White Empress: Paul Allender om livet efter Cradle of Filth

Paul Allender var uttråkad och behövde ny energi. För några år sedan flyttade därför Cradle of Filth-gitarristen till USA. Han fortsatte att spela in musik och turnéra med Cradle ett tag men beslöt sig efter ett tag att det var dags för något nytt och hoppade av Cradle. När Allender nyligen besökte Tokyo för ett par spelningar med sitt nya band White Empress passade Rockbladets Stefan Nilsson på att få sig en pratstund.

“Jag behövde en förändring. Jag var fortfarande med i Cradle of Filth då men jag kände att det gick nedåt. Jag började att bli uttråkad så jag flyttade till Staterna” förklarar Paul Allender flytten från England till USA när vi sätter oss ned på Astro Hall i Harajuku, Tokyo innan hans nya bands andra gig i Japan. Två kvällar tidigare uppträdde de för sina japanska fans för första gången då de spelade tillsammans med Belphegor på Club Quattro i Shibuya, Tokyo.

Efter många år i Cradle of Filth ville Allender skapa något nytt. Något som inte gjorts tidigare. Resultatet är White Empress. Hur kan man då beskriva detta nya band? Ja, helt enkelt är det inte. Allender har beskrivit det som “Heavy as hell, rocks like fuck and it grooves along like a possessed freight train”. Man kanske kan säga att det är motsatsen till easy listening: det är tungt, komplext, lite thrashy tung och aggressiv rock med bra melodier, lite skräckfilmsstämning. Extrem symfonisk metal, kanske? Det är mycket som händer i den här ljudbilden – det är en knökfull ljudvägg. White Empress är en krävande blandning, organiserat kaos. Men på något sätt så funkar det. Ibland dyker det upp en aning av tidiga Nightwish men även en dos av Arch Enemy plus många andra influenser och ingredienser. Sången är även den en blandning av olika stilar – en hel del elakt growlande men även “vanlig” sång och en del operaliknande sektioner. “Om det är tunga riff blir sången extrem, om det är mer mjuk musik sjunger hon normalt. Sången är arangerad specifikt till de olika musikstilarna. Sången fångar in de olika musikaliska atmosfärerna” förklarar Allender. Underbart annorlunda och knepigt. När jag lyssnar på debutplattan tänker jag att detta kanske är en utmaning att återskapa live, men det klarar bandet riktigt bra på de två gig i Japan som jag är med på.

White Empress kommer med något nytt men det finns naturligtvis en del saker som luktar lite Cradle och det är kanske inte så konstigt. Förutom att Allender var en av de kreativa krafterna i Cradle under många år, finns i White Empress keyboardisten Will Graney som jobbat med Cradle och debutalbumet är producerat av Kit Woolven (Thin Lizzy, UFO, David Gilmour, Cathedral och mycket annat) som, just det, jobbat med Cradle. Nuvarande Cradle-trummisen Martin Skaroupka var även han inblandad i den tidiga kreativa processen för White Empress debutplatta “Rise of the Empress”. “Detta är annorlunda. Det är inte likt något som redan finns. Vi har lyckats att skapa vårt eget sound. Vi hittade den där luckan i musikscenen” säger Allender stolt.

Paul Allender har samlat ihop en brokig skara av bra musiker i sitt band. Basisten Chela Rhea Harper (ex-Coal Chamber) är den som imponerar mest. Hon är som en kanadensisk version av taiwanesiska Doris Yeh i Chthonic. Herrejäklar, här har vi en tuff basist som när hon står på scen ser ut som om kan slå ihjäl dig med sin blick eller med sin bas. De andra medlemmarna är vokalisten Mary Zimmer (ex-Luna Mortis), keyboardisten Will Graney (Damnation Angels), gitarristen Jeremy Kohnmann (The Awakening) och trummisen Zac Morris (Ugly Kid Joe).

Under sina första år har White Empress utvecklats från ett Paul Allender-projekt till ett riktigt band. När nästa platta kommer får vi nog höra mer influenser från de andra bandmedlemmarna än på debutplattan där Allender stod bakom det mesta. White Empress medlemmar är utspridda i flera olika länder vilket påverkar hur de jobbar ihop som band. “Vi gör det via internet. Alla har sin egen studio” förklarar Allender om hur de spelar in och delar filer med idéer, riff och musik som skickas fram och tillbaka över världen. “Det är så mycket enklare att använda internet, att ha folk i olika länder, än att sitta i en jävla replokal. Det är mer produktivt. Sitter man hemma kan man ta sig mer tid, jobba på grejer, tänka efter. Man har sitt eget utrymme så att man kan koncentrera sig”.

White Empress är huvudfokus för Allender men, liksom flera av de andra bandmedlemmarna, har han musikaliska sidoprojekt när han inte är upptagen med Empress. “Jag skapar en del easy listening music, typ chillout-grejer. Riktigt laidback trip hop. Vi har gjort musik för ‘Sons of Anarchy’, en TV-serie, ‘The Nine Lives of Chloe King’ som sänds på ABC i USA och även ‘Sleepy Hollow’ Yeah, vi gör musik för film och TV, chillout-musik. Jag gillar verkligen att göra det” säger Allender stolt.

Paul Allender och hans White Empress har fått sig en bra början med ett bra debutalbum och gig i USA och Japan. Håll ett öga på detta band då de kommer att fortsätta att utvecklas och tänja gränser.

Allender

Text och foto: Stefan Nilsson (stefan.nilsson@rockbladet.se)

Intervju: Paul Allender, White Empress

 

Bandfakta – White Empress

Paul Allender (gitarr)

Mary Zimmer (sång)

Will Graney (keyboard)

Chela Rhea Harper (bas)

Jeremy Kohnmann (gitarr)

Zac Morris (trummor)

 

Diskografi

Rise of the Empress (2014)

 

www.whiteempress.com / www.facebook.com/whiteempress


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK


Relaterade artiklar