KONSERTRECENSION: Limp Bizkit – Klubben – 9/11

Limp Bizkit, bandet som skapade stora rubriker i slutet av 90-talet, var på besök i Stockholm i helgen. I lördags spelade de på den lilla arenan Klubben (Fryshuset) i Stockholm. Uppsnacket inför konserten liksom uteblev, hur stor var egentligen efterfrågan av detta RAP-Metal band från andra sidan Atlanten? Men precis när konserten skulle dra igång och temperaturen inne på Klubben redan överstigit kokpunkten, förstod vi vad som var påväg att hända. Det blev en kväll som vi sent kommer att glömma.

Ett av nu-metals främsta band spelar äntligen i Stockholm. Det är nio år sedan Limp Bizkit intog Hovet och mycket har hänt sedan dess. Tillsammans med band som Korn, Slipknot och Deftones är Limp Bizkit ett av världens mest framgångsrika band inom sin genre. Sedan starten 1994 har gruppen från Florida sålt fler än 40 miljoner skivor, blivit nominerade till tre Grammy Awards och bland annat vunnit en American Music Awards. Fred Durst, Wes Borland, John Otto, Sam Rivers och DJ Skeletor står för underhållningen i kväll. Starkare än någonsin. 

Fem grabbar på scen. Fred dansar oavbrutet, Wes och Sam har sina egna mattor och John har ett eget podium längst bak. Covers är obligatoriska och har alltid funnits med på bandets låtlista. En del gillar det, andra inte. Jag tillhör den första skaran. Ljussättningen dominerar med olika färger. Energin som uppstår när bandet kliver på scen är obeskrivlig och avtar först när instrumenten tystnar, 90 intensiva minuter senare.

Limp Bizkit inleder kvällen med Pollution och Counterfeit, båda från debutplattan Three Dollar Bill Y'all. Fred går direkt fram och hälsar på fansen som samlats vid de främre raderna och en och annan high-five delas ut. När Fred säger "det är så här det ska vara, ett litet ställe med mycket folk", är lyckan total och publiken i trans. Sedan spelas favoriten Rollin'(Air Raid Vehicle) som får hela klubben att gunga.

Andra favoriter under kvällen är Hot Dog, My Generation, My Way, Sour, covern Killing In The Name och Nookie. Varje låt har en sådan karaktär och råhet och de utförs i ren perfektion. Sour spelas väldigt sällan live och bandet ser ut att ha lika roligt som vi i publiken har. Fred går fram till scenkanten och skojar med en kille om att det inte lönar sig att stå längst fram och häller vatten över honom. I kväll är allt tillåtet. 

Klubben är fylld, omkring 750 personer. Familjärt, intimt och galet mycket röj. En nostalgitripp tillbaka till 1999 helt enkelt. Break Stuff, den klassiska avslutningen, avrundar spelningen. En moshpit bildas. Det här är en konsert utöver det vanliga. Limp Bizkit är sinnessjukt bra live. Stämningen, folket och den glädje som förmedlas är de faktorer som gör bandet älskvärt. Ingen lämnas oberörd.

 

SKRIBENT: Joanna Hemmingsson (joanna.hemmingsson@rockbladet.se)
FOTOGRAF: Minna Ridderstolpe (minna.ridderstolpe@rockbladet.se)
KONSERT: Limp Bizkit
ARENA: Fryshuset / Klubben / Stockholm
DATUM: 2013-11-09

BETYG: 9/10
SPELTID: Drygt 90 minuter.
BÄST: Den kärleksfulla stämningen, Take A Look Around och Sour.  
SÄMST: Att konserten tog slut.

KOLLA IN HELA BILDSERIEN – LIMP BIZKIT


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK


Relaterade artiklar