KONSERTRECENSION: Aerosmith och Rival Sons – Tele2 Arena – 1/6

Jag får tacka Run D.M.C för att jag en gång i tiden upptäckte Aerosmith. Deras version av Walk this way, som de gjorde tillsammans med upphovsmakarna, pumpades friskt på MTV och både låten och videon var ett coolt möte mellan hårdrock och rap. Just då hade jag en kort hiphop-svacka i mitt musikliv men när jag lyckligtvis hittade tillbaka till rocken igen så var det med bl a Aerosmiths plattor Pump och Get A Grip som innehåller många klassiker. De gjorde en riktigt bra skiva till i och med Nine Lives innan jag tappade bort dem helt i och med såsballaden I Don't Wanna Miss A Thing.

Aerosmith-Tele-2-Arena-20140601.-Copyright-Fredrik-Olofsson-2

Kanske är det just den stora mängden ballader som gjort att en del rockers ledsnat för det gapar fortfarande väldigt tomt på läktarna när kvällens huvudakt äntrar scenen. Det är synd för detta är stor underhållning som efter en något trevande start med dåligt ljud blir show, show, show! Då är det lätt att förstå varför Aerosmith fortfarande är en av de största liveakterna i USA. En ljusshow i yppersta världsklass, två frontfigurer som kör sitt eget VM i publikfrieri samt en rejäl laddning lättuggade radiohits.   

Steven Tyler är ett kapitel för sig och det är omöjligt att inte älska denne showman som trots sina 66 år går all-in på alla fronter under hela konserten. Han har dessutom bettet kvar i rösten kvar vilket man inte kan säga om många av hans jämnåriga kollegor. Tillsammans med Joe Perry är han Aerosmiths egna Glimmer Twins och de agerar som de vore minst 40 år yngre än sina trötta bandkollegor. Speciellt sliten verkar trummisen Joey Kramer vara som redan under första låten ser ut som han ska klappa ihop bakom sitt trumset. Men lira kan de onekligen och jag gillar det maffiga sound som dessa tighta gubbar levererar live ikväll.

Vi får de flesta brottarhitsen och några pliktskyldigt insprängda spår från senaste, ganska bleka albumet Music From Another Dimension där Perry gör sin Keefan i Freedom Fighter och låter Tyler vila stämbanden en stund. Samt Beatles Come Together som faktiskt känns klippt och skuren för Aerosmith men jag hade hellre fått några av deras egna 70-talsrökare i stället som Mama Kin eller Same Old Song And Dance. Nu får jag i stället nöja mig med att plocka plastgura framför Xboxen till dessa.

Avslutningen blir glimrande med Dude (Looks Like A Lady), Walk This Way, Dream On med både Tyler och Perry ståendes på pianot ute på rampen och till sist Sweet Emotion i ett sprudlande konfettiregn.

Det var länge sedan bandet gjorde något riktigt bra på skiva men live håller de fortfarande hög klass, synd att inte fler tog chansen att uppleva detta.

SE HELA BILDSERIEN FRÅN AEROSMITH PÅ TELE2 ARENA

 

EVENT: Aerosmith
ARENA: Tele2 Arena, Stockholm
DATUM: 2014-06-01
BÄST: Showen och Steven Tylers outröttliga energi.
SÄMST: Några trötta såslåtar.
SKRIBENT: Fredrik Blid (fredrik.blid@rockbladet.se)
FOTOGRAF: Fredrik Olofsson (fredrik.olofsson@rockbladet.se)
​BETYG: RB-Betyg-8_10

LÅTLISTA
Draw The Line 
Eat The Rich 
Love In An Elevator 
No More No More 
Oh Yeah 
Cryin' 
Jaded 
Livin' On The Edge 
Last Child 
Rag Doll 
Freedom Fighter 
Toys In The Attic 
Janie's Got A Gun 
I Don't Want To Miss A Thing 
Come Together 
Dude (Looks Like A Lady) 
Walk This Way 
EXTRA:
Dream On 
Sweet Emotion 

BANDFAKTA – AEROSMITH

MEDLEMMAR
Steven Tyler – Sång och Munspel
Joe Perry – Gitarr
Brad Whitford, Gitarr
Tom Hamilton – Bas
Joey Kramer – Trummor

DISKOGRAFI
1973 – Aerosmith
1974 – Get Your Wings
1975 – Toys In The Attic
1976 – Rocks
1977 – Draw The Line
1979 – Night In The Nuts
1982 – Rock In A Hard Place
1985 – Done With Mirrors
1987 – Permanent Vacation
1989 – Pump
1993 – Get A Grip
1997 – Nine Lives
2001 – Just Push Play
2004 – Honkin' On Bobo
2012 – Music From Another Dimension!

HEMSIDA| | FACEBOOK | 

RIVAL SONS – TELE2 ARENA – 1/6

Efter att ha varit fullständigt lyrisk runt Rival Sons kommande albumsläpp Great Western Valkyrie och gett 10 av 10 i betyg (läs recensionen här) så var förväntningarna minst sagt höga på dessa vintagerockers från Long Beach.  Hur skulle de nya låtarna göra sig live och skulle det bli samma setlist som i Helsingfors två dagar innan?

rival-sons-logo

Med en ultracool Scott Holiday marscherar grabbarna självsäkert in på scenen till ännu ett Ennio Morricone-intro. Har på bara en dryg vecka sett tre band använda sig av den gamle mästerkompositörens låtar som intågningsmusik. Förutom Rival Sons även Danko Jones och givetvis Metallica.

Förstärkta med Todd ÖgrenBrooks på orgel så inleder de modigt konserten med 4 låtar från sin ännu outgivna skiva. Orgeltillskottet gör sig extra bra på Secret som ångar om möjligt ännu mer frenetiskt live. Sångaren Jay Buchanan dansar likt en Janis Joplin i trans och inlevelsen är total när han ger oss allt av rockvärldens förmodligen bästa röst. Ljudet är bra och med tanke på hur live de spelar in i studion så vet man vad man får när det är live på riktigt så att säga. Dock ekar det lite ödsligt inne på den glest befolkade Tele2 Arena och den otacksamma förbandssloten gör sig ännu en gång påmind. En extra eloge till Michael Mileys kraftfulla trumspel som är extra fläskigt ikväll.

Av de något äldre låtarna serveras Pressure & TimeKeep On Swinging och Face Of Light innan senaste singeln Open My Eyes avslutar ett kort, energifyllt set. Det här bandet har en sådan oerhörd själ i allt de gör och är definitivt värda en större publik än ikväll. Jag längtar redan efter att se dem i ett mer rättvist sammanhang där de får briljera fullt ut en hel konsertlängd. 

För att svara på mina egna frågor i inledningen så säger jag "Fantastiskt bra" och "Ja, identisk".

Några av mina nyare hjältar som AirbourneGaslight Anthem och Uncle Acid & the Deadbeats är alla yngre fanbärare av retrorocken, dock inom ganska olika genres, men den fana som vajar högst och stoltast är Rival Sons. De är, enligt mig, världens bästa rockband just nu och jag hoppas att de blir ett av de där nyare banden som ska ta över efter de gubbar som fortfarande fyller världens alla stora arenor. Men kanske tar det ett tag innan den stora massan inser det.

EVENT: Rival Sons

ARENA: Tele2 Arena, Stockholm

DATUM: 2014-06-01

BÄST: Passionen.

SÄMST: Inramningen.

SKRIBENT: Fredrik Blid (fredrik.blid@rockbladet.se)

​BETYG: RB-Betyg-8_10

LÅTLISTA
Electric Man
Good Luck
Secret
Play The Fool
Pressure And Time
Keep On Swinging

Face Of Light

Open My Eyes

BANDFAKTA – RIVAL SONS

MEDLEMMAR
Jay Buchanan – Sång och Munspel
Scott Holiday – Gitarr
Mike Miley – Trummor
David Beste – Bas

DISKOGRAFI
2009 – Before the Fire
2011 – Pressure & Time
2011 – Rival Sons (EP)
2012 – Head Down
2014 – Great Western Valkyrie

HEMSIDA | FACEBOOK |


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK


Relaterade artiklar