SKIVRECENION: Black Creed – Diamond Stone

Black Creed släpper debutplattan "Diamond Stone" den 11 december, ett album som går emot strömmen. Black Creed håller nämligen kvar vid det gamla sättet att göra ett konceptalbum på, där lyssnaren bör lyssna på helheten istället för bara låt för låt. Jonas lyssnade igenom den nio låtar långa skivan, som är en 33-minuters lång resa tillbaka till 70-talets tyngre hårdrocksscen. Bra riff, skönt groove, det vill säga: hårdrock när det är som bäst.

Black Creed är precis som Corroded från Ånge, födda och musikaliskt uppfostrade i samma bistra miljö där det påstås att det enda sättet att överleva är att hålla på med musik. Bandets inspiration kommer ifrån två av de största hårdrocksbanden på 1970-talet, Black Sabbath och Led Zeppelin.

Diamond Stone är som sagt skriven och producerad för att lyssnas på i sin helhet. Och med detta i åtanke tar vi nu oss igenom deras musikaliska berättelse.

The Beginning är en vacker ballad som agerar som ett lugnt intro så att lyssnare ska kunna sätta sig till ro och rensa hjärnan från onödig distraktion. Andra låten, The Saddest Song presenterar var bandet står musikaliskt. Tydliga, raka och distinkta riff, ett groove som gör att man som lyssnare börjar digga med i musiken. Du kommer dessutom även känna igen en bekant röst i refrängen, nämligen Jens Westin från just Corroded. Tempot är generellt nedskruvad, vilket gör att låtarna får en störrre tyngd och att melodierna får extra mycket utrymme, och sångaren Carl Mikaelsson får verkligen visa upp hela sitt register.

De följande två låtarna, titellåten Diamond Stone, och Sleepwalker är två av mina favoriter på albumet. Det är låtar med bra känsla och tryck i riffen, plus att Calles sång är fullkomligt briljant. Vidare får du uppleva varierande låtar som exempelvis Sanity, där bandet även har adderat en skön bluesvibe till de raka hårdrocksriffen. Albumets riktigt stora ballad, A Wiser Man, är enligt mig, en av de svagaste låtarna, den innehåller inte samma dna som de övriga låtarna på skivan.

Efter balladen tar skivan en vändning, tonerna och riffen får ett mörkare skimmer än tidigare. De tre sista låtarna Ashes, My Situation och The Bitter End visar att inte allt behöver sluta glatt, utan det kan även gå i moll. Och det betyder inte nödvändigtvis någonting dåligt. För mig gör det skivan mycket mindre förutsägbar.

Sammanfattningsvis är det riktigt bra standard på låtarna, dock tycker jag att den röda tråden kunde ha vara ännu tydligare. Det spretar för lite för mycket för att kunna förstå helhetskonceptet. Skivan innehåller några riktigt bra låtar, men jag saknar den stora waoh-faktorn. Den ger dock stor tillförsikt på vad Black Creed kan komma att göra i framtiden.

SKRIBENT: Jonas Lööw (jonas.loow@rockbladet.se)
SKIVA: Diamond Stone
BAND: BLACK CREED
BETYG: 7/10
SKIVBOLAG: Rambo Music / Sony Music
RELEASEDATUM: 2013-12-11
BÄSTA LÅTEN: Sleepwalker

 

BANDFAKTA – BLACK CREED

MEDLEMMAR
Calle Mikaelsson – Sång
Olle Mikaelsson – Gitarr
Jerry Söderback – Gitarr
Jocke Söderberg – Bas
Danne Falk – Trummor

Officiell Facebook: www.facebook.com/blackcreedmusic


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK


Relaterade artiklar