Halestorm knockade publiken och fick Tyrols tak att lyfta

Lzzy Hales rockorkester har med låtar som ”Love Bites (so do I)”, ”I Miss the Misery” och ”Here’s to Us” på kort tid trollbundit hela Rocksverige. Bandet har lirat i vårt avlånga land flertalet gånger och nu i lördags var det dags igen. Den här gången skulle den amerikanska energibomb som är Halestorm än en gång slå ned på Tyrol i Stockholm och träffa publiken i ansiktet hårdare än en rak höger från The Mauler!

21032015-halestorm-Tyrol-JS-_DSC5868.jpg
(Halestorm / Tyrol / 2015-03-21 / Foto: Jimmie Sonelius)

Jag är inte van vid att skriva recensioner! Däremot är jag väldigt van vid att bli recenserad då jag till vardags spelar apa (och endel trummor) i bandet Sir Reg. Jag är inte heller någon van skribent, men när tillfället gavs att få gå och kolla på ett av mina absoluta favoritband, i utbyte mot en recension av detsamma, så kunde jag helt enkelt inte tacka nej! 

21032015-Wilson-Tyrol-JS-_DSF3689.jpg
(Wilson / Tyrol / 2015-03-21 / Foto: Jimmie Sonelius)

Första bandet på scen för kvällen var Wilson (US), men pga diverse *logistiska missöden lyckades jag missa dem helt! Vilket fantastiskt sätt att påbörja sin långa och troligtvis lysande karriär som hårdnackad rockreporter, eller hur? Skam den som ger sig! Väl framme tog jag mig förbi den långa kön, armbågade mig fram genom den välfyllda lokalen och kom så småningom in lagom till att Nothing more (US) drog igång sin del av kvällen. Jag hade inte hört speciellt mycket av dem innan och visste inte riktigt vad jag hade att vänta… Men saltfläsk så bra det var!!

Texaskvartettens dubstepdoftande alternative metal framfördes fantastiskt väl utav ett gäng killar som garanterat spenderat mer tid i en replokal än i skolan! Så här bra musikaliskt blir man helt enkelt inte om man haft något annat intresse än musik. Flickvänner, schysst lön, betyg och socialt umgänge har helt enkelt fått vika hädan för musikernas jakt på lycka och framgång! Dessutom är pojkarna diagnostiserade med bokstavskombinationen ”t-a-l-a-n-g”, utav den grövre, obotliga sorten. Tacka Musikgudarna för det!

21032015-Nothing more-Tyrol-JS-_DSC5664.jpg
(Nothing More / Tyrol / 2015-03-21 / Foto: Jimmie Sonelius)

Det lilla jag hört tidigare är från den relativt nya, självbetitlade plattan. T.ex hade jag koll på att deras låt ”This is the time (Ballast)” funkar kalas hemma i stereon, men oj så fantastiskt-jäkla-asbra den var live! Precis som allt annat de bjöd på under kvällen så framfördes denna med betyget mycket väl godkänt! Hela deras timme-ish var till bredden fylld av diverse shownummer. T.ex i ”Salem (Burn the Witch)” så spelade samtliga medlemmar på de trummor som fanns monterade högt och lågt på scenen. Jag antar att deras frontman, Jonny Hawkins (och nej, efter långt och gediget Googlande står det klart: han är inte släkt med varken Taylor eller Stephen), är trummis i grunden, för hans delar var mycket kompetent framförda, både visuellt och musikaliskt. Utöver det så bjuds det på hoppande och studsande bandmedlemmar, basar som slängs runt basisten Daniel Olivers kropp som om det vore självaste Yngwieyou’ve released the fucking furyMalmsteen med sin Strata där uppe på scenen. Dessutom spelas det långa, bombastiska och relativt assnygga intron. Det blir helt enkelt aldrig tråkigt, som det annars lätt kan bli när man som publik inte har stenkoll på alla bandets låtar.

Även om långt ifrån alla i publiken hört bandet innan så tog det inte lång tid innan pöbeln på dansgolvet var helt med på noterna! Flera låtar innehåller partier som är väldigt lätta att sjunga med i. Det blir t.ex väldigt påtagligt när hela publiken drar av lite medeltida tongångar och helt skoningslöst står och skanderar ut ”Burn the Witch”. Jag får rysningar längst med hela ryggraden och börjar frukta de annalkande majbrasorna bara jag tänker tillbaka på den blodtörstiga grupp rockers på Tyrol.

Nothing More har stenkoll på det som i folkmun kallas ”publikfrieri”. Att rabbla svenska band som de inspirerats av fungerar, precis som alla vet, ytterst bra. Ändå går samtliga i lokalen på den lätta… Allt detta i kombination gör att jag hoppas och tror att nästa gång de turnerar så kommer de till Sverige som headliner. Det skulle kännas helrätt och jag skulle gladeligen vara den första att lösa en biljett, för att sedan stå längst fram och sugas med i magin.

Jahapp… Det var väl det, det går väl inte att göra något bättre nu? Fel! Även om Nothing more spelade samtliga kort helt rätt så går det inte att konkurrera ut kvällens huvudakt. USA-Grammy-vinnande Halestorm kommer laddade med flera genrehits, en liverutin som bara intensivt världsturnerande kan ge, nytt album på g och rockvärldens kanske bästa sångerska som frontkvinna. Slå det om du kan?!

Innan bandet smäller igång sin första låt för kvällen så kan man ta på stämningen inne på Tyrol! Snacket går om Lzzys fantastiska pipa och hennes lillebror, trummisen Arejays showande. Och då, äntligen kommer det alla väntat på – Med ett pang drar mäktiga ”Mz. Hyde” igång och Tyrol fylls snabbt av mer energi än vad som normalt får plats inne på hela Gröna Lund. Det är pure and simple rock’n’f-ing’roll från första sekund! 

Snabbt dras även ”It’s not you” av från deras självbetitlade album. Det här är en av mina personliga favoriter, så det gör mig ingenting att den får komma till tals såhär tidigt. Även den sitter lika självsäkert som ett slagskott i krysset från Foppa! Det är en rock’n’roll-ångvält som precis börjat köra över oss! Det märks att dom har kul och trivs på scenen! Speciellt i Sverige, vågar jag med bestämdhet hävda. Lzzy berättar gång-på-gång om hur mycket hon trivs här och om hur mycket bandet uppskattar att rocken är ”levande” här uppe – här andas, äter och skiter vi fortfarande rock’n’roll. Horns Up!

Nu är det dags för kvällens första klass-a bomb att gå av! Fröken Krut börjar hetsa och frågar den mer-å-mer entusiastiska publiken: Tell me Stockholm… Are you a freak like me?!?!… Med låten ”Freak like me” från den fantastiska ”The Strange Case of….”-plattan får Pennsylvaniabandet taket flyga av och landa någonstans borta vid Fritt fall. Även om jag inte tror att just den låten är en speciellt stor hit, innehåller plattan den ligger på 3 av de hitintills 4 största låtar bandet har, så folk har koll just därför.

I ”Amen” gör den tidigare så hädiska publiken en 180 graderssväng, hittar rakt in i kyrkan och ropar med varje gång Lzzy sjunger just ”can I get an amen?”. Fantastisk låt som får stoltsera som ny singel från kommande plattan ”Into the Wildlife”. Albumet släpps den 10/4 i Sverige, missa för sjutton gubbar inte den!!! Efter detta halleluja moment av ärkebiskopsklass drar bandet igång den power-pop-rock-luktande ”You Call Me a Bitch Like It’s a Bad Thing”. För er som inte hört den så är det är en låt jag tror Lambretta med Linda Sundblad i spetsen lätt hade kunnat ha i sin repertoar. 

Efter en kort stunds jammande i bluesen och soulens tecken så är det dags för lite multilingualt sing-a-long i form av ”na na na na na na naaaaaa” – ”Daughters of Darkness” tillåter nämligen den mest tondöva i publiken att sjunga med i introt. Sen bjuds det på ännu mer ny musik: ”Apocalyptic” är lead single från deras nya platta. Den är bra, men helt klart är att både ”Amen” och ”Mayhem” är starkare kort från ”Into the Wildlife”, enligt mig iaf.

Kvällen flyger snabbt förbi och tillfälligt glömmer man bort att utanför Tyrols trygga, värmande väggar är det så kallt att jag får frostskador bara jag tänker tillbaka på det!! Men inne är det varmt och vi får fortsatt åka med på en fantastisk resa genom ”Rock Show” och vidare in i en Fleetwood Mac-cover som heter ”Gold Dust Woman”, som tydligen var en av syskonen Hales mammas favoritlåtar. 

Nu är det dags för lite rockkonsert-typiskt trumsolo! Det bjuds på tekniskt smatter, groove, showande, sing-a-long och musicerande med överdimensionerande trum-STOCKAR, som lätt mäter 1m st på längden! Hela Arejay andas showmanship vilket också kommer fram i överflöd under solot! Efter lillebror Hales stund i rampljuset drar ”Mayhem” igång! Den har lite mer avancerade sektioner och fler överraskande element i sig än vad den typiska Halestorm-låten normalt har. Det är kul när band vågar prova nya grejer så länge som själen bibehålls, precis som i det här fallet! 

Nu har vi kommit till kvällens höjdpunkt! I en ända fet hitkavalkad smäller bandet av ”I Get Off”, ”Love Bites (So do I)” och ”I Miss the Misery”. Nu sjungs det med så pass att det eminenta ljudet på Tyrol knappt hörs över allt kraxande i publiken!! Det gör ingenting att Lzzys röst börjar svika och att hon tvingas ta det säkra före det osäkra flera gånger i ”I Miss the Misery”, de här låtarna kan nämligen alla andra också! Det dansas (på ett coolt, hårdrockigt sätt såklart), sjungs med och alla har hornen i luften!

Helt plötsligt blir det bäcksvart. Cymbaler och elgitarrer ringer ut och bandet skyndar av scenen. Men blir det tyst? Nej!! Publiken börjar genast kräva mer musik! Valuta för pengarna har samtliga redan fått och mer därtill! Den som påstår annat ljuger så pass att hen förtjänar fängelse för förtal, men vi i publiken är enna giriga jävlar! Halestorm har gett oss hela handen, men vi är som gamar som vill ha mer. Utöver handen så kräver vi resten av armen, örat och minst ena benet! Och det får vi, såklart! Ut kommer Lizzy, Arejay, Joe och Josh och smäller av ”I Like it Heavy”, också den från kommande ”Into the Wildlife” (igen: KÖP DEN!!). Det är rock’n’roll helt utan onödiga krusiduller! Kvällens sista låt blir inte helt otippat country rock-balladen ”Here’s to us”. Publiken gungas in i ett lugn och Tyrol fylls än en gång av allsång och folks mobiltelefoner i svajandes luften. Ett mycket värdigt slut på en fantastiskt bra kväll!!!

*Logistiska missöden = öldrickande tillsammans med min fru och Rockbladets Micke Andersson på en krog bredvid Tyrol.

 

BILDER – HALESTORM

BILDER – NOTHING MORE

BILDER – WILSON

 

GÄSTSKRIBENT: Erik Dahlqvist / SIR REG (rb@rockbladet.se)
FOTOGRAF: Jimmie Sonelius (jimmie.sonelius@rockbladet.se)
EVENT: Halestorm, Nothing More & Wilson
ARENA: Tyrol
DATUM: 2015-03-21
BÄSTA LÅTEN: Halestorm – Love Bites (So Do I), pga den publikexplosion som blev då.
KVÄLLENS ”WOW”: Nothing More var helt klart kvällens stora överraskning. Jag visste redan att Halestorm skulle vara asbra och blev såklart sjukt glad när förbandet höll så bra klass!
BETYG
RB-Betyg-9_10

 

LÅTLISTA

Mz. Hyde 
It's Not You 
Freak Like Me 
Amen 
You Call Me a Bitch Like It's a Bad Thing 
Instrumental Jam 
Daughters of Darkness 
Apocalyptic 
Rock Show 
Gold Dust Woman (Fleetwood Mac cover)
Drum Solo (with snippets of Rock and Roll All Nite, Last Resort, Dirty Deeds Done Dirt Cheap and Seven Nation A)
Mayhem 
I Get Off 
Love Bites (So Do I) 
I Miss the Misery 
Encore:
I Like It Heavy 
Here's to Us 

 

BANDFAKTA – HALESTORM

MEDLEMMAR
Lzzy Hale – Vocals, Guitar
Arejay – Drums
Josh Storm – Bass, Vocals
Joe Storm – Guitar, Vocals

| HEMSIDA | FACEBOOK |

DISKOGRAFI

Halestorm (April 2009)
Live in Philly (November 2010)
The Strange Case Of… (April 2012)
Into the Wild Life (April 2015)

 


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK


Relaterade artiklar