Imperial State Electric spelar skjortorna av publiken

Fjärde Stockholmsgiget på fem månader (om jag räknat rätt) av den här hårt arbetande kvartetten började lite uppknäppt men avslutades lössläppt med bar överkropp i den finska bastun på Medborgarplatsen, mer känd under namnet Debaser Medis.  

Nicke Anderssons musikkarrriär skojar man inte bort. Trummis i Entombed, grundare, sångare och gitarrist i Hellacopters och sedan 2009 grundare och frontfigur i Imperial State Electric. Samt en knippe andra band inom både punk, soul och death metal. Det finns utan snack både tung kompetens, erfarenhet och sprudlande energi i den snubben. Sprudlande energi är också den korta sammanfattningen av Imperial State Electrics urladdning när fredagen övergick i lördag.

Debaser Medis är man som vanligt varm och svettig redan innan förbandet kliver på och det blir inte direkt svalare när banden skruvar upp temperaturen ytterligare ju längre kvällen lider. Existerar det någon AC överhuvudtaget? I merchståndet kan vinyljunkies som undertecknad frossa i Imperial State Electrics kompletta vaxkatalog, inklusive några limiterade singlar. Mums!

Först fick vi uppleva Satan Takes A Holiday's något udda giv av punkig garagerock. Betydligt roligare live än på skiva där man bara stundtals lyckas bevara explosiviteten från scenen. Jag gillar framförallt Johannes Lindsjöös galopperande basgångar som dominerar ljudbilden. Det här trion känns som den perfekta uppvärmningsakten och dyker de upp på någon festival framöver så lär jag garanterat kolla in dem igen.

Strax efter 23 rycks det röda draperiet undan och Imperial State Electric vräker sig in i öppningsspåret Let Me Throw My Life Away från senaste utmärkta alstret Honk Machine. Förutom lite konstpauser mellan låtarna när det ska skruvas gura så är attacken kortfattad, intensiv och effektiv. Men lite som på platta är det jämntjockt, aldrig dåligt men heller aldrig weltklasse. I takt med Reptail Brain Music-låten Faustian Bargains struttiga Thin Lizzy-bas så börjar det hända grejer. Det blir alltmer uppslupet på scenen och låtarna tillåts få sväva ut mer i improviserade jam. För att referera till Nicke Anderssons egna beskrivning av ISE som "den mycket saknande länken mellan The Ramones och Lynyrd Skynyrd " så går det succesivt mot Jacksonville-legendernas livekoncept utan att för den skullen låta sydstatsrock.  

Förutom Dolf De Borsts mörkröda inslag i skjortan är det fyra solida Man In Black på scenen som står så nära oss längst därframme att jag bara skulle kunna sträcka ut en arm för att hjälpa till med ett ackord. Den hjälpen behöver de garanterat inte men får den istället i form av bakgrundssång från Linn Segolson och Clarisse Muvemba Lidström under More Than Enough Of Your Love och Lennon-ekande Walk On By. Den sistnämnda är det enligt Nicke urpremiär av där Tobias Egge byter gitarren mot piano. Här tillåts vi andas lite även om det är mest rökmaskin vi får in i lungorna. Det smått genialiska riffet i Uh Huh tar oss tillbaka på den fartfyllda motorvägen igen som når sin destination redan efter 50 minuter.  Då tänker jag att det här kommer bli en kort kväll med två obligatoriska extranummer, men där fick jag på nosen. Två fullmatade encores visar varför ISE räknas som ett av rikets vassaste liveakter där uppsluppenheten är stor och det görs tolkningar av så vida saker som Iggy And The Stooges, Junior Wells, The Kids och Ba Ba Thomas. Det konfereras på scenen och Nyzeeländaren De Borts agerar strålande frontman i två låtar när han lämnar över basen till Egge. Det är övertydigt att Dolf har den här rollen i sitt andra band The Datsuns. Delar av publiken längst fram har vid det här laget bara överkroppar och röjer euforiskt. 

ISE en fin smältdegel av Kinks, Ramones, Thin Lizzy, Kiss förstås och Beatles där riffet från Day Tripper sticks in i en av låtarna. Tyvärr hör jag knappt ett ord av vad som kommer ur bandmedlemmarnas strupar vilket givetvis tar bort en del av konsertupplevelsen, riktigt tråkigt! Men det är inte så ofta man ser samtliga bandmedlemmar gå bananas och tillsynes njuta av varje sekund på scenen. Sju Anderssonska armémössor av tio möjliga!

EVENT: Imperial State Electric
ARENA: Debaser Medis, Stockholm
DATUM: 2015-10-23
BÄST: Det improvierade stöket i slutet av konserten
SÄMST: Den frånvarande sången
SKRIBENT: Fredrik Blid (fredrik.blid@rockbladet.se)
FOTOGRAF: Kristin Carlsson (kristin.carlsson@rockbladet.se)
BETYG: RB-Betyg-7_10

SE BILDER FRÅN IMPERIAL STATE ELECTRIC

 

SE BILDER FRÅN SATAN TAKES A HOLIDAY

 

LÅTLISTA
Let Me Throw My Life Away 
Deja Vu
Down in the Bunker  
Another Armageddon 
Deride and Conquer 
Sheltered in the Sand 
I'll Let You Down  
Faustian Bargains 
Just Let Me Know
Guard Down 
More Than Enough of Your Love    
Walk on By
Uh Huh
It Ain’t What You Think (It’s What You Do) 
EXTRANUMMER:
All Over My Head  
Redemption's Gone  
Anywhere Loud  
Messin' with the Kid
Reptile Brain
Throwing Stones   
EXTRA EXTRANUMMER:
Why Don't You Leave It Alone
Search and Destroy
Lee Anne 
This is Rock n' Roll

BANDFAKTA

MEDLEMMAR 
Nicke Andersson – sång och gitarr
Tobias Egge – gitarr, bas, piano och sång
Dolf de Borst – bas och sång
Tomas Eriksson – trummor

HEMSIDA | FACEBOOK |

DISKOGRAFI
2010 – Imperial State Electric
2011 – In Concert! (EP)
2012 – Pop War
2013 – Reptile Brain Music
2014 – Eyes (EP)
2015 – Honk Machine
 


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK


Relaterade artiklar