KONSERTRECENSION: The Hives – Gröna Lund – 25/9

”Den som inte är med mig är emot mig!" Ropar Howlin' Pelle från scen. Den enda anledningen till att inte vara med The Hives är om man råkar vara lomhörd. För det är fan omöjligt att stå still, även för de tröttaste av fötter.

Annons

25092014-The-hives-Grönalund-JS-_DSC7094

Med en extrem energi och överdriven mimik likt Charlie Chaplin i en stumfilm bjuder Pelle Almkvist publiken på en riktig show. Jag slås av att en ganska nördig snubbe med för korta byxor och en Fagersta-dialekt kan vara så fruktansvärt mycket rockstjärna. Lite som en svensk Mick Jagger. Personligen anser jag att deras låtar känns enformiga bitvis och skulle han inte köra mellansnack skulle jag nog ibland inte ens märka att det börjat spela på nästa låt. Men det spelar faktiskt ingen större roll när man får renodlad rock'n'roll. Resten av den massiva Gröna Lunds-publiken verkar hålla med.

Inledningen Come On fram till Main Offender svänger riktigt bra och är mest medryckande. Släpiga I Want More sticker ut musikaliskt och blir en skön paus i det fasligt höga tempot. Därefter blir det lite rörigt för min del och ibland försvinner Pelles röst tyvärr rätt mycket bakom instrumenten. I ärlighetens namn tror jag knappt att jag kunde urskilja ett enda ord under konserten. Men The Hives är nog knappast kända för sina fantastiska texter. Något Howlin' Pelle själv uttalar efter att de spelat sin nya låt som går något i stil med "she a bomb, he a bomb, we a bomb" x 17. "När ni inte trodde vi kunde göra en dummare låt än Come On, så gör vi det!". Supply And Demand är också en personlig favorit. 

Förutom en sprudlande entusiasm så bjuder även The Hives på en riktigt snygg backdrop; Howlin' Pelles ansikte i en något besatt grimas med bokstäverna HIVES i marionettsnören. Kanske är det en referens till publiken som alla verkar vara fast i bandets "snören" under ungefär en och halv timme. Jag var det i alla fall och om ni inte märkt det ännu så blev jag en nyfrälst The Hives-are. De lyckades ge mig utslag. . . (HAHA).

Jag lärde mig något nytt under kvällen också. Det finns ett jobb som jag aldrig skulle vilja ha; sladdansvarig för Pelle Almkvist. Trassligt.

 

HELA BILDSERIEN

 

SKRIBENT: Vanessa Persegani K. (vanessa.persegani@rockbladet.se)
FOTOGRAF: Jimmie Sonelius (jimmie.sonelius@rockbladet.se)
RECENSION: The Hives
PLATS: Stora Scen / Gröna Lund / Stockholm
DATUM: 2014-09-25
BÄSTA LÅT: Main Offender 
BÄSTA INTRYCK: De snygga backdropen
BETYG:

RB-Betyg-9_10
 

 

LÅTLISTA - GRÖNA LUND

1. Come On! (Half of the song sung in Swedish)
2. Take Back the Toys 
3. Two-Timing Touch and Broken Bones 
4. Walk Idiot Walk 
5. Two Kinds of Trouble 
6. See Through Head 
7. Main Offender 
8. I Want More 
9. The Bomb (Live debut)
10. Supply and Demand 
11. Try It Again 
12. These Spectacles Reveal the Nostalgics 
13. Won't Be Long 
14. Go Right Ahead 
15. Tick Tick Boom 

Encore:
16. My Time Is Coming 
17. Hate To Say I Told You So 
18. Patrolling Days 

 

BANDFAKTA - THE HIVES

MEDLEMMAR

Howlin' Pelle Almqvist - Vocals 
Nicholaus Arson - Guitar
Vigilante Carlstroem - Guitar 
Dr. Matt Destruction - Bass
Chris Dangerous - Drums

| HEMSIDA | FACEBOOK |

 


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK


Relaterade artiklar