Suicide by Tigers, Genialisk och dynamisk tung rock toppat av lysande sång!

Det första som slår mig är att Malmöpågarna i Suicide by Tigers är ett riktigt band och inget påhittat projekt. Det finns ett genuint och genomgående fundament av äkthet och ärlighet. Ett riktigt band är oftast större än de enskilda medlemmars prestationer tillsammans. Ett band skapar kemi och magi tillsammans och i ett band utvecklar medlemmarna även oerhört starka vänskapsband tillsammans ofta även utanför själva kontexten.  Det är lätt att urskilja att just Suicide by Tigers ett riktigt band.

Det låter sammansvetsat och lekfullt. Samspeltheten är stor och man spelar väldigt dynamiskt och dramatiskt tillsammans. Någon som är väldigt sällsynt hos dagens rockband. Vissa utav medlemmarna har även spelat tillsammans i tidigare hyllade Malmökonstellationer som t.ex. banden The Drugs och W.I.T.

Jag älskar verkligen produktionen som är grymt luftig, dynamisk och full med underbar rumsklang. Instrumenten är tydligt separerade och känslan man får är att detta är inspelat live rakt av. Detta är verkligen så långt ifrån dagens moderna komprimerade, torra och odynamiska sound som möjligt. I en genre där så många andra band går bet och faller platt, tillför Suicide by Tigers något större och betydligt mycket bättre.  

SbyT-press2

Om man nu ska få sig en bild av vad det hela handlar om så har Suicide by Tigers fundament i den tuffare bluesbaserade 60-70 tals rocken. Man får tankarna på bluesbaserade rockband som Free, Bad Company och Led Zeppelin där sångmelodin var bärande men där även samspeltheten och dynamiken stod i fokus. Men jag misstänker skarpt att förebilderna finns i den hårdare rockskolan och heter allt från Elvis till Dio, Black Sabbath och Thin Lizzy.  

Trummisen Johan Helgesson spelar underbart svängigt, dynamiskt, luftigt och ibland lite okonventionellt tillsammans med basisten Peter Broch som spelar lekfullt, fyndigt och har ett tydligt och tungt basljud. Gitarren hanteras av Petter Rudnert som lägger snygga harmonimattor och kryddar detta med melodiskt solospel på sitt nästan helt rena gitarrljud.

Men är det något jag verkligen gillar i Suicide by Tigers är det sången. Sångaren Nils Lindström sitter på en av de grymmaste piporna i landet, otroligt smakfull, grymt musikalisk och mycket behaglig att lyssna på. Han sjunger sina historier med stor dramatik och känsla. Det är just sångmelodierna som verkligen toppar Suicide By Tigers.

Det åtta spåren på albumet håller sig någonstans i tungt midtempo och jag får känslan att bandet har förmågan att levera live. Hela plattan låter så mycket live, som det bara kan bli. Det tar en stund innan låtarna fastnar och sätter sig, men överlag är materialet bra. Jag kan möjligtvis sakna det där uppenbart självklara, men förmodligen är det inte syftet med det hela heller.

Överlag är det en fantastiskt stark debutpatta malmöpågarna i Suicide by Tigers har krängt ur sig och därför får de ett mycket högt betyg. Misstänker att Suicide by Tigers är ett utpräglat liveband och där kommer de förmodligen att bli synnerligen svårslagna och detta ser jag mycket fram emot att få bevittna.

Skribent: Thorbjörn Skogh (thorbjorn.skogh@rockbladet.se)
Band: Suicide by Tigers
Skiva: Suicide by Tigers
RB-Betyg-8_10


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK


Relaterade artiklar