Whitesnake och The Dead Daisies Kulturkraftvaerket Helsingör 14 nov

Tidlösa rockanthems och total uppvisning i ultrakompetent musikermannaskap när den legendariskt hyllade och älskade vita soul och blues baserade hårdrocksormen Whitesnake svängde loss på rockklubben Kulturkraftvaerket i Helsingör.

Merparten av publiken vet redan mycket väl vad Whitesnake 2015 handlar om. Det är nedstämt, tungt, grymt tekniskt och fruktansvärt snyggt. Kapellmästare David Coverdale har ändrat sin sångstil något men karisman och den naturliga charmiga utstrålningen är större än någonsin. Whitesnake plats i rockhistorien är totalt odiskutabel och ohotad.

Faktum är att David Coverdale är en av de absolut största vita soulsångarna rocken någonsin skådat. Han fick jobbet som leadsångare redan 1973 i den tidens största rockband, nämligen Deep Purple. För att sedan efter Deep Purples uppbrott spela in soloplattor och sedermera bilda ett av världens mest storsäljande och älskade hårdrocksband nämligen Whitesnake. Bandet har bytt medlemmar genom åren likt en orm som ömsar skinn. Men gemensamt för dem alla har varit superproffsigt musikerskap.

Dagens laguppställning av den vita ormen består av de ytterst slipade och ultrakompetenta musikerna Joel Hokestra (Trans-Siberian Ochestra) gitarr, Reb Beach(Winger) gitarr, Michael Devin (Kenny-Wane Shepherd) bas och den välmeriterade trumikonen Tommy Alridge( Ozzy Osbourne, Thin Lizzy )

thedeaddaisies_14

Konsertlokalen är cool, snygg och mysigt inredd med bar och svarta väggar. Scenen är hög stor och mastig och ljusriggen i taket är nästan lite överdimensionerad i förhållande till scenen men det bådar gott inför konserten. Detta är Danmarks ena konsert med Whitesnake och den var utsåld länge fram tills det att de flyttade konsertlokal och kunde släppa ytterligare 700 biljetter. Jag träffar några förväntansfulla bekanta innan konserten som alla har spänd förväntan över hur Whitesnake låter musikaliskt nu för tiden.

Det har snurrats lite om allstarbandet The Dead Daisies. Gratisplattan som jag fick med Classic rock magazine har faktiskt snurrat lite på cd-spelaren och den är ganska bra.

The Dead Daisies går ut på scen och det låter och ser proffsigt och rutinerat ut. Men det är ju inte så konstigt heller med detta superband av namnkunniga musiker. The  Dead Daisies består av David Lowy gitarr, Richard Fortus( Gun´s n Roses) gitarr, Dizzy Reed( Gun´s n Roses) keyboard, Marco Mendonza( Black Star Riders) bas, John Corabi( Motley Crue, Union, Ratt) och Brian Tichy( Pride&Glory, Slash Snakepit, Ozzy, Billy Idol, Whitesnake).

Det ser ut som en stor rocknroll fest på scen. Trummisen Brian Tichiy spelar med riktig jävla anamma attityd och fantastiskt bra driv. Han kastar upp trumpinnar i luften samtidigt som det ser lekfullt och roligt ut. Vi får höra eget material från senaste plattan ”Revolucion” blandat med lite covers som t.ex kultklassikern ”Evil”, Deep Purples ” Hush” och Beatlesdängan ” Helter Skelter”.  Det är riktigt superbra och något annat hade jag inte förväntat mig heller av dessa välmeriterade herrar. Proffsigheten och rutinen lyser igenom både på scen och musikaliskt. Ljudet är bra och högt och det är bra tryck som känns i magen och det är precis så det ska vara. Danskarna i publiken är på ett särdeles bra humör och i sedvanlig dansk tradition är det gemenskap, gemyt och rikligt med öldrickande.

Whitesnake

Vi slås direkt  i ansiktet av första låten Deep Purples Burn och danskarna blir som besatta. Det är trångt och svettigt ute i publikhavet och tyvärr är konsertlokalen lite för långsmal.

Senaste Whitesnake plattan The Purple Album har Whitesnake gjort återinspelningar av populära Deep Purplelåtar från den perioden när David Coverdale var sångare i bandet.  Låtarna är nedstämda och omarrangerade.  Plattan tillför väl kanske inte så mycket. Vissa låtar är faktiskt ganska bra men jag tycker kanske orginalet är bättre i många fall.

 whitesnake_28

Ljudet på Kulturkraftvaerket är högt och lite skränigt, men det är ett makalöst tryck i magen och det är så det ska vara. Publiken befinner sig någonstans i 40-50 års ålder och lite nostalgi ligger i luften. Whitesnake lirar en av mina favoritlåtar Bad Boys och det är bra fläsk och ett jävla larm helt enket. Jag älskar verkligen Trummisen Tommy Aldridge driviga och superproffsiga spel. Tommy Aldridge av världens mest rutinerade trummisar och började faktiskt sin karriär i Black Oak Arkansas.

David Coverdale tillängnade konserten till alla offer för det meningslösa våldet i Paris. Whitesnake blåste iväg ett underbart allsångspoppuri av sköna Whitesnakes anthems.

Vi fick höra publikfavoriten ”Love Aint No Stranger” som gav extra jubel, en tung version av ”The Gypsie” från Deep Purple plattan Stormbringer, allsångsanthemet ”Give me all your love tonight”, Deep Purples ”You keep on moving” (som Coverdale skrev ihop med Glenn Huges) tillängnades till framlidna John Lord och Tommy Bolin och det är verkligen en tung och underbar ballad. På tal om ballader så fick jag riktig gåshud under makalöst tunga och underbara ”Aint no love in the heart of the city”och det blir allsång hos danskarna.

Sen blir det gitarrsolo och det känns föga meningsfullt även om jag älskar Reb Beach från Winger och nyförvärvet Joel Hokestra. Han imponerar grymt med sin bländande teknik, känsla och grymma scenkarisma. Men tyvärr blir solopartierna på tok för långa och lite för trista. Förmodligen ger detta tillfälle Herr Coverdale en chans att ut och spreja håret och vila rösten. Man får nog i ärlighetens namn säga att Coverdale inte riktigt når upp i de högsta tonerna men däremot är han är en frontfigur av rang med extrem karisma. Han släpper även fram de övriga medlemmarna i rampljuset och sådant gillar jag. Medlemmarna är snyggt klädda och alla har något att tillföra showen.

Tunga och svängiga Deep Purplelåten Mistreted avlöser. Klippan Tommy Aldrige bakom trummorna får en stund i rampljuset att visa sin enorma tyngd, rutin och hans mästerskap är odiskutabelt när han slänger pinnarna och trumsolar med bara händerna. Han visar verkligen med sitt paradnummer och showoff att gammal är älst.

Deep Purple klassikern ”You fool no one” svänger likt en fet kollos mitt i nyllet. Jag gillar inte riktigt när låtarna är nedstämda men här blev det faktiskt mycket tyngre.

Vad är det för mening att Whitesnake lirar och tunerar med gamla Deep Purple klassiker tycker kanske vän av ordning. Musikerna är sjukt vassa och versionerna blir tyngre och låter mer av idag. Sen finns det ju en ren kommersiell sida också såklart men det har inte det minsta betydelse.Jag älskar Whitesnake och har alltid gjort och detta är fruktansvärt slipat, knivskarpt och i yttersta världsklass.

Det är första gången Whitesnake lirar Soldier of Fortune live och här imponerar Coverdale faktiskt stort med sin röstmässiga närvaro och även i sjukt tunga underbara kärleksballaden Is this love. Svänget i ”Fool for your lovin” är underbart och tungt. Lite publik frieri får man stå ut med en kväll som denna i form av sönderspelade ”Here i go again” men en bra låt är en bra låt oavsett hur uttjatad den än blir.

Men visst är gamle Coverdale lite risig i rösten emellanåt och fixar inte låtar som ”In the still of the night” men musikerna i Whitesnake är fantastiska och väger upp det med råge.

Extranummer blir grymma Whitesnake anthemet ”Still of the night” och jag bara älskar den låten och det magiska ösiga slutet.

Whitesnake gjorde stor given succe på Kulturkraftvaerket denna kväll för säg vilken gammal hårdrockare som inte har ett förhållande till eller älskar Whitesnake. Vi fick ett makalöst allsångspoppuri av gamla Deep Purple och Whitesnake klassiker och jag har svårt att se att det kan bli bättre än så.

BILDSERIE - WHITESNAKE

BILDSERIE - THE DEAD DAISIES

SKRIBENT: Thorbjörn Skogh (thorbjorn.skogh@rockbladet.se)
FOTOGRAF: Anna Skogh (anna.skogh@rockbladet.se)
KONSERT: Whitesnake + The Dead Daisies
ARENA: Kulturkraftvaerket / Helsingör
DATUM: 2015-11-14
BÄSTA MINNET: Karismatiska Whitesnakemusiker som fick sin plats i rampljuset och den charmiga och välklädda kapellmästaren David Coverdale
BÄSTA LÅT: ”Aint no love in the heart of the city” gav mig tårar och gåshud och även grymt ösiga Bad Boys var totalt knäckande.
MINDRE BRA: Det på tok för långa gitarrsolot, den sedermera överförfriskade och svettiga publiken och den långsmala lokalen som medförde att många fick stå för långt från scen.
BETYGRB-Betyg-9_10


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK


Relaterade artiklar