SKIVRECENSION: Fall Out Boy – Save Rock and Roll

År 2009 trodde jag och alla andra fans/kritiker att Fall Out Boy inte skulle återvända. De yttrade att de skulle sluta på obestämd tid. Inget har hörts från någon i bandet tills nyligen och detta har varit för att bandet gjort ett nytt album i det dolda. Nu är de tillbaka, gjort en personlig reinkarnation och tycks vara säkrare på vad de vill än på väldigt länge. Det glädjer mig att de inte gav upp. Albumet är en hyllning till alla bandets influenser, sparsamt på gitarrer och överflödigt på flirtar med hip hop, pop och soul. 

Den första singeln "My Songs Know What You Did In The Dark (Light Em Up)" är en värdig comeback i ett väldigt värdigt album, med en ny topp både musikaliskt och textmässigt. Här blandas hip hop influerad klapp klapp-takt med en rockig refräng a la Kiss. Senare I albumet låter sig alla bandets influenser ta plats, från pop till punk och soul. Jag saknar de skitiga gitarrerna från deras gamla hits så som “Sugar, We're Goin Down”, jag saknar underbara basgångar från det som gjorde gamla “Dance, Dance” till en av bandens mest kända låtar (men går att hitta här en enstaka gång på låten “Where Did The Party Go”). Här finns allt gammalt i sparsamt antal och avsaknaden på riktiga trummor istället för samplade trumbeats är stor.

Albumet lyssnas dock inte på för nostalgins skull, utan snarare för nyskapandets skull. Det blir intressant att höra hur denna studiobaserade musik tar sig an en livescen. Sångaren Patrick Stump använder hela sitt register med överlag hög falsetto och bred omfång till att genuint yttra känslorna som basisten Pete Wentz författat. Ibland blir det för mycket utfyllnadsljud a la soul och pop som märktes så tydligt på Stumps solodebut men överlag är sången så klanderfri som vi är vana vid med ett stilsäkert och varierat uttryck.

Pete Wentz simpla men ändå tilltalande texter om att växa upp, aldrig riktigt bli nöjd, inte ta någon skit, saknad, och ensamhet/tvåsamhet lämpar sig för den gamla publiken med emokids, men sträcker sig mycket längre än så: Här finns något för bredare åldrar, något mer universellt för den stora skaran och inte bara den utsatte, den missförstådde och den sårbara. På albumet finner du ett brett och innovativt sound som utgörs av bland annat samarbete med Courtney Love (Ra A Ta), rockvärldens största slampa och vrak, samt Elton John: Pianopoppens ohotade kung (Save Rock and Roll). Att ta sådana här risker är antingen idiotiskt eller genialiskt. I detta fall är främst samarbetet med Elton John bland bästa låtarna Fall Out Boy gjort och den med Courtney är en bra uptempo låt i deras gamla punkrock format.

Friskt vågat och mycket vunnet. Bandet har återfunnit sin stolthet och sin kreativitet. Emokillarna har vuxit upp till riktiga män och gått från ett sound som passar trånga källarlokaler till stora arenor, trots många om och men.

SKRIBENT: Philip Almén (pa@rockbladet.se)
BAND: Fall Out Boy
ALBUM: Save Rock and Roll
SKIVBOLAG: Island and Decaydance
RELEASEDATUM: 2013-04-16
BETYG: 8/10
BÄSTA LÅT: Save Rock n Roll

BANDFAKTA – FALL OUT BOY

MEDLEMMAR
Andrew Hurley: Drums
Joseph Trohman: Guitar/Vocals
Patrick Stump: Vocals/Guitar
Peter Wentz: Bass/Vocals

| HEMSIDA | FACEBOOK |


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK


Relaterade artiklar