn och ro kunde njuta av! Det är just sånt som är grymt med att spela på ställen där arrangören har erfarenhet av att åka runt och spela själv. Dom vet hur mycket det är värt att få den där stadiga frukosten innan man ger sig av och man blir väldigt väl omhändertagen! Efter att vi vräkt i oss frukosten och druckit upp kaffet, styrde vi en t-shirt åt Ulf innan vi packade in oss i bilen för avfärd mot Malmö. Och här kände jag att det var min tur att avlasta vår körspeciallist Ylen och tog på mig rollen som styrman. 

Körandet till Malmö skulle visa sig vara något av ett litet äventyr. Ingen av oss visste exakt var Debaser låg. Vi hade en gatuadress och den vaga beskrivningen: vid Folketspark. Och efter tre timmar på motorvägen där Ylen, likt en riktig sightseeing-guide, visat oss var ”barnflickan” från Knutbyfallet komifrån och var Cliff Burton dött, rullade vi in i Malmö. Vi hade längs vägen även införskaffat informationen om att soundcheck var klockan 15, klockan var 15 när vi styrde bilen in i Malmö.

Och äventyret med att finna Debaser började lovande, vi gjorde alla rätt, vi hittade folketspark och Amiralsgatan. Men någonstans gick det snett, någonstans sket det sig komplett. En felsväng och vi var helt plötsligt fullkomligt vilsna i denna vildmark som är Malmö-stad. Efter cirka 40 minuters snurrande hittade vi till sist fram varpå insikten om att vi praktiskttaget var här från början infann sig. Ingen skada skedd tänkte vi och traskade in i lokalen. Bara för att återigen komma in när Moloken soundcheckade. Vi lastade snabbt in våra grejer i lokalen, sedan beslutade vi oss för att titta på resten av Molokens ljudkoll. 

Efter att ha sett norrlänningarna kvällen innan göra ett riktigt fett set i den lilla källaren så kändes det som att den här kvällen nog skulle bli ännu fetare. Att den stora scenen och allt belysning skulle göra bandet rättvisa på ett annat sätt. Och under soundcheck framstod som inget annat än en köttmatta.

Efter att de riggat ner, riggade tre av fyra Inevitable Endare upp våra grejjer och gjorde en snabb ljudkoll. Lite svårt att göra ett fullvärdigt soundcheck på ¾ av ett band. Men vad hade vi för val? Skägget var ju på väg från sitt kneg som lastbilsbyggare och skulle inte anlända för ens en kvart innan vårt set. 

När snabbkollen så var färdig inmundigades någon öl i logen i väntan på mat. Och här infann sig så äntligen den riktiga gig-peppen. Det är först när man får ta del av den där typiska tristessen som uppstår mellan soundcheck och set som man känner att det är dags för gig! Maten serverades till sist, och en sådan måltid det var! Torskfilé i ugn, potatismos och romsås kompad av en grym sallad och svingott bröd. Det hör ju inte direkt till vanligheterna att man får fisk när man är ute och spelar så det var en välkommen överraskning. Vegetarianer och icke-fiskätande människor fick en veggobiff som tydligen också var en riktig höjdare.

Tiden flöt på och vi tappade alla en aning pepp då den så kallade DJ:en spelade Kapten Röd, på full volym, som bakgrundsmusik innan vi skulle kliva på. Men stabil som han är, Koffe (Moloken), så påtalade han det lilla bekymret varpå musiken genast gick från dålig till Kvelertak och peppen steg. Skägget dök upp runt kvart över åtta, efter att den stackaren fått gjort som oss och manövrera sig fram i en främmande stad, förvisso med viss hjälp från Koffe. Trött och hungrig som en varg gjorde han sin entré i lokalen. Detta tio minuter innan vårt set. Han lyckades få i sig en bit kladdkaka innan det var dags för oss att göra vad vi kommit för att göra. Och även om publiken var en aning gles så peppade vi och gick upp och körde för allt vad vi hade! Jag törs påstå att det gick rätt bra ändå, även om min medhörning från trummorna närmast bestod i de slag av ljud jag fick i nacken och trots inget riktigt soundcheck. Tell Us, Parasites spårade som vanligt ur i fullkomligt kaos på slutet, något som blivt en tradition. Skägget släppte sin gura och gav sig in i en veritabel brottningsmatch med mig och när vi klev av scenen till ljuden av Skäggets alla pedaler låg mikrofonstativ och mikrofoner pridda över scenen. Det hela såg snarast ut som något från Braveheart hade utspelat sig där uppe. Idag mådde jag otroligt mycket bättre efter vårt set än jag gjorde i Jönköping och jag tror det beror på att jag inte rökt en cigg sedan dess. Men något som alltid slår mig när vi står på scen är hur otroligt lyckligt lottad jag är som får göra det här. Och tillsammans med så otroligt begåvade musiker som de andra verkligen är. En annan sak som alltid slår mig är hur otroligt mörkt Ylen vrålar! Det är verkligen avgrunden i en mans käft det.

Vi riggade av våra grejer, jag mötte upp min farbror och kusin som åkt från Lund för att titta, Skägget fick mat att äta och vaggades till sömns av Moloken sjuk atmosfäriska set, Ylen och Savage tog merchbordet. Och precis som jag förutspått var Molokens set fullkomligt magiskt på den stora scenen och med det feta ljudet och alla lampor. Det blev köttmatta helt enkelt.

Sedan utlastning och avfärd mot göteborg för vår del. Det kändes som det enda vettiga eftersom vi inte skulle göra giget i Karlskoga, så vi åkte mot Götet. Men första stopp var cheeseburgare och milkshake på en snabbmatsrestaurang, vi kan kalla den WacDonalds. Burgarna inmundigades i bilen och innan vi visste ordet av var vi framme i Götet. Denna gång med Ylen som kapten och styrman. Klockan var två mitt i natten när vi kom hem och imorgon skulle det bli en ledig(nåja) dag för våran del. Så jag beslutade mig för att se en film och dricka en pilsner i sängen innan jag somnade som ett litet barn. Nästa gig är Bryggeriet i Motala på fredag, peppen är olidlig!

Skribent/Foto: Inevitable End

BANDFAKTA - INEVITABLE END

MEDLEMMAR
Christoffer Jonsson - Vocals
Marcus Bertilsson - Guitars
Johan Wold Ylenstrand - Bass
Johan 'Savage' Olsson - Drums

| HEMSIDA | FACEBOOK |

 

BANDFAKTA - MOLOKEN

MEDLEMMAR
Jakob Burstedt - Drums
Kristoffer Bäckström - Guitar & Vocals
Nicklas Bäckström - Bass & Vocals
Patrik Ylmefors - Guitar

| HEMSIDA | FACEBOOK |


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK


Relaterade artiklar