Slash – sätter världen i brand

Intervju: På scen låter Slash gitarren tala men när han nyligen träffade Rockbladets Stefan Nilsson i Tokyo var han desto mer pratglad. Det blev ett långt samtal om hur han började spela gitarr, gitarrsolon, självsäkerhet, drivkraften bakom hans musik och om livet på turné.

slash_tokyo15

Det är en mycket glad och avslappnad Slash jag sitter ned med för en pratstund i Shiodome i centrala Tokyo under hans pågående världsturné för senaste skivan “World on Fire”. Kvällen innan har han gjort ett kanongig i Tokyo och dagen efter intervjun gör han ett ännu bättre gig för en än mer fanatisk publik i Tokyo. “Jag svär till gud att jag tror att det här var den bästa japanska publik jag någonsin spelat för, till och med bättre än under Guns-tiden. It was cool!” säger Slash.

På scen låter han gitarren tala men denna dag mellan de två spelningarna i Tokyo är han mycket pratglad när Rockbladet ställer frågor. Den nya skivan har gått hem hos den japanska publiken. “Skivan har blivit, jag skulle vilja säga väl mottagen men det är ju mest som man säger då man nu för tiden inte får en skiva som blir väl mottagen eftersom man inte säljer tillräckligt mycket av den. Men folk verkar verkligen gilla skivan och det är därför vi spelar så mycket från den.”

Slash började spela gitarr som tonåring i slutet av 70-talet. “Jag har vuxit upp med rock’n’roll och älskar gitarr och allt det där men jag hade inga planer på att bli musiker. Det hade jag aldrig en tanke på att bli. Jag hade inga drömmar om att bli en rockstjärna men jag har alltid älskat musik och växte upp med mycket bra musik.” Att Slash och kompisen Steven Adler skulle bli kända som Guns N’ Roses gitarrist respektive trummis var inte givet. “Det var Steven Adler som fick mig att upptäcka gitarren. Han hade någon billig elgitarr som han kopplade in och lirade på. Han hade Kiss “Alive II” på och jag tänkte ‘Oh, man. Vi ska starta ett band!’ Vi var typ 14 år och ville starta band. Det var spännande. Då tänkte jag att jag skulle spela bas eftersom han redan hade en gitarr. Jag stack iväg för att ta några baslektioner runt knuten. Killen som gav mig lektionen spelade gitarr. Han spelade lite Clapton och sånt. ‘Det är det jag vill göra’ sa jag. Det var så jag började spela gitarr” förklarar den kortvarige basisten.

“Sedan blev det Jimmy Page, Keith Richards, Mick Taylor, Pete Townshend, Jimi Hendrix, alla de brittiska killarna. Jeff Beck var viktig. Peter Green…fucking… Vem är det jag glömmer? Hur som helst, de var de viktigaste killarna. You know, Eric Clapton, Cream. Sedan började jag att lyssna på Aerosmith och Cheap Trick och AC/DC.”

Slash har två decennier efter avhoppet från Guns N’ Roses hittat hem. Slash featuring Myles Kennedy and The Conspirators har efter några plattor och några år på turné spelat ihop sig till att bli ett riktigt band bestående av Myles Kennedy (sång, gitarr), Todd Kerns (bas, sång), Brent Fitz (trummor) och senaste tillskottet Frank Sidoris (gitarr). Det är klart att det är Slash som är ledaren och på konserterna spelas det låtar från Guns N’ Roses, Velvet Revolver och Slashs tidigare plattor, men det här är nu ett band som sätter världen i brand med nya skivan “World on Fire”. “När jag inte fortsatte att arbeta med Guns N’ Roses – jag sade aldrig riktigt upp mig. Jag bara bestämde mig för att inte fortsätta. Det var så det gick till. Jag började att sätta ihop band och jammade mycket. Personkemi är svårt att hitta och få att fungera. Man kan ha kemi med en person men att få ett helt band att funka är svårt. Jag spelar ändå, bara kör på. När jag började spela med de här killarna var det bara för att göra en kort liten sak för att backa upp min första soloskiva. Jag hade inga tankar på att detta var något jag satte ihop som ett steg i karriären. Först jobbade jag med Myles. Jag hade aldrig hört honom sjunga men jag hade hört talas om honom. Han kom in i bilden som en av många sångare på den första soloskivan och jag blev helt golvad. ‘Wow! Den här killen är riktigt bra.’ Sedan träffade jag Brent när jag letade trummis. Ingen av dessa killar är från LA så jag hade aldrig jobbat med dem tidigare. Jag har jobbat med alla från Los Angeles. Han satte ihop mig med Todd och under den första repningen kände jag att de här killarna är riktigt solida rock’n’roll-snubbar. De har verkligen rätt hjärta och själ för att göra vad de gör. Det här bara blev ett riktigt bra band. Vi började att turnéra, vi funkade live. Vi har ett slags naturlig personkemi så vi bara kör vidare.”

Personkemi inom ett band är något som ju var ett stort problem i Guns N’ Roses men även i andra band som Slash spelat med. “Jag var ju med i Velvet Revolver också. Om det någonsin fanns ett band som var ett bra exempel på ett gäng stora, etablerade killar i ett nytt band så var det detta bandet. Det var massor av konflikter. Scott var definitivt svår. Han var helt inne i den där rockstjärnementaliteten. Han var verkligen svår!” konstaterar Slash om Scott Weiland som gjorde sig ett namn med Stone Temple Pilots innan han gick med i Velvet Revolver.

Under den pågående världsturnén spelar Slash ett utdraget gitarrsolo mitt i Guns N’ Roses-klassiken “Rocket Queen”. På de gig jag sett på den här turnén har Slash gjort fenomenala solon. Han har visat sig vara en sologitarrst som inte bara vill visa sin tekniska färdighet utan spela på känsla, med groove, jammandes. Varför lyckas Slash göra långa solon som är bra när de flesta andra gitarrister bara är tråkiga? “Det var en trevlig komplimang. Jag uppskattar det. Jag är verkligen inte den självsäkre gitarristen som jag kanske ger sken av att vara. Det där solot är något som jag går ut på scenen och improviserar varje kväll. Vissa kvällar är bättre än andra. It’s part of the groove. Det är en del ackordbyten så att jag kan vara lite medlodiös och bara köra på. Ibland håller det på i evigheter där jag försöker hitta en ‘sweet spot’ där man helt plötsligt överträffar allt, slutar att tänka och hamnar i en helt annan värld. Ibland tar det längre att nå dit. Ibland tar det tjugo minuter. Det är ju ett egoistiskt njutande till en viss del. Vissa kvällar vet man att man når vissa moment som är lysande och andra gånger vet man inte riktigt om det var bra.”

Om man som Slash har en diger låtskatt så kan det ju vara lätt att bara åka runt och spela gamla klassiker. Men Slash fokuserar på nyare musik och kryddar lite med gamla godingar. Spelar han klassikerna för att han vill eller för att han förväntas göra det? “Guns tog slut för mig 1996. Jag gjorde några olika konstellationer av Snakepit och jag hade ett riktigt coolt blues jam-band och jag hade Velvet Revolver. Inte i något av dessa band gjorde jag egentligen något från min ‘back catalogue’ eller Guns N’ Roses-grejer. Vi gjorde det i Velvet Revolver. Det var nästan givet att köra några Guns-låtar och några STP-låtar. Det här är mitt första soloprojekt vilket nu har blivit ett band men initialt var det tänkt att bli min egen grej som jag skulle ut och ha kul med. Så jag tänkte att nu kan jag spela alla dessa låtar för skojs skull och det är det vi gör. Vi spelar alltid ‘Sweet Child o’ Mine’ eftersom folk älskar den och jag älskar att spela den. Och ‘Paradise City’. Men ibland spelar vi ‘Jungle’ och ibland inte. Ibland kör vi ‘Double Talking Jive’ och ibland inte. Vi spelar dem för skojs skull, inte för att vi måste. Och jag älskar att spela allt det nya. Det handlar helt enkelt om att gå ut och spela och ha kul. Det kanske låter helt galet i dessa tider när alla är ute efter att tjäna pengar” förklarar Slash.

Slash är ju naturligtvis mest känd för sin tid i Guns N’ Roses men i Japan har han uppträtt med en rad olika konstellationer, bland annat sina egna band Slash’s Snakepit, Velvet Revolver och Slash featuring Myles Kennedy and The Conspirators, men även med en rad andra kända artister. Besöken i Japan har blivit många och de har skapat intryck och minnen för Slash. “Jag har haft många intressanta spelningar här. Mitt största minne från Japan är mitt första besök här, 1989 måste det ha varit, med Guns N’ Roses. Jag var 24 år då och det var en stor omställning att komma till Japan. Jag hade följt japansk konst, japanska filmer, japanska monster och serietidningar hela mitt liv och så helt plötsligt var jag här. Vi bodde i Roppongi och festade hårt. På den tiden hade de amerikanska modeller som kom hit för att jobba och bo. Så det var riktigt livat. Roppongi är fortfarande Roppongi. Det har ju ändrats en del över årtiondena men det är ändå samma sak. Mycket bra upplevelser” minns Slash. “Att komma hit med Michael Jackson var stort. Vi spelade på Tokyo Dome och en vecka senare körde jag med Guns N’ Roses på samma ställe vilket var en upplevelse. Jag kom också tillbaka hit med Nile Rodgers och Chic. Det har alltid varit really, really cool. Cool times in Japan. Men alla upplevelser har varit olika.”

Gör man en snabbanalys av senaste skivan “World on Fire” så inser man att Slash är en musiker som gör album och inte bara enstaka låtar som laddas ned. “Jag växte upp midjedjupt i den gyllene eran för rock’n’roll-skivor. Jag växte upp mitt i denna era och mina föräldrar var knädjupt inne i den. Det var något speciellt med denna eran, det var magi. Jag stödjer fortfarande idén av en skiva som ett konstföremål som kommer paketerat, som man plockar upp, tar hem, förbereder. Jag tror att den nya trenden, hur bekvämt det än kan vara – tro mig, jag använder mig också av detta. Att gå online och hålla på är väldigt lätt, men det är ansiktslöst, väldigt ytligt och allt är typ engångsgrejer som slängs bort. Om man tänker på det hela så inser man att trots att musik är så viktigt för alla, mer så nu än tidigare, så har den inget långt liv. De musikaliska uttryck som verkligen betyder något för folk långsiktigt är numer väldigt få. Det är sorgligt. Jag är inte en av de gubbarna som sitter och klagar om de nya kidsen och vad de har för sig. ‘Det var bättre förr.’ Men jag har insett att uppskattningen av vad musik handlar om, hur den skapas och vad den betyder, har helt och hållet spätts ut.”

Efter ett hyllat album och en mycket framgångsrik världsturné som nu pågår, vad står näst på agendan? “Jag jobbar på material för ett nytt album. Det cykliska sättet som det hela fungerar på passar mig bra. Jag åker ut och turnérar, skriver ny musik till ett album, spelar in det, åker ut på turné…Hahaha! Jag gör skivor så att jag kan turnéra. You know, jag älskar att turnéra. Förr turnérade man för att sälja skivor. Nu handlar det mer om att få ut sina låtar så att man kan turnéra. Turnérandet stödjer inte längre skivförsäljning så mycket. Nu åker man på turné därför att det är det enda sättet att tjäna några pengar. Jag gör det för att jag älskar det” skrattar Slash.

Text och foto: Stefan Nilsson (stefan.nilsson@rockbladet.se)
Intervju: Slash
Aktuell med: Slash featuring Myles Kennedy and The Conspirators är ute på världsturné efter att ha släppt plattan “World on Fire” i höstas. Den 4:e juni spelar de på Sweden Rock Festival.


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK


Relaterade artiklar