INTERVJU: MISERATION – från nya skivan till naturkatastrofer

Svenska dödsmetallbandet Miseration startade mer som ett projekt för sex år sedan, när gitarristen Jani Stefanovic spelade in ett gäng låtar som han skrivit och lät sångaren Christian Älvestam sjunga på. Innan de visste ordet av fick de skivkontrakt med Lifeforce Records, utan att ens ha en full sättning. I somras släpptes tredje skivan ”Tradgedy has spoken” som är en konceptskiva rakt igenom. Rockbladet träffade gitarristen Marcus ”Skägget” Bertilsson och trummisen Oscar Nilsson över en kopp starkt kaffe för att reda ut begreppen och prata om nya skivan, om ovanliga instrument och naturkatastrofer.


(MISERATION, Fotomontage: Tommi Konu)
 
– Miserations historia har aldrig varit linjär som andra bands, förklarar Marcus. Bandet fick ju skivkontrakt innan första repet, eftersom det bara bestod av Jani och Christian då. Jani hade sett mitt andra band Inevitable End live och frågade mig och basisten Johan Wold Ylenstrand (även Exhale och The Weakening, reds anm) om vi ville vara med, och det ville vi. Vår första trummis var Rolf Pilve från Finland, men han hoppade av och spelar med Stratovarius nu. Första gången första sättningen av Miseration träffades var när vi tog de första promotionbilderna och första repet vi hade var inför vår första spelning som var i Holland. Man kan säga att allt har hänt i fel ordning för oss, säger Marcus och skrattar.
Sedan dess har en del medlemmar kommit och gått under åren. Johan har lämnat över basbändandet till Christian Lundgren från Skövde och grundaren Jani var under en period inte med i bandet men är nu tillbaks. Nuvarande trummisen Oscar har varit med i ungefär ett år och det var när han kom med som sättningen kändes komplett, berättar Marcus.
– Oscar är helt enkelt den ultimata trummisen för det här bandet. Hans spelstil är unik.
 
Bandets tredje skiva ”Tragedy Has Spoken” spelades in för ungefär ett år sedan i Oscars studio Crehate Studios, där man lade allt utom sången och lite annat småplock.
– Detta är Miserations DIY-skiva, säger Marcus. All musik är inspelad i Oscars studio, sången i vår sångares föräldrars garderob där han byggt en studio och vår andra gitarrist Jani har mixat den i studion hemma i sitt sovrum, Serenity.
 
Skivan rymmer en hel del intressanta och för genren ganska ovanliga instrument, som esraj, mandolin, piano, santoor och man kan även höra inslag av strupsång.
– Det började som en kul grej, säger Marcus. Jag har alltid varit väldigt intresserad av all sorts musik överlag, även musik från Mellanöstern och Indien och etnisk musik i allmänhet. Så för ett par år sen när mitt andra band Inevitable End spelade in sin andra skiva ”The Oculus” hade jag precis köpt en esraj som vi använde på skivan. Det är ett indiskt instrument som ser ut ungefär som en sitar, fast mindre. Den är skitsvår att spela på och det krävs många omtagningar för att det ska låta bra för man får chansa vart tonerna sitter och den är väldigt känslig att spela på. Då, med Inevitable End, var esrajen helt ny och jag hade inte hunnit lära mig spela på den så bra, jag behärskar instrumentet betydligt bättre nu. Ett annat instrument som används är en santoor som är ungefär som en cittra som man spelar på med pinnar. Den lånade jag av en kompis, säger Marcus. Den är inte så svår att spela på utan jag visste hur jag ville att det skulle låta och stämde strängarna på den därefter och bara spelade.

Det låter som att Marcus haft en hel del annorlunda idéer kring bandets sound på senaste skivan. Hur var då ni andras reaktion på alla dessa ovanliga instrument?
– Vi sa inte så mycket, vi lät honom mest hållas, säger Oscar och skrattar. Men såhär i efterhand är vi förstås skitnöjda. Den här typen av instrument är ju inte direkt vanliga i musik överhuvudtaget i den här delen av världen.
– Det var i första hand sångaren Christian Älvestam och hans kompis Pär Johansson som presenterade konceptidén, som går som en röd tråd genom samtliga låttexterna på nya skivan.

– Texterna skrevs innan musiken, och vi som sedan skrev musiken hade inte ens läst texterna, berättar Marcus. Christian tycker att det är tråkigt att skriva texter själv, så han lejer ofta bort det och improviserar i studion när han väljer ut vilka texter som ska höra till vilka låtar. Det började med att han hade tio låttitlar klara och sedan skrevs texterna utifrån dem, sedan parade han ihop låttexterna med respektive låt i studion.
– Temat i texterna handlar om olika tragedier i jordens och mänsklighetens historia, tragedier som vi själva dragit på oss. Exempelvis handlar en text om Stockholms blodbad och en annan om Bermudatriangeln och sådana saker. Sedan knyts säcken slutligen ihop med texten till den sista låten på skivan som lägger fram teorin om att det ligger ett slags mastermind bakom allt kaos i världen. Sen är det upp till var och en att tolka det fritt, säger Marcus och skrattar.

Medlemmarna i Miseration är ganska utspridda och alla är inte samlade i samma stad, eller land ens. Är det svårt att få ihop det?
– Det största svårigheten med bandet just nu är ju att ena gitarristen Jani bor i Finland sedan ungefär två år eftersom han har finska rötter och träffade sin fru där. Så vi repar inte direkt varje vecka! Men det var väl mer så när man var yngre att man repade med sitt band två gånger i veckan, men nu har man ju annat att göra också. Så vi repar mest inför varje spelning. Fördelen med att repa på det här sättet är ju att vi är mer fokuserade när vi väl ses och repar, säger Oscar.
– Vi har aldrig låtit så bra som vi gör nu och det har inget med de andra medlemmarna som inte är med längre att göra, det är bara så att vi som är med nu passar så bra ihop, säger Marcus.

Hur skulle ni beskriva utvecklingen av Miserations sound under åren?
– Personligen tycker jag att första skivan är lite för lättsmält, i alla fall för min smak. Andra skivan är mer dödsmetall och nu på tredje skivan låter vi ju skitbra! Skämt åsido, men på de recensioner jag läst så verkar det som att man antingen fattar grejen eller så gör man det absolut inte, säger Marcus.
-Jag tycker det är en perfekt tredje platta, säger Oscar. Det är nästan som en hybrid av allt.
Och hur tror ni att det kommer att låta i framtiden?
– Hur nästa skiva kommer att låta har vi såklart ingen aning om i nuläget, men kanske drar vi till med ytterligare en sträng på gitarren (Marcus spelar för närvarande åttasträngat, reds anm), ännu mer nedstämd bas och en extra kagge till trummorna. Nästa skiva skulle kunna bli extra allt! 

SKRIBENT: Beatriz Alvarez (ba@rockbladet.se)

 

BANDFAKTA – MISERATION

MEDLEMMAR:
Christian Älvestam – Sång
Marcus "Skägget" Bertilsson – Gitarr
Jani Stefanovic – Gitarr
Oscar Nilsson – Trummor

MYSPACE
FACEBOOK


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK


Relaterade artiklar