DAGBOK: Inevitable End – Dag5 – Huddinge – Sista dagen

I dagarna fem kommer det Umeå-baserade mörkret i Moloken tillsammans med oss, Göteborgs-baserade Inevitable End, turnéra de södra regionerna av Svearike. Syftet med turnén är, bortsett det faktum att det är svingött att vara ute på vägarna och få stå på scen, att stärka banden mellan Göteborg och Umeå. För att knyta ihop landets södra och norra spetsar, så att säga. Det här är dagboken där våra äventyr under denna septembervecka dokumenteras.

DAG 5 (Sista dagen)

Vi vaknar inklämda i ett litet rum i Motala, alldeles lagom slitna efter gårdagens bravader. Och nu är det dags att förflytta sig till Bryggeriet för utlastning av grejer. Så vi letar oss över gatorna i ett regnigt Motala. På stans stora torg står två gubbar på en trailer scen och spelar barnsånger och fyra-fem familjer står och klappar i takt. Barn i barnvagnar som tittar oförstående på de två herrarna, med det perspektivet kan man konstatera att vår publik nog faktiskt var ganska ok ändå, och föräldrar som exalterat försöker mana på sina barn att det dom beskådar faktiskt är kul.

Väl framme vid Bryggeriet får vi vänta på att mannen med nyckeln ska dyka upp och vi tränger alla in oss i Molokens buss för att komma undan regnet. Efter en stund dyker herrn upp och vi lastar in alla grejer i bilen. Offrar en tischa för att hänga i taket på Bryggeriet.

Sedan kommer alla överrens om att en pizza innan avfärd är en väl avvägd idé. Speciellt med tanke på att vi ska vara där senast 17 och vi har 2,5 timmars körning dit. Sagt och gjort! Vi knallade runt tills vi hittade ”stans bästa pizza.” Pizzeria Valencia har tydligen utsetts till stans bästa pizza av läsarna till en lokal pizzeria. Och nog var det en god pizza som avnjöts tillsammans med tv-programmet ”X-Factor.” Ett program som retade gallfeber på alla vid bordet. En kopp kaffe efter pizzan och sedan avfärd mot Huddinge och turnéns sista stopp. En ungdomsgård vid namn Torpet väntade på en veritabel käftsmäll, rent musikaliskt!

När vi några timmar senare rullade in på Torpet blev vi väl mottagna av ”Boris” och STHLM sXe-Danne. Saker lastades in och lagom till att våra saker blivit insläpade kom Molokens buss rullande. Alla deras saker släpades in och vi blev bjudna på kaffe. Skägget hittade en svensk metal-tidning som såklart skulle läsas. Där kunde vi läsa om Switchblades kommande mästerverk(?).

This is not a game of who the fuck are you bandet som blev ett tillskott under detta gig anlände till Torpet och efter att alla soundcheckat, ätit och sett ut som typiska turnédrägg drog så This is not a game... igång sitt set. De var en välkommen överraskning musikaliskt. Ruskigt feta, det kommer nog gå bra för de pojkarna!

Torpet kändes, i strid med Jönköping, som det mest besökta giget. Det kändes rent av fullsatt inne i själva spellokalen. Peppen var på topp när vi klev på. Eftersom scenen, som förvisso var bred, var liten bestämde vi oss för golvspelning. Och alla vet att är det något som är grymt så är det att spela på golvet! Grymt gensvar från publiken och inför näst sista låten på setet, Me Tem Psy Cho Sis lyckades vi peppa upp publiken till en tillräckligt fet circle pit! Oerhört peppande! Och exakt den peppen som behövdes inför sista låten då energin i våra kroppar hade börjat sina. Vi avslutade, som vanligt, med Tell us, parasites. En extremt uttömmande låt att avrunda ett set med. Men kaoset på slutet gör att det blir värt det ändå. Den är verkligen den perfekta avslutningslåten.

Och innan någon kväll denna vecka är fulländad måste man ju få sin dos Moloken. Och som vi fick den! Jag kan inte sluta häpna över hur feta dom är! Och hur fantastiskt tighta dom är. Hela deras set är som en stor slägga rakt i magen. Och när dom avslutar med låten ”Åland” finns det inte ett hårstrå på min kropp som inte står upp i gåshud av förundran! Nåja, jag låter som en fanboy. Men det är helt enkelt för att jag är det. Och den här turnén har varit en jävla ära!

Efter Molokens sista set denna vecka blir vi informerade om att vi snabbt måste lasta ut allting. Och i vild panik släpas grejer ut till bilarna. Hejdå-kramar och löften om att hålla kontakten byts. Vi tackar varandra för denna gång och splittras.

Även vi i I.E. Splittras, Skägget följer med frugan, Ylen, Savage och Savages tjej far hem till GBG och jag mot Nacka. Och med det var turnérandet över för denna gång. En aning motigt eftersom det kändes som att turnén precis kommit igång. Men så är det. Och man är fortfarande sugen på mer!

Vi tackar Moloken, Rockbladet.se, Sunpower Bookings, ”Boris”, STHLM sXe och Danne, Klubb Panik, Ulf Blomberg och Gina, Debaser Malmö, kocken på Debaser Malmö, Bryggeriet Motala och alla andra och sånt. Ni vet. Ja, pizzerian Valencia såklart.

Tack och hej för denna gång!

 

Skribent/Foto: Inevitable End

BANDFAKTA - INEVITABLE END

MEDLEMMAR
Christoffer Jonsson - Vocals
Marcus Bertilsson - Guitars
Johan Wold Ylenstrand - Bass
Johan 'Savage' Olsson - Drums

| HEMSIDA | FACEBOOK |

 

BANDFAKTA - MOLOKEN

MEDLEMMAR
Jakob Burstedt - Drums
Kristoffer Bäckström - Guitar & Vocals
Nicklas Bäckström - Bass & Vocals
Patrik Ylmefors - Guitar

| HEMSIDA | FACEBOOK |


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK


Relaterade artiklar