FESTIVAL: WACKEN OPEN AIR 2013 – WACKÖN!!

WACKEN OPEN AIR har slagit igen sina portar. Den största metalfestivalen i världen har sagt sitt för i år. WACKEN OPEN AIR lämnar dock ingen besökare, gäst eller artist oberörd. Kvar finns minnen och intryck från en slutsåld festival och fyra dagars fullständigt metalvansinne. ROCKBLADET var på plats och tog del av detta heligaste av det heligaste.

WOA 2013 (1 av 1) WOA 2013 (1 av 5) WOA 2013 (4 av 5) WOA 2013 (3 av 5)

75 000 plåtar sålda innan september 2012 var förbi, dvs. utsålt för åttonde året innan majoriteten av banden ens var presenterade. Nu, den 6 augusti 2013 och två dagar efter det att biljetterna till Wacken Open Air 2014 har släppts, har festivalen sålts slut igen!! Helt galet! Det är otroligt svårt att inte skriva om den här festivalen utan att låta allt för euforisk. Jag personligen har aldrig varit med om något liknande intresse och jag fattade aldrig riktigt omfattningen av besökarnas hängivenhet till festivalen innan jag själv kunde bevittna det med egna ögon. Jag kände mig rätt ensam om att besöka festivalen för första gången. Nästan lite som den fula ankungen på något bisarrt sätt. Vissa besökare hade varit där alla 24 år medan andra “bara” hade varit där 4-5 gånger tidigare. Festivalen har så otroligt många återkommande besökare varje år att den säljer slut bara på det. Respekt.

Men vad gör Wacken Open Air (W.O.A) till den gigant den är? Organisationen runt omkring är felfri på i stort sätt alla punkter. Området och placeringar av scener, ölstånd, matstånd är väl genomtänkta och det får dig att känna att allt ligger inom räckhåll. Visst är det slutsålt och man rör sig bland 75 000 andra besökare men plats finns det. Själva festivalområdet är på 220 hektar och innerfältet med de tre största scenerna är 42 000 kvadratmeter stort. Cirka 5000 personer arbetar under festivalen.

Arrangören lyckats med konststycket att få festivalens logga (W.O.A) till att bli ett eftertraktat samlarobjekt. Utan tvekan så såldes det fler t-shirts med Wacken Open Air 2013 än vad alla gästande band sålde tillsammans. På varje liten sak som du tog i, som du såg, som du köpte, som du drack ur och så vidare fanns W.O.A-loggan där. Dock ej på toalettpappret, vilket efter ett tag faktiskt överraskade mig. Just toapapper var förövrigt starkt eftertraktad hårdvaluta på campingen. En rolig sak, som jag inte har sett tidigare, var goodie-bagen. Varje besökare kunde mot uppvisande av sin biljett få en gratispåse (som en gympapåse) fylld med mycket praktiska festivalsaker och diverse memorbilia som till exempel regnponcho, W.O.A patch, sopsäck, poster, bläckpenna (mycket bra att ha om man träffar en kändis eller kanske en snygg journalist från Schweden), nyckelring, klistermärken, duschtvål, öronproppar och en kådis (såklart). Allt givetvis med W.O.A. loggan på.

Det fanns cirka 100 olika matstånd som sålde det mesta du kan tänka dig. En nudelrätt kostade cirka €5 och en Bratwurst kunde du få för €3. Biran kostade €3 och där hade arrangören gjort en smart sak. Du betalar €1 pant för muggen. Såklart var det W.O.A. loggan på dessa och det fanns säkert 25 olika motiv. Perfekt för samlare. Dessutom kan arrangören räkna med att majoriteten av de muggar som inte samlare tar med sig hem återkommer utan att de behöver gå och plocka upp dem på området efteråt. Det finns tillräckligt med sopor ändå att röja undan.

WOA 2013 (2 av 5) WOA 2013 (5 av 5) Callejon @ WOA 2013 (2 av 2) Emergency Gate @ WOA 2013 (4 av 4) NullDb @ WOA 2013 (1 av 4) Rammstein @ WOA 2013 (3 av 4)

Det lönar sig att som företag synas på W.O.A. Ett exempel är den metaltävling som arrangerades med deltävlingar i hela världen. Finalen avgjordes under festivalen där finalisterna från alla deltagande länder fick uppträda på en av scenerna. Inte illa för ett band som vill synas. Det var mycket kul att träffa band från bland annat Costa Rica, Kanada och Japan. Det svenska bidraget bestod av bandet Vengha. Kanadensiska Crimson Shadows tog till slut hem segern och får nu sola sig i ett skinande blankt skivkontrakt med Nuclear Blast, vilket naturligtvis ger kanadickerna en jätteexponering.

För att nämna ett annat exempel på promotion som skedde på W.O.A. så satte Epiphone (dotterbolag till Gibson gitarrer) igång en kampanj som gick ut på att man skulle tatuera in deras logga på kroppen och för det direkt få med dig en sprillans ny elgitarr (Epiphone Les Paul Gothic). Tältgrannen till Rockbladet gick med på detta och kom sedan stolt förbi och visade upp både sin nya gaddning och sin nya mattsvarta yxa. Riktigt snygg. Och den passade fint i kombination med hans illgröna frisyr.

En viktig aspekt att ta hänsyn till när man diskuterar om varför W.O.A. är så stort. Artister vill uppträda på W.O.A. Artister vill lyckas på W.O.A. Artister vill synas på W.O.A. Artister vill uppleva W.O.A. Av de band jag pratade med under festivalen och även alltid innan också har jag ställt frågan om vilken scen de helst skulle vilja stå på. De tyska banden har alltid utan fördröjning eller tvekan sagt W.O.A. Det säger en hel del av festivalens dignitet.

Hände något i musikväg då? Jodå, jag hann inte se alla band som uppträdde men istället för att gråta över de band som jag missade så gläder jag mig jättemycket åt de band som jag fick se. Rammstein måste bara nämnas. Jag prisade deras show under festivalen i Bråvalla för en månad sedan, men detta var något i hästväg.  Tysk publik när den är som bäst och dessutom var det bandets turnéavslutning på hemmaplan inför 75000 fans. Att crowdsurfa från slutet av det stora området ända fram till scenen inger respekt om en person gör det, men det är en show i sig att se massor av personer göra det under hela konserten. Oavsett vem man sedan frågade om höjdpunkter från festivalen så kom Rammstein upp som en av dem. Jag håller helt med.

Deep Purple, som jag har längtat efter att få se ända sedan jag var liten grabb var bra ur en ren nostalgisk vinkel. Själva showen kändes dock något blasé och trött. Det var mycket rutin i det framträdandet. Att Gojira kunde fullfölja en konsert av den kaliber som de gjorde var helt otroligt med tanke på att det var 35 grader i skuggan. Att publiken orkade var än mer anmärkningsvärt. De hade ingen som helst skugga. Det tråkiga som hände var att Lemmy Kilmister i Motörhead dessvärre inte mäktade med att fullfölja konserten utan fick avbryta efter blott 30 minuters spelande. Anthrax gjorde en jättebra konsert, medan Amorphis inte alls var min smak. Att köra ett akustiskt set på W.O.A. kändes bara fel. Till och med inräkningen med trummstockarna var långtråkig. Nog om det. De flesta banden på de två största scenerna drog egentligen mycket folk, Fear Factory, Lamb of GodDanzig, Alice Cooper, Trivium, Nightwish, Doro och Sabaton för att bara nämna några få. Att se tiotusentals människor hoppas synkroniserat till tonerna av Die Apokalyptischen Reiter var något jag kommer att minnas länge.

I det stora tältet där två scener fanns gjordes också många bra framträdanden. Coolast respons fick de tyska punkbanden Serum114 och våra vänner i Kärbholz. Galet röjigt. Sångaren Esche i Serum114 crowsurfade med gitarren från scenen till slutet av publiken för att sedan klättra upp på taket av en bar och därifrån fortsätta lira. Sista låten sjöng han mitt i publikhavet. Mycket uppskattat. Kärbholz fick ett otroligt pubilkstöd och visade upp en energi på scenen som är svårslagen. Andra band som röjde därinne var 9mm, Emergency Gate, NullDb, Anvil, Bullet och Uli Jon Roth.

WOA 2013 (1 av 4)  Callejon @ WOA 2013 (1 av 2) Rammstein @ WOA 2013 (1 av 1) NullDb @ WOA 2013 (4 av 4)

Till området hörde även ett vikingaområde där allt var vikinga- och medeltidsinspirerat. Man sålde hantverk och lite mer exotiska maträtter från forna tider och de band som spelade på den scenen var alla medeltidsinspirerade. Svenska Fejd till exempel gjorde ett bejublat framträdande. Det var rätt roligt att höra publikresponsen på deras svenska texter.

Vädret får vi ju inte glömma. Lite regn under natten till torsdagen torkade snabbt upp och sedan blev det en enorm hetta. 35 grader i skuggan och noll platser på området att söka skugga under. Jag är imponerad över de som stod ut hela dagen framför scenerna. Tre berättelser har etsat sig fast hos mig, en snubbe hade sovit i sitt tält mellan klockan 10 och klockan 17, dvs. under hela dagen. Föreställ er hur varmt det var i det tältet. Själv kunde jag knappt sträcka in handen i mitt tält utan att bränna mig. Den cider jag hade gömd där blev mest som citrontea. Ingen kunde låta bli att prata om denna hetta. En annan man hade stått framför stora scenen under hela dagen, utan vatten. En sista, dem mest tragiska, var en man som faktiskt avled va värmeslag, vilket ytterligare bekräftar det faktum att W.O.A inte är en festival utan ett fenomen likt en hel stad. Helt plötsligt under lördagen kom en störtskur som varade i cirka en halvtimme. Den förändrade väldigt mycket. Luften blev framför allt behagligt svalare. Jag gick från att känna mig som Lawrence of Arabia till att bli kaptenen i The Perfect Storm. Regnet gjorde stora delar av området till en leråker med stora gyttjepölar och då ändrade festivalen plötsligt skepnad. Ut gick svettiga och skuggsökande zombies och in kom lerbadande och lerdansande galningar.

WOA 2013 (4 av 4) WOA 2013 (3 av 4) WOA 2013 (2 av 4) WOA 2013 (1 av 1)-2 

Kort och gott. Jag är helt såld och jag kommer att åka tillbaks till Wacken Open Air även nästa år. Jag hoppas att jag har fått er att vilja följa med. Zugabe, Zugabe, Zugabe! WACKÖÖÖÖNN!!!

Skribent + Foto: Fredrik Brolin (fb@rockbladet.se)
Event: Wacken Open Air
Datum: 1/8 – 3/8
Publik: 75 000


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK


Relaterade artiklar