“The Babies” har växt upp – Backyard Babies på Cirkus 10/2-16

När Yasmin Mogahed sa ”If it's real, it'll never be over”, menade hon med största sannolikhet Backyard Babies. Det punkiga rockbandet från den inte lika punkiga småstaden Nässjö står efter fem års uppehåll återigen på scen. Ny platta, Europaturné och nu Skandinavien runt. Tajtare, mognare och med mer attityd än någonsin intog bandet scenen på Cirkus i Stockholm.

Annons

Det var ett luggslitet Backyard Babies som tog avsked av sin publik från scen efter en vårturné 2010. Absolut, de lät bra, men den vitala glöd som tidigare alltid funnits där hade slocknat. Efter nästan tjugo år av att ha låtit turnébussen släppa av dem utanför studion och hämta upp dem direkt när den nya plattan var färdigskriven och inspelad blev det till slut för mycket för ett av världens hårdast arbetande rockband. De var slutkörda.

Även om det egentligen aldrig fanns något tvivel om att Backyard Babies skulle komma tillbaka, hade många av deras fans hunnit fråga sig hur lång tid det egentligen skulle ta, och hur bandet skulle låta nu. Det var aldrig något mer än en tidsfråga, och hösten 2014 kom äntligen beskedet; Backyard babies skulle återförenas. En kaxig premiärspelning på Sweden Rock följdes upp av nya plattan Four by Four och en Europaturné. Dregen, bandets gitarrist, trodde själv att de efter uppehållet skulle vara tvungna att ställa sig på Sergels torg och dela ut flygblad innan de fick spela i en sunkig källare någonstans, men riktigt så blev det inte. Fanskaran hade visat tålamod, och till och med växt sig större än innan uppehållet. Innan Nässjöbandet klev på scen på Cirkus skanderade speakern ut i högtalarna ”Ladies and gentlemen, let's hear it for the greatest motherfucking rock and roll-band in the world!

Anledningen till att Backyard Babies efter tjugo år i världens tuffaste bransch fortfarande har kvar sin publik är att inget annat band någonsin lyckats ta över deras plats. Kanske har ingen vågat, men kanske är det så att ingen heller har kunnat göra det. Bandet är fortfarande, på något sätt, speciella och dagsaktuella. Klockorna måste ha stannat, för jag märkte knappt av att de var borta.

Onsdagskvällen på Cirkus var Backyard Babies första spelning i Stockholm på över fem år. Först på scen stod förbandet Heavy Tiger. Tre råcoola femme fatales i röda jumpsuits som hämtat sin inspiration från band som AC/DC, Hurriganes och The Rolling Stones. Trion har en fullängdsplatta i bagaget, och när man har en sångare och gitarrist som Maja Linn Samuelsson kan det inte bli mycket annat än rejäl rock and roll av det hela. Bandet förtjänar en stor eloge eftersom att de trots en väldigt tam och ointresserad publik verkligen spelade skiten ur sina instrument. Kvällens andra förband, Junkstar, var ingenting jag fastnade för. Punk och rock and roll är ofta en oslagbar mix, men det Junkstar har gör dem knappast originella på dagens musikscen. Kanske om de börjat spela ihop femton år tidigare, men idag är de bara ett band i mängden.

Och Backyard Babies då? Nicke Borg är, och har alltid varit, en textboks-definition av en riktigt smutsig och dieseldoftande rock and roll-frontman, och Dregens attityd och scennärvaro är precis vad ett rockband som vill lyckas behöver. Tillsammans med Peder Carlsson, slagverk, och Johan Blomquist, bas, bildar de, trots att de nästan enbart bär svart, en färgstark konstellation.
Cirkus har nu fyllts till bredden. ”Stand up for rock and roll!” vrålar Dregen och kickar igång öppningsnumret Thr1rte3n och Nothing, från senaste plattan Four by Four. Istället för den matta tröttheten som fanns i bandet innan uppehållet, syntes nu den glöd och jävlar anamma-attityd som gjort dem till vad de är. Jag tror att uppehållet har varit nyttigt för Nässjörockarna. Kvartetten har alltid varit skickliga musiker och låtskrivare, men deras storhet kommer i deras scennärvaro, publikkontakt och punk-persona. De har mognat, och blivit så in i helvete tajta. Musikaliskt lämnar Backyard babies inget övrigt att önska denna kväll, och attityden finns kvar den också.

Det är mer än tydligt att den svenska publiken har saknat dem. Bandet skjuter skarpt från scen. De menar allvar, och fullkomligt spottar ur sig hits från tjugo års musikkatalog. Det klappas rejält under låtar som Brand New Hate, The Clash, Nomadic och Star War. Den sista i raden växelsjungs av Nicke och Dregen, och i alla fall jag hade glömt hur otroligt snyggt deras röster passar ihop och går in i varandras register. Med detta sagt går det inte att låta bli att tänka att publiken kanske är lite otacksamma mot både trumslagaren och basisten i bandet. Johan Blomquist rock and roll-hamrar på sin bas och står aldrig stilla på scen. Men rytmsektionen hamnar trots detta lite i skymundan. Dregen och Nicke Borg, men sina enorma scenpersonligheter och löjligt läckra poser, både får och tar all plats.

Drygt en timme och fyrtio minuter senare var det över. Det var nog många med mig som gärna sett en längre spelning med inte riktigt lika förutsägbara låtval. Å andra sidan var det hundra procent energi rakt igenom hela giget. Doften av Diesel and Power låg som ett tungt täcke över Cirkus, och Backyard Babies gav verkligen allt de hade. Som avslutning bjöd Nässjöbandet publiken på två av sina, i mina ögon, absolut bästa låtar; Minus Celsius och Look at you. Svettdropparna flyger hela vägen till de bakre raderna, och publikens jubel är nästintill gränslöst.

I april åker Backyard Babies på en ny Japanturné, och de håller just nu på att försöka snickra ihop en USA och Sydamerika-turné som de ska hinna med innan sommarens stora festivalspelningar. Det råder inga som helst tvivel om att Nässjögrabbarna är tillbaka där de alltid hört hemma; på scen framför en stor och hängiven publik. Om det är på riktigt kommer det aldrig att vara över, och jag ser ärligt talat inget slut för det här bandet. Medlemmarna i Backyard Babies kommer antagligen, i punkens tecken, både leva och dö på scen.

RB-Betyg-8_10
SKRIBENT: Johannes Widergren (johannes.widegren@rockbladet.se)
EVENT: Backyard Babies, Heavy Tiger och Junkstar
ARENA: Cirkus, Stockholm
DATUM: 2016-02-10
BÄST: Th1rt3en och Nothing, Bloody Tears, Dysfunctional Professional, Brand new hate, Minus Celsius
SPELTID: Cirka en timme och fyrtio minuter
PUBLIK: Relativt fullsatt

BILDSERIE - BACKYARD BABIES

BILDSERIE - JUNKSTARS

BILDSERIE - HEAVY TIGER

 

BANDFAKTA

MEDLEMMAR
NICKE BORG: Lead-sång, elgitarr
DREGEN: Elgitarr, kör
Peder Carlsson: Slagverk, kör
Johan Blomquist: Elbas, kör

LÅTLISTA:

Th1rte3n or Nothing
Highlights
The Clash
Made me Madman
U.F.O Romeo
Brand new hate
Dysfunctional Professional

Bloody Tears
Heaven 2.9

A song for the Outcast
Star War
Painkiller
Roads
Wasted years
Nomadic

ENCORE:
Abandon
Minus Celsius
Look at you


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK


Relaterade artiklar