REPORTAGE: ELIZE RYD – The rising Queen of Metal – Del2

READ THIS ARTICLE IN ENGLISH.

I första delen pratade vi mycket om Elize uppväxt, vad som präglat henne till hon är den hon är idag. Jag fascineras över den enastående energin som Elize har och haft ända sedan hon var liten. Vilken bestämd målinriktning, inget har lämnats åt slumpen. Jag får känslan över att hon är född till att bli artist. I den andra och sista delen om Elize kommer vi gå in mer på hur hon bemött de framgångar hon haft både i Amaranthe och Kamelot. Vad har det betytt för henne. Och hur ser framtiden ut?


(Elize Ryd, Foto: Johan Carlén)

JONAS: Du tillsammans med Amaranthe hade ju en helt galet bra 2011. Hur skulle du sammanfatta det?

ELIZE: Vi har ju i princip alla uppfyllt en riktigt stor dröm – att slå igenom. Vi har signat skivkontrakt med ett av världens största skivbolag och släppt en riktigt bra platta, upplevt revolution i Tunisien, spelat inför 40 000 personer i Japan, spelats dagligen på svensk radio och dessutom vunnit ett betydelsefullt pris, ja vi har fått uppleva helt otroliga saker och dessutom fått en hel massa erfarenhet.

(
Elize Ryd – Amaranthe, Foto: www.facebook.com/ElizeRydOfficial)

JONAS: Skulle du kunna berätta lite om dina egna innersta tankar om framgångarna.

ELIZE: Allting har gått väldigt fort. Det är lite svårt att förstå och hänga med i vad som egentligen har hänt. Jag har fått oerhört mycket både ros och ris under året. Jag har utvecklats väldigt mycket som individ och musiker. Det har varit både jobbigt men mest helt fantastiskt.

JONAS: Vad har det betytt för dig?

ELIZE: Det har nog framför allt betytt att jag inte längre kan se detta som en av sakerna jag vill uppfylla, utan en dröm som har gått i uppfyllelse som jag nu istället måste förvalta, vårda och utveckla. Det är svårt att helt plötsligt behöva fokusera på konsekvenserna av det man hela sitt liv har byggt upp. Det är dessutom så många andra människor som är inblandade som man måste tillfredsställas på olika sätt, det handlar verkligen inte bara om en själv längre. Det ställs otroligt höga krav när du ligger i händerna på ett så pass stort bolag som har satsat otroligt mycket på oss som band. Det har kortfattat betytt en vändning i livet. Det är lätt att sträva mot olika mål, det svåra är när man har uppnått de att sätta nya. Ett av dem är dock att lyckas handskas med framgången och försöka vara en bra förebild. Jag känner ett enormt stort ansvar som en av få kvinnor i den här branschen.


(Elize Ryd, Foto: Amalie Stepperud Antonsen)

JONAS: När ni skrev låtarna till debutalbumet, vilket roll hade du i processen? 

ELIZE: På debutalbumet hade vi ännu inga utstakade roller, det var mer en skapande process och på vägen som rollerna föll på plats. Jag skrev flera låtar tillsammans med Olof, mest sångmelodier men även texter, growl-rytmer och gitarr-riff. Tack vare att vi har erfarenhet från olika musikvärldar skapades den udda kombinationen av hård-hårdrock och schlagerdans-pop. Jag var med och skapade soundet, det var en av anledningarna till varför de ville behålla mig som fast medlem i bandet.  

JONAS: Du är ensam tjej i bandet, hur känner du av det?

ELIZE: Det är ganska svårt att vara enda tjejen i ett band med bara killar, det kanske kan vara en förklaring till varför det finns så pass få tjejer i denna branschen. Utvecklingen går framåt, men det är fortfarande inte överallt man blir helt accepterad. Det går nog att likna med vilken annan mansdominerad arbetsplatser som helst, förutom att man spenderar 24 h om dygnet tillsammans, ibland i flera månader. Det är förstås väldigt individuellt hur männen själva ser och handskas med det faktum att det finns en tjej med i gänget. Vissa tycker det är positivt, andra inte – det är det som känns mest för mig.

JONAS: Blir du särbehandlad likt en diva eller är du jämlik de andra i bandet?

ELIZE: I Sverige känner jag ingen skillnad, inte heller från mina bandmedlemmar. Även detta är förstås väldigt individuellt, men oftast beror det helt på kultur och vilken syn på kvinnor de har generellt sett i det landet man kommer till. Störst skillnad har jag känt av när vi spelat i Japan, Sydamerika och USA, där har man oftast inget annat val än att bli behandlad som en diva, eller drottning.

 
(Elize Ryd, Foto: www.facebook.com/ElizeRydOfficial)

JONAS: Hur är det med balansen i bandet, känner du att du får den plats du behöver?

ELIZE: Såklart är naturligt balansen starkare åt det manliga. Som kvinna får man verkligen kämpa för att göra sin röst hörd. När det kommer till själva skapande processen som är en stor del i att driva ett band får jag stort utrymme. Jag jobbar mycket med att skriva låtar och försöker göra så myckat promotion för bandet som möjligt. Dock inte alls så mycket som jag hade behövt om jag hade varit ensam frontfigur. Det ger mig även utrymme till att kunna jobba med andra projekt.

JONAS: Hårdrocksvärlden är ju dominerad av män, både bland musiker och fans. Jag ger mig in i en jämförelse med pojkband och att de har många skrikande kvinnliga fans. Antar att det finns många manliga fans som skriker lite extra efter dig, känner du av det på något speciellt sätt?

ELIZE: Min uppfattning är att kvinnor generellt sett visar mer känslor i publiken än män. Men jag brukar faktiskt få höra en hel del manliga röster skrika mitt namn, och andra roliga saker. Vissa har med sig banners och skyltar som de har skrivit gulliga meddelande på. De behandlar mig med en oerhörd ömhet och mycket respekt, det är fantastiskt kul.

JONAS: Vilken spelning har betytt lite extra mycket för dig?

ELIZE: Tunisien spelningen var väl en av det starkaste jag har upplevt. Efter långa strider hade landet precis lyckats bli en demokrati. Vi var det första bandet som spelade där efter revolutionen. Har aldrig upplevt något liknande eller sett folk så glada och stolta. Folk grät och skrek av lycka över att de äntligen var fria, det var obeskrivligt.


(Elize Ryd, Foto: Amalie Stepperud Antonsen)

JONAS: Vad tycker du är det bästa med turné-livet?

ELIZE: Det är att man får resa och se hela världen, och träffa otroligt mycket människor man aldrig hade träffat annars. 

JONAS: Vad är det mest galna minnet du har från alla dina konserter?

ELIZE: Galnast var nog Loud Park i Japan, det var helt enkelt galet. 40 000 skrikande Japaner, riktigt häftigt. En annan galen upplevelse var förstås när Kamelot var förband till Iron Maiden i Argentina, 50 000 pers på en utomhusarena. Det är mycket saker utöver det vanliga jag har fått uppleva de senaste åren.


(Elize Ryd – Kamelot, Foto: www.facebook.com/ElizeRydOfficial)

JONAS: Har du någon dröm-arena som du vill spela på?

ELIZE: Ja, Madison Square Garden i New York!   

JONAS: Hur har sommaren/hösten sett ut, och hur ser planerna för resten av 2012-2013 ut?

ELIZE: Det har varit helt proppfullt på schemat. Jag har spelat dubbla sommarfestivaler med både Amaranthe och Kamelot, sedan åker jag ut på en 7 veckor lång turné i Sydamerika följt av USA där vi kommer öppna för Nightwish med Kamelot. Efter det åker vi på headliner-Turné i Europa. Samtidigt som jag åker iväg kommer Amaranthe påbörja inspelningen av nya albumet, som jag skall lägga sången på mellan dessa två turnéerna. Jag har även lite gästjobb på G i vinter, samt kommer jag påbörja ett solo-projekt. Nyligen var jag och spelade in musikvideo till Kamelots kommande första singel som heter Sacrimony " Angel of Afterlife" i Serbien. 2013 blir nog ett år fullt av överraskningar. Ber fansen hålla utkik på våran hemsida för vidare info.

JONAS: Som avslutning, skulle jag vilja att du säger någonting spontant från ditt hjärta till Rockbladets läsare?

ELIZE: Tack för att ni tog er tid att läsa, jag hoppas vi ses vid någon scen i framtiden! Om ni har en dröm, ge aldrig upp den! Keep on Rocking!

LÄS FÖRSTA DELEN HÄR.

Elize är just nu ute på Europa-turné tillsammans med Kamelot.
Se hela turnéplan på www.kamelot.com/site/tour.

Du kan följa Elize på Facebook www.facebook.com/ElizeRydOfficial

Mer info om Amaranthe finner du på www.amaranthe.se

Mer info om Kamelot finner du på kamelot.com

Skribent: Jonas Lööw (jl@rockbladet.se)
Foto: Micke Andersson (ma@rockbladet.se), Johan Carlén, Amalie Stepperud Antonsen


(Elize Ryd, Jonas Lööw / Rockbladet, Foto: Micke Andersson / Rockbladet)


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK


Relaterade artiklar