BACKSPEGELN: Dortmund 1983 – Luciarock i februari som vi minns än i dag.

Nu tänkte jag vrida tillbaks klockan rejält. Platsen är Westfalenhalle i den tyska staden Dortmund och den festival som hölls där i december 1983. En klippt version av festivalen sändes sedan under en kväll tidigt 1984 i både TV och radio samtidigt. Sändningen kallades LUCIAROCK.

Att skriva om en festival som hölls för mer än 30 år sedan kan tänkas underligt i den snabbrapportsvärld vi lever i idag. Det här tillfället i livet var för mig dock väldigt stort och genom åren har flera (oftast män) som nu är i åldern 40+moms förklarat att detta tv-sända ögonblick satte riktlinjerna för kommande musikintresse. Anders Fridén (sångare i InFlames) nämnde under vår intervju för några år sedan att just Dortmundfestivalen var en av de händelser som riktigt fick in honom på hårdrockens bana. Det delar han nog med många svenskar i samma ålder. Säkert har Dortmundfestivalen debatterats i åtskilliga forum redan men detta är min upplevelse. Herman, en tysk som jag träffade i höstas såg faktiskt festivalen live. "-Frederick, I don't want to make you feel bad from envy but that was the best festival EVER!"  sa han och gapskrattade så att ölmagen studsade som en hoppboll. Jag kände hur en terminator av avundssjuka växte inom mig. 

Detta är, för att sätta saker lite i perspektiv, innan vi fick kabel-TV i Sverige och det som sändes på de två (2!!) statliga tv-kanalerna och på den statliga radion var allt annat än metal. Youtube var inte ens en blöt fläck i baksätet av en raggarbil. Att många skämtsamt kallar epoken för DDR-Sverige är inte helt fel, åtminstone sett ur Radio/TV aspekten. Det syftar i det här fallet på det kassa utbud som fanns om man gillade den hårdare varianten av musik. Detta var också innan TV-programmet Norrsken gjorde entré hos många ungdomar. Tack för det, Anders Tengner. Glöm även bort tanken att inhandla konserter på VHS (Nej, DVD är inte felstavat). Det fanns några få postorderställen som kunde ha musik-VHS men utbudet breddades först under senare delen av 80-talet. Hade man tur kunde man få tag på en sönderkopierad version av en konsert som bootleg. Dessutom fick man vända på LP-skivorna för att lyssna på alla låtar. Då tågade plötsligt en festival från Tyskland in i vardagsrummet. Heavy Metal Non-Stop eller Rock and Pop in Concert, som för många i Sverige istället kom att kallas för Dortmundfestivalen.

SVT och SR sände simultant en förkortad version av den ZDF-producerade Dortmundfestivalen. På skolgården fanns ju endast två varianter av människor på den tiden, hårdrockare och synthare. Jäklar i gatan vilken högtid det blev för mig och för många andra som inte bar en liten hårtofs i mitten av nacken. Nu visades tre timmar av den grymmaste spandex-orgie som jag vid 10 års ålder någonsin hade sett. Dessutom lärde man sig lite tyska i form av ordet Zugabe (ung. extranummer). Att överhuvud taget få se artister röra sig var rätt unikt då videos inte spelades och konserterna i SVT lyste ju som sagt med sin frånvaro. Jag spelade in dessa tre timmar på kassettband (BASF C90) från radion SAMT på familjens 16 kilo tunga och toppmatade Panasonic (tror jag) VHS. Det blev för mig att sitta redo vid radion pga att man var tvungen att antingen vända på kassetten efter 45 minuters inspelning eller helt byta kassett.

Deltog gjorde Iron Maiden, Scorpions, Judas Priest, Def Leppard, Quiet Riot, Ozzy, Krokus och Michael Schenker Group (M.S.G). Skaplig line-up och enligt min mening är samtliga band i sin absoluta peak. En reflektion är såklart att samtliga band har en frontman som inte spelar något instrument. Mycket som gjordes av banden efter detta är såklart väldigt bra det också, men det har inte lika stort affektionsvärde för mig. Tidigare samma år (29:e maj) hade US Festival i Californien en Heavy Metal dag med liknande line-up, men denna fick man ju inte se röken av på många år, och även då genom en svartköpt VHS-kassett. Jag har sett många konserter på TV/VHS/DVD sedan dess, men inget satte liknande spår hos mig som Dortmundfestivalen gjorde. Det som kunde komma i närheten var Iron Maidens Live After Death (VHS 1985) eller Metallicas Cliff ‘em All (VHS 1988).

clip_image002
(DVD fodral av Dortmundfestivalen)

Många av banden som spelade under Dortmundfestivalen hade redan varit igång i många år, men som sagt så var jag ung och andra band hann före att nå mitt hjärta. Banden presenteras kort här i den ordning som de visades i TV. Låtlistorna är hämtade från setlist.fm och innehåller även låtar som aldrig visades i den svenska sändningen av konserterna. Ta gärna en titt på några av de videos som är länkade för att utan en DeLorean resa tillbaks i tiden.

IRON MAIDEN

Medlemmar 1983

Bruce Dickinson –Sång
Steve Harris – Bas
Adrian Smith – Gitarr
Dave Murray – Gitarr
Nicko McBrain - Trummor

Det var verkligen en stor sak att få se Iron Maiden i rörliga bilder. Det enda jag hade sett med bandet innan dess var en videokonsert från London med Paul DiAnno som sångare. Hypen kring Iron Maiden, deras maskot Eddie och låten The Number of The Beast diskuterades fortfarande på skolgården så fort en äldre kille kom glidandes med en ny cool Maidenpatch på jeansjackan. Att bara nämna 666 i en låt måste ju betyda att man är djävulsdyrkare. Coolt! Albumet Piece Of Mind släpptes tidigare under året och Iron Maiden avslutade sin World Piece Tour i Dortmund och vilken avslutning det blev. Eddie attackeras och hjärnplockas, bandmedlemmarna kastar gräddtårtor på varandra och på sitt crew och bandet är på bra spelhumör. Run To The Hills är verkligen bra men Iron Maiden gör den bättre på Live After Death. Just låten Iron Maiden håller jag fortfarande som en av de bästa livelåtarna som bandet har gjort. Jag kan tänka mig att det finns andra åsikter om det men vilken start på detta metalmarathon!


Iron Maidens låtlista i Dortmund (enligt setlist.fm)

Where Eagles Dare
Sanctuary
Wrathchild
The Trooper
Revelations
Flight of Icarus
Die With Your Boots On
22 Acacia Avenue
The Number of the Beast
To Tame a Land
Hallowed Be Thy Name
Iron Maiden

SCORPIONS

Medlemmar 1983

Klaus Maine – Sång
Rudolf Schenker – Gitarr
Matthias Jabs – Gitarr
Francis Buchholz – Gitarr
Herman Rarebell - Trummor

Powerballadernas kungar från Hannover i Tyskland. Inte en cigarettändare är otänd när Scorpions trycker allt vad de kan på lyssnarnas tårkanaler. Just den här eran anser jag själv som bandets absolut bästa med mängder av bra och klassiska hårdrockslåtar. Skivan Lovedrive som Holiday ligger på gästas förövrigt av en återvändande Michael Schenker. Det blev dock kortvarigt och hans bidrag kan endast höras på tre av skivans åtta spår. Konserten i Dortmund gav tyskarna chansen att inför hemmapubliken blada sig med de riktigt stora artisterna och de passade in perfekt. De gula spandexbyxorna var på sin plats även i Dortmund och det poserades under varje låt. Jag var såld! Lite kuriosa, Kevin DuBrow, sångaren i Quiet Riot ska ha sagt att han tycker att sångaren Klaus Meine hade en ful frisyr. Det är väl inte speciellt roligt, men det roliga är att Kevin faktiskt hade en snarlik frisyr själv.


Scorpions låtlista i Dortmund (enligt setlist.fm)

Blackout
Loving You Sunday Morning
Coming Home
Always Somewhere
Holiday
Can't Live Without You
Dynamite
Can't Get Enough
Make It Real
The Zoo

JUDAS PRIEST

Medlemmar 1983

Rob Halford – Sång
K.K Downing – Gitarr
Glenn Tipton – Gitarr
Ian Hill – Bas
Dave Holland - Trummor

Judas Priest äger! Dortmundfestivalens stora giganter. Konserten är så fulländad att jag egentligen inte vet hur jag kunna uttrycka mig utan att superlativen flödar sönder systemet. De hade allt, nitar, motorcykel, läder, coola gungande gitarrister, en trummis med en fläkt mot ansiktet så att håret fladdrade, rök och en massa bra låtar. Se bara låtlistan nedan, den ger så mycket tårar i ögonen att det närmast går att jämföra med om man skulle ha dunkat in en hel säck nyhackad lök i ögonen på sig själv. Freewheel Burning görs klanderfritt och You've Got Another Thing Coming med sitt bluesiga parti i slutet. Och sedan Hell Bent For Leather! Ärligt talat. Jag blir förbannad om någon ifrågasätter denna låt. Att se sångaren Rob Halford inför extranummret glida in på den mörklagda och rökfyllda scenen sittandes på en dundrande Harley Davidson och till publikens ”Zugabe, Zugabe”. Så jävla metal! Rob sjunger dessutom början av låten sittandes lite casual på framgaffeln av sin Harley. Jag köpte hela konceptet rakt ut och utan en enda fråga. Mitt liv hade fått en riktig mening. Judas Priest skulle här ha kunna lirat en cover av Carolas Främling och jag hade haft med den som favvolåt här. Låten kommer ifrån skivan Killing Machine som släpptes fem år tidigare. Skivan släpptes bland annat i USA, Canada och i Brasilien under just namnet Hell Bent For Leather. Glenn Tipton öppnar låten med lite gitarrgnissel och sedan gör Judas Priest en grym avslutning på sin konsert i Dortmund.


Judas Priest låtlista i Dortmund (enl Setlist.fm)

Electric Eye
Riding on the Wind
Heading Out to the Highway
Metal Gods
Breaking the Law
Bloodstone
Sinner
Freewheel Burning
Screaming for Vengeance
You've Got Another Thing Comin'
Living After Midnight
Victim of Changes
The Green Manalishi
Hell Bent for Leather

DEF LEPPARD

Medlemmar 1983

Joe Elliott – Sång
Steve Clark – Gitarr
Phil Collen – Gitarr
Rick Savage – Bas
Rick Allen - Trummor

Def Leppard, då de fortfarande ansågs som metal, eller hårdrock. På den tiden räckte det med en distad gitarr i en låt för att bli kallad hårdrocksband, så svältfödda var vi. Def Leppard var visserligen mer än så, de rockade då. Detta var innan de fann receptet till att göra hits för de riktigt stora massorna. Dortmundfestivalen var nästan precis ett år innan trummisen Rick Allen förlorade sin vänstra arm i en trafikolycka (nyårsafton 1984). Det som gjorde Rick lite speciell som trummis i hårdrocksvärlden var att han använde en ”jazz fattning a’la Charlie Watts av den trummpinnen som träffar kaggen (eller virveltrumman). En arm kan ju tyckas vara en rätt viktig kroppsdel för en trummis och många i samma situation skulle nog ha slängt in handduken rätt tidigt. Rick gjorde dock comback och grejade trummandet med hjälp av pedaler. Coolt gjort. I Dortmund 1983 gjorde Def Leppard en riktigt bra konsert rakt igenom med mycket energi . Rock rock! (till you drop) öppnade konserten och jag gillade verkligen sångaren Joe Elliots Union-Jack linne. Billy's Got A Gun, Let It Go och Foolin’ blev även de tidiga favoriter för mig. Bandet försvann sedan in i popens värld och i utkanterna av min musiksmak för att egentligen aldrig återkomma. De skivor som gjordes fram till 1983 har jag dock fortfarande kvar.


Def Leppards låtlista I Dortmund (enl Setlist.fm)

Rock! Rock! (Till You Drop)
Billy's Got a Gun
Foolin'
Rock of Ages
Let It Go
Wasted

QUIET RIOT

Medlemmar 1983

Kevin DuBrow – Sång
Carlos Cavazo – Gitarr
Rudy Sarzo – Bas
Frankie Banalli - Trummor

Jag hade aldrig ens hört talats om det amerikanska bandet Quiet Riot innan Dortmundfestivalen. Vilken miss. Att bara se bassisten Rudy Sarzo headbanga sig genom hela konserten gav ett lika stort intryck på mig som Joe Elliots Union-Jack linne, Iron Maidens Eddie eller Rob Halfords Harley Davidson. Damn, vilka nackmuskler han måste ha haft. Vid den här tidpunkten hade jag ännu varken sett eller hört Metallica. Sångaren Kevin DuBrow visar upp en otrolig energi och är klädd i leopardbyxor med machande hänglsen och ser med distans till det mest ut som Trazan Apansson goes Metal men 1983 var det ju coolt! Att Quiet Riot sedan avslutar Dortmundkonserten med Cum On Feel the Noize (Slade cover från 1973), var ju bara så coolt. Denna låt, från den fantastiska skivan Metal Health, blev Quiet Riot’s stora hit som klättrade upp till nummer 5 på Billboardlistan (självaste Slade hamnade 10 år tidigare bara på plats 98 med samma låt och på samma lista). Sist måste jag tillägga att på Metal Health gör Quiet Riot med låten Thunderbird en hyllning till sin forne och döda gitarrist Randy Rhodes, som spelade i bandet innan han fick jobbet att lira med Ozzy. Låten spelades dock inte i Dortmund. Både låtarna Slick Black Cadillac och Metal Health bidrog till en grym konsert och det blev för mig en bra uppvärmning innan Ozzy.


Quiet Riots låtlista I Dortmund (enl Setlist.fm)

Let's Get Crazy
Metal Health
Slick Black Cadillac
Cum On Feel the Noize

OZZY OSBOURNE

Medlemmar 1983

Ozzy Osbourne – Sång
Jake E Lee – Gitarr
Bob Daisley – Bas
Tommy Aldridge – Trummor
Don Airey - Keyboard

Ozzy, Ozzy, Ozzy! Jag älskar Ozzy och har alltid gjort det! Vad kan sägas om Ozzy som inte redan har sagts? Att leverera två gigantkarriärer under en livstid är stort på alla sätt och vis. Det har gjorts av andra men få har fört det hårda liv som Ozzy. Själv satt jag på nålar och väntade på att se Ozzy som varulv precis som på omslaget till Bark at the moon. Seklets pucko kan jag bara kalla mig själv i efterhand men jag bjuder på det. Konserten som vi fick se var fantastiskt och Ozzy var lika svettig och ozzyig som bara han kan vara. Hade han haft vit målarfärg under skorna så hade fotavtrycken endast synts vid mickstativet och två meter åt varje håll. Jake E Lee hade tagit över den sexsträngade yxan bredvid Ozzy efter Randy Rhodes tragiska flygolycka 1982. Dortmundkonserten avslutades med två låtar från sångarens tid i Black Sabbath och det är svårt att slå.


Ozzys spellista I Dortmund (enl Setlist.fm)

I Don't Know
Mr. Crowley
Bark at the Moon
Centre of Eternity
Iron Man
Paranoid

KROKUS

Medlemmar 1983

Marc Storace – Sång
Fernando von Arb – Gitarr
Mark Kohler – Gitarrr
Chris von Rohr – Bas
Steve Pace - Trummor

Schweiziska Krokus satte faktiskt inget större avtryck på mig utan jag vill minnas att jag tyckte de var rätt trista och töntiga. Det skulle väl ha varit Bedside Radio som gick att lyssna på men Krokus framträdande i Dortmund brukar jag mest hoppa över (eller spola förbi).


Krokus spellista i Dortmund (enl Setlist.fm)

Long Stick Goes Boom
American Woman
Bedside Radio
Heatstrokes

MICHAEL SCHENKER GROUP (M.S.G.)

Medlemmar 1983

Gary Barden – Sång
Michael Schenker – Gitarr
Andy Nye – Keyboard
Chris Glen – Bas
Ted McKenna - Trummor

Gitarronani deluxe var min känsla efter att ha sett M.S.G. under Dortmundfestivalen. Något jag kommer ihåg är att under vissa vinklar var det svårt att urskilja om det var Michael Schenkers svettiga och stripiga hår jag såg eller om det var en gitarrsträng som hängde från gitarrhuvudet. Han hade en tydligen svårt att klippa av de överflödiga strängstumparna efter att strängarna var på plats. Konserten som Michael framförde med sitt band i Dortmund är inte på något sätt dålig, utan jag tror att jag inte var redo för det. Musiken var lite för avancerad för mig och jag tyckte att det blev tråkigt med alla långa solon. Nu i efterhand och med distans till det så är dock min mening helt annorlunda.


M.S.G. spellista I Dortmund (enl Setlist.fm)

Into the Arena
Courvoisier Concerto
Rock Will Never Die
Doctor Doctor

Skribent: Fredrik Brolin (fredrik.brolin@rockbladet.se)


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK


Relaterade artiklar