REPORTAGE: REFUSED – En avslutning som gav mersmak

Ett gäng unga, töntiga och arga män startade i början av 1990-talet ett punkband i Umeå. Drygt 20 år senare återvände de till staden för att göra sin sista spelning någonsin. Nu välkomnas de som hjältar, bandet Refused.

Det är en mörk och kall afton i Umeå. Detta är förvisso inget ovanligt, men det är ändå en väldigt speciell kväll. De lokala hjältarna Refused ska spela sitt sista gig någonsin på Exel Arena, på hemmaplan. Väntan har varit lång för många. Senaste gången bandet spelade i Umeå var i februari, då de hade  en hemlig spelning på Scharinska villan för en liten publik, vilket lämnade många fans otillfredsställda. Innan det hade de inte spelat i Umeå (eller någon annan stans i världen) på över 14 år. Bandet har under det senaste året varit ute på en hyllad återföreningsturné som har tagit dem över hela världen. De har spelat för enorma publiker på bland annat Coachella i USA och Rock Am Ring i Tyskland. Nu ska de avsluta turnén och sin karriär där allt började, i Umeå.

Inne på arenan är det mörkt. Ett stort, svart, skynke hänger ner i början av scenen. ”Refused” lyser det med vita bokstäver. Man kan i princip ta på den laddade stämningen. Ifrån högtalarna spelas ett loopat intro. Bandet går på scen till publikens jubel.

Bandet inleder med ”The Shape of Punk to Come” ifrån skivan med samma namn och publiken exploderar. Bandet är taggat, samspelt och målmedvetet. De drar snabbt av moderna klassiker som ”The Refused Party Program”, ”Summerholidays vs. Punkroutine ” och när man inte tror det är möjligt så lägger de in en högre växel och fullkomligt kör över publiken med ”Rather Be Dead”. Vid det här laget har det även öppnats upp en stor pit där publiken kan ”dansa” – en mycket vacker syn.

Bandet fortsätter leverera och spelar bland annat ”Everlasting”, ”Refused Are Fucking Dead” och deras kanske mest kända låt ”New Noise” innan det är dags att avsluta, vilket de gör med ”Tannhäuser / Derivè”. Ett värdigt avslut för ett av hardcorescenens viktigaste band.

Rakt igenom hela konserten är bandet helt fantastiskt. De spelar med en enorm glädje och energi. Ljudet är oklanderligt och ljusproduktionen är snygg och enkel. Sångaren Dennis Lyxzén kastar sig ständigt ut i publiken och låter folket skrika med i mikrofonen medan resten av bandet är, som tidigare nämnt, helt ruggigt tajt. När man blickar ut över publiken kan man fysiskt se vilket avtryck de har gjort i musikhistorien och hur de fortsätter influera unga människor. För trots att bandet inte har släppt något nytt material under de senaste 14 åren så finns det ändå människor i publiken som knappt kan ha varit födda då senaste skivan kom ut.

Refused må vara ”fucking dead”, men man lämnar ändå arenan med en varm och härlig känsla i magen. För det är ungefär som i filmen ”V for Vendetta”, vanliga människor kan dö, men ikoner dör aldrig. Och Refused är, och kommer alltid vara, en av de största ikonerna för hård och ärlig musik.

 

Skribent: Arvid Wicksel (aw@rockbladet.se)

BANDFAKTA – REFUSED

MEDLEMMAR
Dennis Lyxzén – vocals
Kristofer Steen – guitar, bass, drums
Jon Brännström – guitars, samples
David Sandström – drums, guitar, melodica

| FACEBOOK | HEMSIDA


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK


Relaterade artiklar