KONSERT RECENSION: EAGLES OF DEATH METAL

De är ganska roliga att titta på, Eagles of Death Metal. Det går inte att inte slås direkt av hur olika alla bandmedlemmarna ser ut. Frontmannen Jesse Hughes ser ut som en tvättäkta rockabilly, Dave Catching på gitarr har ett pråligare och vitare skägg än jultomten och Matt McJunkins på bas ser ut som ett övervintrat emo. Men det är också det som är essensen av vad EODM är, de är allt och ingenting. De är spikrak rock på ett sätt som nästintill känns hederligt. Lite som en favorittröja som man aldrig har på sig, men man heller aldrig slänger. Man vet var man har den när och om man behöver den. Så låter EODM.  Det svänger och det är nästintill omöjligt att stå still.

Glädjen som finns hos bandet över att Debaser Medis är fullständigt fullproppat och nästan bubblar av förväntansfullhet efter deras tremånaders paus från scenen går inte att ta miste på. Låt efter låt rivs av i ett snabbt men ändå behagligt tempo som gör att hela publiken är med och stampar eller klappar eller svänger i takt. Efter en stenhård start med låten I Only Want You så lyckas EODM att fortsätta hålla ribban. Efter låten Cherry Cola kommer känslan av att det inte längre är repeterandet av låtlistan som styr, utan att känslan har tagit över och den sprudlar över alla som befinner sig i konsertlokalen.

Det är svårt att inte gripas av att det här är bandets första fullängdskonsert efter terroristdådet och känna känslan av hur fantastiskt det är att de får komma tillbaka efter en sådan händelse och att man får vara där, njuta och ge sitt stöd. För alla som var där för att lyssna på väldigt okonstlad och okomplicerad rock finns det nog ingen som ångrade sig. Men det här var ändå större en bara en konsert, det var en revansch.

Bildgalleri: Eagles of Death Metal 

Skribent: Vanessa Persegani Karlsson (vanessa.persegani@rockbladet.se)
Fotograf: Kristin Carlsson (kristin.carlsson@rockbladet.se)


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK


Relaterade artiklar