Metallica gav en stabil insats inför rekordpublik

Världens största hårdrocksband Metallica intog Ullevi i lördags, en för övrigt riktigt varm augustikväll, inför en rekordpublik. De genomförde en stabil konsert, hade många spännande låtval, flyttat upp snakepiten mitt upp på scenen, en otroligt vacker ljusshow, total avsaknad av pyroteknik. Trots värmen hettade det inte aldrig riktigt till under cirka två timmar långa tillställningen.

Det är få bands och konserters intromusik som skapar gåshud som Ecstasy Of Gold gör, framför allt när för kvällen drygt 63000 personer sjunger med i en unison kör. Mäktigt är ordet.

Metallicas konsert på Ullevi i lördags kommer kanske inte gå till historien som den bästa någonsin, men faktum är att det slogs rekord just den här kvällen. 63036 personer hade tagit sig till arenan den här kvällen för att se världens största hårdrocksband, vilket är nordiskt rekord för en hårdrockskonsert.

Det skrivs i många medier om hur Metallica brottas med dålig ekonomi, mycket tack vare mindre lyckade projekt som skivan "Lulu", deras egna festival “Orion music and more”, och det som kanske kostat de mest är framför allt deras 3D-film "Through the never". Och med detta bagaget så tvingas de nu  ut på vägarna för att just fylla ut dessa hålrum. Och att göra saker under tvång skulle ju kunna påverka slutresultatet radikalt. Men är det nånting Metallica gör sig bäst är att just vara ute på vägarna, de lyckas alltid skapa magi mellan bandet och sin trogna storpublik, och det gör de verkligen den gången också. Så klart saknas den massivt pumpande elden under inledningslåten Fuel, bomber och kulsprute-smatter under introt av One bara för att nämna ett par exempel. Det kan kännas patetiskt och dumdristigt att försöka bedöva sitt dåliga samvete att behöva spara in ekonomiskt på detta genom att släpa upp mellan 50-100 vitklädda personer mitt på scen. Jag har funderat en del på detta, och mitt i allt tänkande så kom jag ändå fram till att det trots allt finns en stor trovärdighet i att de tagit detta beslut att göra dessa förändringar.

Metallica har i år återtagit makten över sin setlist, det var smickrande att som förra året på Sthlm Fields låta fansen få bestämma och så blev konserten både förutsägbar och tog bort alla möjligheter till att bandet kastar in lite överraskningar både här och där. Så frågan var nu hur de skulle förvalta detta?

De inledde med Fuel och både Kirk o James visade direkt var skåpet ska stå, de kändes väldigt inspirerade av det massiva publikhavet, ja vem skulle inte bli det? Påslaget av adrenalin måste skapa ett rus som inte kan undgå ens dessa metal-giganter.

Efterföljande låten For Whom The Bell Tolls är för mig en av de stora favoriterna och tillika Robs smått omänskliga crab-gång, publiken är verkligen med på noterna redan från start.

Tredje låten blev Battery, kanske den näst-bästa låten från Master of Puppets-albumet, rent mästerlig och där får man se Mr Trujillos fulla kapacitet, även den låt han valde till sin audition för drygt 12 år sedan.

Setlisten den är kvällen är verkligen en riktigt härlig mix från nästan alla skivor, det är ju i princip bara St Anger som är exkluderad. Det blev en hel del ballader som till exempel The unforgiven, Fade to black och Nothing else matters, där Fade to black gav mig riktigt mycket gåshud, supermäktig. Jag blev även riktigt imponerad att tagit lite nya grepp på Nothing else matters, att spela den rakt igenom som det är tänkt tillsammans med en mycket vacker lasershow, det är just i sådana här låtar som just laserljuset kommer till sin rätta.

Metallicas konserter brukar kännetecknas med ett bra tempo genom hela konserterna, publiken får sig en rejäl energi-kick som liksom aldrig tar slut. Tack vare många ballader tillsammans med solos både från Kirk och Rob, så tappade lördagens konsert intensitet flera gånger under kvällen, vilket för mig tar ned helhetsupplevelsen en del, tyvärr.

Det var riktigt kul att de tog med både King nothing och Turn the page, blev ett riktigt bra gensvar från publiken. Jag är kanske inte det största fanet av The memory that remains, men vilken magnifik allsång det blev, och det är ju sjukt kul varje gång sådant händer. De låtarna som skapade mest energi för mig var deras tyngre låtar som Sad but true och så klart Master of puppets, jag bara älskar den typen av käftsmällar som utlöser endorfinernas härliga kraft.

Huvudlistan avslutades med Seek and Destroy, en sedvanlig låt där de flesta i publiken passar på att få sina stämband riktigt hesa.

Låtlistan avslutades med tre extranummer, tradlåten Whiskey in the jar, vilket fick en stor mängd av folket på Ullevis ståplats att börja dansa, verkar vara en riktig publikfavorit helt enkelt. Efter den fint genomförda balladen Nothing else matters så avslutas kvällen med Enter Sandman och det traditionsenliga badbollsregnet.

Metallica gjorde en riktigt stabil insats utan att förta sig, jag går ifrån Ullevi med en lagom stor tillfredställelse och med en stor önskan att nästa gång jag får se de, så blir det med fullt ställ både sceniskt, musikaliskt och pyrotekniskt.

 

KONSERTBILDER

 

SKRIBENT: Jonas Lööw (jonas.loow@rockbladet.se)
FOTOGRAF: Fredrik Olofsson (fredrik.olofsson@rockbladet.se)
KONSERT: Metallica
ARENA: Ullevi / Göteborg
DATUM: 2015-08-22
BÄSTA LÅTEN: Fade to black och Master of puppets
BETYG:
RB-Betyg-7_10

LÅTLISTA
Fuel
For whom the bell tolls
Battery
King nothing
Disposable Heroes
Kirk solo
The day that never come
The memory remains
The Unforgiven
Sad but true
Turn the page
The Frayed ends of sanity
One
Master of puppets
Kirk solo
Fade to black
Seek and destroy

Encore
Whiskey in the jar
Nothing else matters
Enter sandman


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK


Relaterade artiklar