Mötley Crüe avslutar karriärens sista Sverige-spelning med en effektfull show

Då var det dags för Mötley Crües sista spelningen i Sverige. De avslutar med en stor påkostad show. Där de dryga 10 000 stora publikskaran hjälpte den inte helt stabila sångaren Vince Neil där rösten inte håller, Tommy Lee spelar trumsolo i en berg-o-dalbane-liknande ställning, Mick Mars drar av sina tunga riffs och solos och Nikki Sixx håller brandtal om hur man uppfyller sina drömmars mål. En helt ok konsert och trots allt är ett värdigt avslut på en 34 årig lång karriär.

Efter deras spelning på Sweden Rock Festival i somras försvann alla mina förväntningar inför deras avslutande konsert på Globen i måndags kväll. Eller rättare sagt så intalade jag mig att det kan väl ändå inte gå så mycket sämre.

Jag kom till arenan lagom till Alice Cooper skulle ta och värma upp publiken. Frågan var hur hans upplägg skulle vara eftersom han skulle agera förband. Chockrockens fader hade tagit med sig mycket av den rekvisitan man är van att se under hans konserter, alltifrån giljotin, Frankesteins-monster, svärd, piskor. Det 13 låtar långa setet inleddes med klassiker som The Black Widow, No more Mr Nice Guy, Under my wheels och I’m Eighteen. När Poison spelade mitt i setet måste jag erkänna att jag teleporterades tillbaka till början av min tonårstid då Trash-plattan spelades på repeat.

Jag imponeras varje gång jag ser Alice Cooper hur han fortfarande vid 67 års ålder kan leverera en på en sådan hög nivå. En hel del handlar om att han har en riktigt bra och tight band bakom sig, där bland annat Ryan Roxie och Nita Strauss är två grymt bra gitarrister.

Nu tillbaka till Mötley-showen. De startar igång med Girls, girls, girls och Vince springer in på scenen med andan i halsen. Rösten känns lite svajig till en början, och tar då till tricket att rikta mikrofonen ut emot publiken under stora delar av låten, ett tema som återkommer ofta under hela konserten. Spektaklet fortsätter med låtar som Wild Side, Primal Scream, Same Old Situation, publiken ser ut att hänga med, trots bandets egna oförmåga, att skapa en bra connection. Troligtvis på grund av att de flesta i publiken har ett starkt band till Mötleys musik mer än att de är imponerade av deras sceniska förmåga.

Mick Mars är kanske inte den mest roliga musikern att se på scenen, men hans gitarr-spel gick inte att klaga på den här kvällen. Både tigtha riffs och välspelade solon.

Vince jobbar på så gott han kan, dock så märks det att rösten inte håller hela konserten, så därför var det nog bra att han fick ett antal längre pauser under tiden Mick, Tommy och Nikki gjorde sina solo-räder.

Det som utgjorde de största utropstecknen var deras påkostade produktion med bomber och eldkastare på scen och Nikki Sixx bas, det förstärkte verkligen helhetsintrycket. Det fanns några låtar som fick mig att höja lite extra på ögonbrynen. Exempel på det var Looks That Kill, Dr Feelgood och Kickstart My Heart. Sen måste jag också erkänna att jag blev rejält fascinerad av Tommy Lees monsterbygge, där han åker berg-o-dalbana i 360-format samtidigt som han drar av ex antal trumsolon. Det såg riktigt spektakulärt ut.

Jag bad vår fotograf Fredrik Olofsson summera konserten, han som har följt bandet sedan länge.

”Vince höll bra i första halvan. Efter det tappade han flåset, började slarva med uttalet, han fick publiken och körtjejerna att fylla i sin sång.
Nikki hade vad som kändes som ett ärligt, inspirerat och bra mellansnack om hans farfars/morfars kniv och envishet. Showen var spektakulär.
Det var mycket bättre än Sweden Rock Festival tidigare I år.
Tommys trumsolo på rampen var legendariskt!
Det var väldigt barnvänligt för att vara Mötley, inga dvärgar eller strippor.
De går ut med värdighet i min bok.”

Showen avslutas med låten Home Sweet Home ute på en mini-liten scen bredvid mixerbordet, där skapade de faktiskt en intim känsla.

På det hela taget är jag lite besviken att Mötley Crüe inte under sin sista turné kunna lägga sina egon åt sidan och visa upp mer glädje-yttringar gentemot varandra och till alla fansen som sluter upp varje konsert och ikväll i Globen, då tror jag showen hade kunnat bli riktigt bra. Nu är Mötley-eran på svensk mark ett avslutat kapitel, jag tycker, trots en del skavanker, att de avslutar sin karriär med både stil och en viss värdighet.

BILDER – MÖTLEY CRÜE

BILDER – ALICE COOPER

SKRIBENT: Jonas Lööw (jonas.loow@rockbladet.se)
FOTOGRAF: Fredrik Olofsson (fredrik.olofsson@rockbladet.se)
KONSERT: Mötley Crüe (support: Alice Cooper)
ARENA: Globen (Stockholm)
DATUM: 2015-11-16
BÄSTA LÅTEN: Kickstart My Heart
BETYG:
RB-Betyg-6_10


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK


Relaterade artiklar