BANDIT ROCK AWARDS: Intervju med ULF NILSSON

ULF NILSSON är en av de nominerade banden till "Årets Svenska Genombrott" på Bandit Rock Awards 2014. Rockbladet fick möjlighet att träffa Ulf Nilsson för att känna honom på pulsen nu inför galan.

 Ulf-Nilsson-Promo-2013

Du är nominerade i pris-kategorin Årets Svenska Genombrott på Bandit Rock Awards 2014. Hur känns det?

ULF: Det känns sjukt mäktigt. Helt fantastiskt måste jag säga.

 

Vad är din relation till radiokanalen Bandit?

ULF: Fick en mer personlig relation till radiokanalen via skivbolaget. Men annars är jag ett stort fan av Bandit Rock, lyssnar på den både mycket och ofta, har så klart Bandit-appen installerad på telefonen.

 

Vad tror du kan ha bidragit till att du blivit nominerade till "Årets Svenska Genombrott"?

ULF: Ha ha, kanske för att grabbarna i programmet Rivstart tyckte jag vad snygg. Skämt åsido, det är kanske kombinationen min brötiga röst och som folk kanske gillar att jag inte tvekar utan trycker på ordentligt med min röst, och det tillsammans med att jag inte gör stenhård metalmusik, kanske gör det lite mer intressant.

 

Vad tror du/ni blir effekten av en eventuell vinst på bandit rock awards?

ULF: Jag skulle bli sjukt glad, skulle säkert växa minst två decimeter till. Tänk att få stå där på scenen och få ta emot en Bandit Rock Awards. Sjukt stort, nästan ofattbart. Det är alltid stort att få ett erkännande, då framför allt när det är fansen där ute som röstar fram vinnarna. Och vad det leder till i framtiden, får vi se. Hoppas på en grym framgång, och att framför allt att den stora rockpubliken där ute får upp ögonen för mig. Jag var som sagt med i ett tävlingsprogram i TV som enligt en del inte är så okej, och om jag får ett erkännande via detta hoppas jag att det kan få i alla fall några av dessa personer att lyssna på min skiva.

 

Om du skulle beskriva för en okunnig person vem "ULF NILSSON" är, hur skulle det låta?

ULF: Jag gillar att sjunga lite olika saker, jag är inte så enkelspårig att det ska låta likadant hela tiden. Gillar att trycka på ordentligt med min whiskey-röst, men kan även vara mer dynamisk. Min whisky-röst är ju mitt signum, så gillar man inte den röst-karaktären, så behöver man inte lyssna på plattan.

 

Hur skulle du beskriva ditt sound?

ULF: Det är kul att du frågar. För när jag kom till Chris, producenten, med mina låtar så fanns där ingen röd tråd från början. Vilket var riktigt kul och inspirerande på samma gång. Vi pratade mycket om det, jag berättade mina influenser och vilken musik jag gillar att lyssna, men även vilken typ av låtar jag helst skriver. Han var otroligt lyhörd, så han stoppade ner alla dessa element i en blender och ut kom en riktigt sjyst grogg. Det blev en blandning mellan blues-rock, tung-gung till stor smärtsam ballad på mitt sätt. Inga Celine Dion-ballader direkt, utan på mitt sätt, lite mer opolerat helt enkelt. Fantastiskt fina arrangemang, med bland annat mycket stråkar. Det blev en häftig samklang mellan min brötigt rockiga röst och finstämda stråkinstrument.

 

För svenska folket slog du igenom via vinsten i programmet The Voice som gick på TV4 våren 2012. Vad innebar det för dig?

ULF: Det innebar framför allt ett skivkontrakt med Universal Music, och givetvis en del publicitet via deltagandet i programmet.

 

Berätta gärna en sammanfattning på vad 2013 inneburit för dig?

ULF: Först och främst har jag det varit ett riktigt roligt år, men det har även varit väldigt lärorikt och fått en inblick hur hela den här branschen fungerar. Innan hade jag en bild hur det skulle se ut. Men det var ju inte alls som jag hade tänkt mig. Står man utanför cirkusen så är det svårt att förstå vad som egentligen försiggår där inne.

Ulf-Nilsson-LittleByLittle-Cover

Du släppte ditt debutalbum ”Little by little” under förra året, kan du börja berätta hur inspelningen gick till?

ULF: En mycket viktig sak var att Universal gav mig helt fria händer, det vill säga att jag fick spela in en platta som är 100 procent min egen. Jag spelade in skivan tillsammans med producenten Chris Rehn från Sundsvall. Otroligt kul att få en barndomsdröm att gå i uppfyllelse. Helt enkelt tog jag med mig en bunt låtar till Chris, och allt eftersom vi började spela in låtarna, märkte jag tidigt att det här kommer kunna bli hur bra som helst. Chris och jag fann varandra och vårt samarbete flöt på mycket bra. Jag testade att spela in med några producenter innan honom, men han var den enda producenten som satte sig ned och lyssnade på vad jag ville få fram med låtarna. Inte ta över och skriva om dem som sina egna. Utan han utmanade mig på ett sätt som gjorde att vi kunde få ut maximalt i varje låt.

 

Hur lång tid tog det att spela in skivan?

ULF: Vi började spela in skivan i oktober 2012 och sista masteringen godkände jag någon gång i februari. 2013

 

Hur mottogs skivan av skivbolaget Universal?

ULF: Det var faktiskt jättenöjda. Chris, som fick sköta kontakten med skivbolaget under inspelningen, skickade några spår allt eftersom de blev klara, allt för att hålla ånga uppe hos Universal. Men när de lyssnat igenom hela skivan, så var de grymt nöjda.

 

Hur mottogs den av det svenska folket?

ULF: Fram till nyligen så åkte jag med som förband till gruppen Stiftelsen, det blev 19 spelningar totalt. Det är ju mycket populära, så det var i princip slutsålt på vartenda ställe vi kom till. Deras publik har tagit emot mig med öppna armar. Jag har mycket bra feedback, jag har även fått en massa fina kommentarer på min artistsida på Facebook. Framför allt min senaste singel, som bär samma namn som skivan ”Little by little”, det är många som har varit inne och skrivit det mest fantastiska saker om den. Det finns folk som tatuerat in låtentiteln, kopierat det jag gjorde. Jag tatuerade in ”Little by little” på min underarm, det kändes självklart eftersom skivan är en stor milstolpe i mitt liv. Jag har sett att det finns flera personer som gjort en exakt likadan tatuering, vilket känns lite smått surrealistiskt. Vissa har till och med tatuerat in citat från texten i låten, helt sjukt att man kan ha en sådan påverkan på andra människor.

 

Det måste kännas riktigt stort?

ULF: Absolut, jag känner mig riktigt ödmjuk inför det, och hedrad om man kan säga så, men när folk berättar om sina livsöden och att mina låttexter betyder något alldeles extra för dem.

 

Vad är ditt recept för uppnå framgång?

ULF: Min ledstjärna genom livet har alltid varit att ”aldrig ge upp”. Jag har alltid haft en känsla att få spela in min debutskiva någon gång. Och jag har verkligen slitit hårt för att komma hit jag är idag. Ta inte allting på för blodigt allvar, utan lyssna på din egen magkänsla lite. Det är bra att lyssna på vad andra har att säga, men ibland behöver man även fullständigt strunta i det och gå din egen väg. Ta mig till exempel när jag tackade Ja till TV-programmet, jag velade fram och tillbaka rätt länge, till sist sa jag till mig själv. Vad har jag att förlora på det? Nu står jag till viss del här idag på grund av det beslutet.

 

Vilka är dina planer för 2014? Turné? Nya album? Projekt?

ULF: Jag har precis klivit av förbandsturnén som jag gjort tillsammans med Stiftelsen. Och efter det har jag inte hunnit prata med min bokare än. Men jag vill inte annat än att boka så många gig som möjligt. Vill ju inget hellre än att spela så mycket jag bara kan.

 

Vad tycker du om sociala medier?

ULF: Mitt mellannamn är ”ANALOG”, så jag är extremt ouppkopplad, så jag har personer runt omkring mig som hjälper till. Skivbolaget har dock tvingat in mig på Facebook för att uppdatera min artistsida. Men det är också det enda jag gör. Jag förstår mig inte riktigt på sociala medier, att basunera ut allt man håller på med. Jag skulle säkert vinna en del på att vara mer aktiv, men jag kan helt enkelt inte motivera mig själv till att göra det.

 

Vi tar ett par snabba frågor:

Vem är egentligen världens bästa trummis?

ULF: Dave Grohl

 

Vem är egentligen världens bästa gitarrist?

ULF: Ett gitarrsolo som satt sig i mitt minne är Jimi Hendrix solo i låten All A Long The Watchtowers, kan inte riktigt säga vad det är, det är bara så sjukt snyggt. Så jag väljer nog honom.

 

Vem är egentligen världens bästa basist?

ULF: Metallicas basist Rob Trujillo har en riktigt häftigt karaktär och spelar grymt bra.

 

Vem är egentligen världens bästa sångare?

ULF: Hur ska man kunna svara på det? Hmm, just nu säger jag Chris Cornell.

 

Vilken är den största rockklassikern genom tiderna?

ULF: Jag börjar med att säga tre stycken, sen får du ställa mig emot väggen och tvinga mig att välja en.

 

Absolut, det kör vi på.

ULF: Vi börjar med Stairways to Heaven av Led Zeppelin, sen tar vi Purple Haze av Jimi Hendrix och till sist Paranoid med Black Sabbath..

 

Ok, vilken av dessa låtar är den mest ikoniska, den som du inte på något sätt kan leva utan, vilken väljer du då?

ULF: Måste jag verkligen välja bara en, så får det i sånt fall bli Black Sabbaths låt Paranoid. Då var det sagt.

 

Vilken artist/grupp (död eller levande) genom rockhistorien skulle du/ni vilja skriva eller framföra en låt tillsammans med?

ULF: Min första riktiga idol är Jim Morrison i The Doors, hade jag fått möjlighet att skriva en låt tillsammans med honom hade det varit det absolut coolaste. Om jag ska även välja en levande person så skulle det inte sitta fel att ställa sig och vråla tillsammans med Ivan L Moody i Five Finger Death Punch.

 

Men den skulle väl kunna gå i uppfyllelse redan på Bandit Rock Awards, de är ju galans stora headliner?

ULF: Ha ha ha, ja det har du ju helt rätt i, det skulle som sagt vara riktigt coolt.

 

Avslutningsvis, skulle ni vilja säga någonting från hjärtat till våra läsare?

ULF: Fuck off, nu kör vi, ha ha ha. Men skämt åsido, se alltid till att ha kul i allt du jobbar med, och tro på dig själv.

 

REPORTER: Jonas Lööw (jonas.loow@rockbladet.se)
INTERVJU: Ulf Nilsson
DATUM: 2014-01-13

FAKTA - ULF NILSSON

| FACEBOOK |

 

KOLLA IN VIDEON - LITTLE BY LITTLE

 

SPOTIFY - HELA SKIVAN "LITTLE BY LITTLE"


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK


Relaterade artiklar