Draugnim släpper lös ett storslaget epos!

Det finska black metal-bandet Draugnim har släppt ett exemplariskt mästerverk inom modern black metal som både utmanar lyssnaren och genrens gränser med vibbar av klassisk finsk melodisk metal men även det ikoniska finska funeral doom metal-soundet.

Draugnim har existerat sedan 1999, men det var inte förrän 2008 bandet fick en fullängdare släppt. Varför detta långa gap?
Efter att ha slitit med tre demo-skivor hamnade bandet i en väldigt obekväm situation. Deras replokal svämmade över och i sin tur ledde detta till att bandet upphörde sin existens mellan åren 2004 och 2007. Även intressant är att bandet inte har någon fast stockman bakom trumsetet, vilket resulterar i att Rainer Toumikanto (även spelat i Woland och Shining) fått låna ut sina tjänster till den nya skivan Vulturine.
Helt enkelt ett band med en problematisk bakgrund och nu har grabbarna fått för sig att släppa sin tredje skiva efter ett gap på 6 år från föregående skiva Horizons Low. Hur kan detta då låta med denna story?

Skivan öppnas med ett brus på spåret That Name is Hate som kan te sig skumt för den oerfarne, men är gjort för att man ska få en ljudupplevelse utan dess like när det väl kommer igång. Det blir storslaget vilket bidrar till att man blir inbjuden till en musikalisk resa som engagerar lyssnaren varenda sekund och trots låtarnas längd (runt 7-8 minuter per spår) känns det ständigt variationsrikt med stor detaljrikedom. En mäktig och klassisk ljudbild för atmosfärisk black metal med väldigt mycket bas men med utrymme för det fantastiska gitarrarbetets lekfullhet. I sin tur bidrar detta till att man klart och tydligt hör den unika blandningen av black metal med klassisk finsk melodisk metal kryddat med finsk funeral doom, i synnerhet bandet Skepticism kommer upp i tankarna när man lyssnar på syntharnas klanger. Helt enkelt väldigt nyskapande men håller sig samtidigt till sina rötter inom black där det tydligaste exemplet blir den klyschiga, blastbeat-injicerade svartmetallen i låten A Passage in Fire.

Sången framhäver verkligen musikens landskap och istället för att satsa på klichén med höga öronbedövande pterodactyl-aktiga skrik blir det mer av en typ av vrålsång som kommer från Chimedras strupe. Allting sitter helt enkelt ihop väldigt väl i det kompakta klassiska black metal-ljudet vi blir erbjudna, men tyvärr tenderar syntharna att hamna snudda utanför den lådan lite lätt i vissa partier vilket bidrar till en obegriplig kontrast i lyssnarens huvud.

Men begråt icke detta, för detta alster rekommenderas varmt till fans av både black metal och finsk metal i allmänhet. För denna drömska upplevelse är värd varenda sekund att uppleva och dras in i, i slutändan är man helt utpumpad i kropp och själ av detta fantastiska verk!

Skribent: Nikita Smirnov (nikita.smirnov@rockbladet.se)
Band: Draugnim
Skiva: Vulturine
Genre: Atmosfärisk Black Metal
Releasedatum: 2016-03-11
Bästa låt: Grief Unsung
För fans av: Saor, Panopticon, tidiga Dissection, Woods of Ypres, Omnium Gatherum
RB-Betyg-8_10

draugnim1


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK


Relaterade artiklar