KONSERTRECENSION: Nationalteaterns Rockorkester, Cirkus, Stockholm, 5/2-14

Nationalteaterns Rockorkester är ett fenomen i Musiksverige. Utan att ha producerat en enda ny låt sedan 1980 turnerar man fortfarande för fulla hus. De tidigare gångerna jag sett gruppen live har det handlat om rena hitkavalkader men denna kväll bjöds det även på några mer obskyra låtar.

140205-NTeatern-fk-bild-1013

Nationalteatern var från början, precis som namnet antyder, en teatergrupp som turnerade runt med olika teateruppsättningar och musikaler. De gav även ut skivor med låtar från föreställningarna där plattorna Livet Är En Fest (1974) och Barn Av Vår Tid (1978) tillhör de mest kända. 1979 gick teatermänniskorna och musikermänniskorna inom Nationalteatern skilda vägar och Ulf Dageby bildade då tillsammans med Totta Näslund, Nikke Ström, Lars-Erik Brossner och Håkan Nyberg Nationalteaterns Rockorkester. De gav endast ut en skiva under det namnet, Rövarkungens Ö, och splittrades efter den tillhörande turnén 1981. Tio år senare återförenades bandet med några bejublade spelningar i Göteborg och har turnerat sedan dessa med lite olika konstellationer.

Ulf Dageby har alltid varit den stora musikaliska drivkraften och ligger också bakom många av klassikerna. Genom sin medverkan i mycket bättre har han sannolikt trissat upp intresset kring Nationalteaterns Rockorkester ytterligare. Det är också Dageby som lite trevande men ändå avslappnat inleder onsdagskvällens slutsålda spelning på Cirkus med Stranden från Rövarkungens Ö. Ulf ursäktar sitt notställ som han säger sig komma att behöva under tre låtar vilket borgar för fler udda låtval. Sedan släntrar Mattias Hellberg (tidigare sångare i bl a Hellacopters) in på scenen för att ta över mikrofonen i Jack The Ripper och Ingelas Sång. Hellberg kom in i bandet 2005 efter Totta Näslunds bortgång och sjunger, med den äran, många av de låtar som Totta tidigare gjorde live. Bandet är tight och sådär skönt 70-talsruffigt som jag älskar med fin slide från Håkan Svensson. Men det är lite småsegt och den där riktiga konsertstämningen vill inte riktigt infinna sig bland den trötta Cirkuspubliken. En publik som för övrigt är bred med både gamla proggare som var med när det begav sig och nytillkomna  Mycket Bättre fans. Matilda Sjöström står för kvällens tredje sånginsats i melankoliska Hon Flyttade Ut Till Bergsjön och Hanna Från Arlöv. Den sistnämnda överlämnar Dageby med tacksamhet till Matilda då han själv sjungit den tidigare live med både peruk och raffset. Detta hade i och för sig varit en syn men denna låt ska sjungas av en kvinna.

Doing The Omoralisk Schlagerfestival blir kvällens andra otippade låtval. En låt Dageby skrev under pseudonymen Sillstryparn som en proggprotest mot Sveriges första arrangerande av Eurovision Song Contest 1975. Dock har han fått äta upp det genom åren då han många gånger fått förfrågningar om att agera antagonist till den superkommersiella Mellocirkusen. Efter en knapp timmes spelning blir det paus som åtminstone för den sega publiken är välbehövlig då påfyllning i baren brukar borga för ett bättre drag. Stämningen infinner sig direkt under konsertens andra akt vilken inleds med 12 minuter långa eposet Rövarkungens Ö. Därefter är det hitkavalkad nonstop där nostalgitrippen är på topp med odödliga klassiker som Bängen Trålar, Kolla Kolla, Knopflerklingande Sent En Lördag Kväll och givetvis Livet Är En Fest. Få kan som Dageby låta så argt bitsk när han spottar ur sig träffande sanningar som "Och varje sjuttifemma som en män'ska dricker ur, är en dröm om en bättre värld, som dom sedan pissar ut" och "Vaktbolagen kommer snart, då det blir det en jävla fart, de har betalt för att jaga ungar!"

En väldigt sparsmakad ljusshow och en obefintlig scendekor rimmar väl med de karga texterna. Trots att Nationalteatern var ett band av sin tid så kunde flera av texterna lika gärna varit skrivna idag och här i ligger också en stor del av bandets popularitet utöver a trip down memory lane. Hellberg, Sjöström och keyboardisten Ulf "Vinyl" Stenberg gör dropin på scenen för sina respektive insatser där originalmedlemmarna Dageby, Ström och Nyberg tillsammans med "nykomlingen" Svensson utgör det konstanta inslaget på scenen. Dageby är en go' gubbe och pratar som aldrig förr mellan låtarna, bl a med nyfunne vännen Bo Sundström som finns i publiken. Han får behålla låten John Carlos (som Bosse tolkade i  Mycket Bättre) vilken Dageby säger att de inte kan spela längre trots dagar av repetitioner. 

Som extranummer får vi oväntade Mammarock från Kåldolmar Och Kalsipper tillsammans med de mer självklara valen Speedy Gonzales och Dagebys finstämda Dylantolkning Bara Om Min Älskade Väntar. Trots en relativt seg första timme så levererar Nationalteatern som alltid och den här gången blev det en fin topping med några mer udda låtar ovanpå de väntade brottarhitsen.  

SE HELA BILDSERIEN – NATIONALTEATERNS ROCKORKESTER PÅ CIRKUS

SKRIBENT: Fredrik Blid (fredrik.blid@rockbladet.se)
FOTOGRAF: Fredrik Kilian (fredrik@xperteleven.com)
EVENT: Proggfest med Nationalteaterns Rockorkester
ARENA: Cirkus / Stockholm
DATUM: 2014-02-05
BETYG: 8/10
BÄSTA LÅT: Barn av vår tid bränner fortfarande likt en gaslåga.
SÄMSTA LÅT: Spisa har jag aldrig riktigt gillat.

LÅTLISTA
Stranden
Jack The Ripper
Ingelas Sång
Hon Flyttade Ut Till Bergsjön    
Hanna Från Arlöv
Doing The Omoralisk Schlagerfestival
Ut I Kylan
Spisa
Lägg Av
Paus
Rövarkungens Ö
Bängen Trålar
Kolla Kolla
Barn Av Vår Tid
Sent En Lördag Kväll
Ge Mig Mitt Liv Nu
Vi Fortsätter Spela Rock 'n' Roll Men Vi Håller På Att Dö
Livet Är En Fest
Extranummer
Mammarock
Bara Om Min Älskade Väntar
Speedy Gonzalez

BANDFAKTA – NATIONALTEATERNS ROCKORKESTER

MEDLEMMAR
Ulf Dageby – sång och gitarr
Nikke Ström – bas
Håkan Nyberg – trummor
Håkan Svensson – gitarr
Mattias Hellberg – sång
Matidla Sjöström – sång
Ulf "Vinyl" Stenberg – keyboards

|Hemsida|Facebook|


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK


Relaterade artiklar