KONSERTRECENSION: Slade, Sweet & Smokie

Det var upplagt för en kväll i nostalgins tecken i fredags kväll när de Brittiska legendarerna Slade, Sweet och Smokie intog Conventum i Örebro, Det är inte första gången dessa band turnerar tillsammans i Sverige, men det är första gången någonsin som alla banden spelar i Örebro. Conventum var även kvällen till ära helt slutsåld,  Vi bjöds på flera hits av alla 3 banden men även lite mer okända låtar för den breda massan. 

Slade

Först ut på Conventums scen var Slade, bandet som bildades 1966 i Wolverhampton i England, men förstå så gick bandet under namnet The N´Betweens, man bytte till Slade år 1969. Från orginaluppsättningen av Slade så är det redan nämnda Dave Hill och trummisen Don Powell som är kvar. 

Nog om historia, Slade kom ut på scenen och levererade helt okej från start. Kvällens behållning var "hoppjerkan" och bandets ena gitarrist Dave Hill, hans energi gjorde att den rätt så sega början av konserten blev mycket roligare, han var överallt och ingenstans på scenen, (förövrigt så påminde hans dress vid konsertens början om något Janne Schaffer bär när han spelar med Electric Banana Band)  det är svårt att tro att han fyller  70 år senare i år!  

Jag ska erkänna att Slade är det band under kvällen som jag har minst koll på, har inte lyssnat på dom så värst mycket, förutom hitlåtarna självklart. Men bandet gjorde mig positivt överraskad, många bra låtar och framförallt så ser dem fortfarande ut att ha jäkligt kul på scenen trots att dem hållit på så pass länge. 

Avslutningen på Slades set var det klart bästa, med låtar som my oh my  far far away, run run away och avslutande låten Cum on feel the noise så fick dem verkligen igång publiken på allvar

Betyg: RB-Betyg-7_10

Sweet

Och kvällens andra band var alltså Sweet, bandet som bildades 1968 i London, 
Den enda kvarvarande orginalmedlemmen i dagens Sweet är enbart gitarristen, Andy Scott.
Basisten från orginaluppsättningen, Steve Priest driver sin egna version av Sweet i USA.

Sweet var det band som jag på förhand såg fram emot allra mest att se och höra trots att det enbart är Mr.Scott kvar från orginaluppsättningen, självklart lät det inte som det gjorde då, men jag tycker att sångaren Peter Lincoln gör ett bra jobb och han låter väldigt likt orginalsångaren Brian Connolly i vissa låtar. 

Man öppnade väldigt starkt genom en personlig favorit i Action som följdes upp med en väldigt bra cover av New York Groove och en rad andra kända låtar, hade bandet fortsatt på den inslagna vägen så hade jag gett högre betyg men några låtar in i setet så tar man fram de akustiska gitarrerna och framför låtar som Co-co, Funny Funny och Poppa Joe. Mycket bra låtar men de ska inte framföras på det sättet i min mening, 

När det partiet äntligen tar slut så återupprättar Sweet den goda stämningen och starten genom att köra Fox on the run, Blockbuster och en otroligt fin och värdig hyllning i låten Love is like oxygen till Andy Scotts gamla parhästar från den gamla goda tiden i Sweet, sångaren Brian Connolly och trummisen Mick Tucker.  

Givetvis så avslutade Sweet med publikfavoriten Ballroom Blitz! 

Bortsett från de akustiska partiet så gör Sweet en stabil insats, det var helt enkelt Sweet (urrsäkta den dåliga ordvitsen)

Betyg: RB-Betyg-8_10

Smokie

Kvällens sista akt var Smokie som bildades i Bradford, Yorkshire år 1965 då man kallade sig ursprungligen för "The Yen" för att senare byta namn till "The Sphynx" för att ännu en gång byta namn till "Essence" och några ytterligare namnändringar innan man ändrade till Smokie runt 1975.

Smokie äntrade scenen som sista band för kvällen och vid den här tidpunkten så kändes kvällens publik rätt så trött och seg, sångaren i Smokie, Mike Craft hade väldigt svårt att väcka delar av publiken under hela Smokies set, inklusive mig.

Visst lyckades Smokie med att verkligen få igång publiken vid ett flertal tillfällen också, men som i både Slades och Sweets fall så kom publiken verkligen igång på låtar som den breda massan känner igen, i Smokies fall så handlade det om exempelvis "Lay back in the arms of someone", "Needles and pins" men även två otroligt bra framförda covers, Creedence Clearwater Revivals gamla slagdänga "Have you ever seen the rain?" och Rod Stewarts hit tillika ballad "i don´t wanna talk about it" 

Visst har Smokie några otroligt bra låtar och en fantastiskt bra sångare i just nämnda Mke Craft, men nja jag vet inte, vissa låtar är lite väl mycket dansband för min smak. 

Föga oväntat så avslutar man med låten som basisten Terry Uttley kallar för "that stupid song" från scenen, jag pratar givetvis om en låt som handlar om en tjej vid namn Alice, Living next door to Alice avslutar alltså kvällen och som vanligt så sjunger publiken med i vartenda ord och skrålar även "who the fuck is Alice?" i refrängen, och jag kan bara konstatera, vi fick inte reda på ikväll heler vem den där jävla Alice är, men allt som allt en lyckad kväll trots att mysteriet med Alice nog aldrig kommer få ett svar. 

Betyg: RB-Betyg-6_10

Skribent: Nicklas Nyselius (nicklas.nyselius@rockbladet.se) 
Fotograf: Tova Hallberg 
Event: Slade, Sweet & Smokie
Arena: Conventum kongress i Örebro
Datum: 2016-02-26
Bästa låt: Svårt att välja enbart en, men Sweets "Love is like Oxygen" som tillägnades Brian Connolly och Mick Tucker var otroligt fin. 
Bästa minne: Slades gitarrist Dave Hills scenspråk och gitarrspel


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK


Relaterade artiklar