SKIVRECENSION: Jack White – Lazaretto

Ni känner förmodligen igen honom från The White Stripes, bandet som satte garagerock på den kommersiella kartan. Utöver det har Jack White många strängar på sin lyra: Trummis (!), sångare och gitarrist i bandet The Dead Weather och frontman i The Raconteurs, samt producent, skivbolagsdirektör på Third Man Records, bland massa mer. Väldigt nyligen satte han dålig klang till sitt namn då han bland annat beskyllde The Black Keys för att vara en rip off på The White Stripes och utan Jack White hade The Black Keys inte varit något av vad de är idag.

jack-white-lazaretto-770

När han inte är pinsam eller upptagen är Jack White en väldigt begåvad man. Sin solodebut Blunderbuss från 2012 blev unisont tokhyllad av nästan all press, däribland 5/5 i brittiska The Guardian och 4,5 av 5 i The Rolling Stone. En intressant notis med albumet är att han turnerade med både en kvinnlig och en manlig uppsättning av sitt band som han varvade var och varannan kväll efter sitt eget tycke och smak. Båda uppsättningarna var makalöst begåvade och lyfte både nya och gamla klassiker till nya höjder. 

I sin solomusik känns han som en tapper och trogen fanbärare av en del av blues-genren som sedan länge är glömd, eller åtminstone inte så populär längre. Det är retro-sound som känns så långt bort från The White Stripes och hans andra bandkonstellationer att man undrar om det är samma man som gjort all musik – Och det är det, och det visar hans enorma musikaliska bredd. Besatt av sin skitiga oktavpedal och med en väldigt speciell sångröst har han flera saker i sitt artilleri som gör att han sticker ut, på gott och ont. 

Om du gillade Blunderbuss är det svårt att säga att detta album inte är mer av samma. Den som sticker ut mest på Lazaretto och är helt klart bäst är Would You Fight For My Love?, en släpande hemsökande ballad med ett explosivt avslut. 

Han är likt musikens Tarantino: älskar det han gör och flirtar med alla sina ändlösa influenser. Det är ett sådant virrvarr av textmässig och musikmässig komposition att istället för att bryta ner vad som är vad måste man bara klappa händerna åt att allt går så bra ihop. Han svär i ångest över obekräftad kärlek, kontemplerar över huruvida tre kvinnor är bättre än en, tvekar på sig själv och frågar den stora frågan vad som är lugn och ro. Han är kaxig, sårbar, ironisk och sarkastisk. Han är allt och lite till.

Jack White tar alla säkra kort från sin succé Blunderbuss, men likt en galen vetenskapsman som han är så vägrar han nöja sig förrän han signerat lite lekfullhet och risktagande på sina verk. Håller han käft och låter musiken tala för sig själv kommer han fortsätta att vara fanbärare av blues länge till. 

Recensent: Philip Almén
Betyg: RB-Betyg-8_10
Bästa spår: Would You Fight For My Love?

</span><a href="http://open.spotify.com/user/11126809110/playlist/4PldOiuhjaQGxsVxtTZkfp" style="font-size: 13px">Jack White – Lazaretto</a><span style="font-size: 13px">


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK


Relaterade artiklar