JESSE HUGHES: EAGLES OF DEATH METAL

Den trettonde november 2015 kommer för alltid att vara en tragisk kväll. The Eagles of Death Metal (EODM) med frontmannen Jesse Hughes hade precis spelat klart kvällens set när beväpnade män tog sig in i konsertlokalen Bataclan i Paris och sköt ihjäl 89 personer som var där för att njuta av en rockkonsert med sina vänner. Bandet har sedan dess gjort långa, känslosamma intervjuer där de berättat om den fruktansvärda natten och i ärlighetens namn så är bandet mer kända för att vara bandet som spelade just DEN DÄR ödesdigra kvällen, än för sin musik.

Eagles-of-Death-Metal

Efter en lång väntan och rigorösa säkerhetsinsatser får jag till slut träffa Jesse, frontmannen i EODM. Tiden är knapp, det är bara någon timme kvar tills han och de andra medlemmarna ska kliva upp på scenen och köra sin första fullängdskonsert efter terrorattacken. Journalist efter journalist har avlöst varandra och bett honom berätta om den fruktansvärda natten, men ändå slås jag av Jesses energi och entusiasm över att prata med mig. Extra entusiastisk blir han när jag frågar honom om deras musik. Nästintill rörd till tårar och ger mig en stor kram.

  • Thank you, thank you so much for this interview. 

Historien om EODM började en kväll när Jesse Hughes och Josh Homme, även frontfigur i Queens Of The Stone Age och medlem i Them Crooked Vultures, såg en kille rocka loss till Wind Of Change av Scorpions. Killen hävdade bestämt att det var hårdrock eller dödsmetall, varpå Josh svarade att de max var The Eagles of Death Metal. Jesse började fundera på hur The Eagles of Death Metal skulle låta och bandet var fött. Jag frågade hur de har utvecklats under åren.

  • I look at it as a dick that’s only gotten bigger. I take all of the greatest rock songs that I love and rewrite them. That’s why we make the greatest rock albums ever, säger Jesse med en cigarett hängande ur sin beundransvärda mustasch.

Bandet EODM har varit verksamma som band i nästan 20 år, men har bara släppt fyra album ytterst sporadiskt under den här tidsperioden. Engagemang i deras andra band har upptagit deras tid och det var när Jesse insåg att han och Josh nästan aldrig hade tid att ses som det var dags att sätta igång med ett nytt album. Helt enkelt för att spendera mer tid ihop.

  • We made this record so that we could hang out, which is the best fucking reason to start making a record. I don’t see myself and Josh as certain time people, I see us as right on time people.

Det är tydligt att vänskapen mellan Jesse, Josh och de andra bandmedlemmarna är den absoluta utgångspunkten för EODMs existens och Jesse återvänder flera gånger till hur viktigt det är med ömsesidig vänskap.

  • A friend is not just you working out what the other person can give you. You always have to ask yourself how you can be the best for them.

På pappret framstår egentligen inte Jesse Hughes som en särskilt sympatisk person. Han är uttalad patriot, motståndare av Obama och betalande medlem i NRA, National Rifle Association. Under intervjun nämner han sin kuk minst 15 gånger och när jag frågar om han någonsin funderat på att all deras musik handlar om sex så svarar han ”I’m a horny fucker”.  Ändå är Jesse en tveklöst älskvärd och ödmjuk person som skattar sig lycklig att få göra det han gör.

  • It is the luckiest fucking job that anyone can have. It is the greatest single joy and we don’t get caught up in being friendly all of the time. We tell each other the truth. You have to do that to keep evolving.

EODM återupptar nu sin turné efter ett avbrott på tre månader och det är ett fullspäckat schema de kommande månaderna. Snart återvänder de till Paris och spelar för de fans som närvarade under spelningen den trettonde november förra året. Oavsett när nästa skiva kommer och vad framtiden håller så kommer bandet för evigt att vara det band som spelade den fruktansvärda kvällen.

  • I feel like I was chosen to live through that experience and in some ways I feel honored to help keeping the memory alive of all our beautiful friends that suffered and was killed that night. There is no frame of reference of what to do now, but you have to move forward and we do so rocking and shaking our dicks on stage, avslutar Jesse Hughes med både hopp och en stor glimt i ögat.

Skribent: Vanessa Persegani Karlsson (vanessa.persegani@rockbladet.se)
Fotograf: Kristin Carlsson (kristin.carlsson@rockbladet.se)


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK


Relaterade artiklar