Ångestfyllt, mäktigt och ståtligt med Port Noirs senaste

Södertäljetrion Port Noir har tillslut släppt sin efterlängtade andra fullängdare som, likt föregångaren, bjuder in lyssnaren till en resa igenom det mörka och melankoliska såväl i musik som i text. Detta blir då en helhet med kontraster. Samtidigt är den bländande vacker men även nedtyngande kuslig.

Efter en kritikerrosad debut kan det te sig svårt att släppa något lika bra, och än svårare att överträffa det. Detta verkar medlemmarna i Port Noir ha varit ytterst måna om med deras nya alster Any Way the Wind Carries. Inte nog med att man lyckas ha en större ljudbild, men även att göra något så vågat som att minimalisera det drivande tekniska och progressiva i debuten för att lägga en större vikt på de nedstämda gitarrernas hammrande tyngd.

Redan via titelspåret som får äran att öppna verket kastas man in i deras makalöst tunga riff och mäktiga refränger. En blir redan där gastkramad och dras med i vilket håll vinden än går åt på en stabil och färgsprakande skiva. Kontrasterna är väldigt tydliga med att man inte glömt sina rötter i skivan innan, men även tagit in influenser från deras elektroniska experimenterande på förra årets EP Neon. Detta märks väldigt tydligt på den intressanta kompositionen Earth, som förträffligt kontras av spår likt Diamond där tankarna direkt förs till banden Callistos underskattade verk Noir och även Isis ikoniska album Panopticon. Helt enkelt ett färgfyllt släpp (är inte tre-språksblandningen i singeln Onyx redan ett givande exempel på hur varierat bandet är?) som håller lyssnaren alert igenom helheten.

Allt detta blandat med Love Anderssons kraftfulla och emotionella stämma bidrar till resa för både kropp och själ i en klassisk Port Noir-anda. Det typiska exemplet för bandet i deras fulla prakt är låten Exile, då hela kroppen drar ihop sig av vemodet som ypperligt uttrycks av sångstämmornas sakrala frustration i refrängen.

När skivan är avslutad känns en viss tomhet efter att en varit så engagerad i denna spektakulära upplevelse framför. Det blir definitivt en vän man besöker någon mer gång under sitt liv och är definitvt en kandidat att hamna bland årets bästa skivsläpp!

Skribent: Nikita Smirnow (nikita.smirnov@rockbladet.se)
Band: Port Noir
Album: Any Way the Wind Carries
Genre: Progressiv metal
Releasedatum: 2016-04-01
Skivbolag: Razzia Records
Bästa låt: Exile
För fans av: Enter the Hunt, Khoma, A Perfect Circle, Solstafir, Karnivool
RB-Betyg-9_10


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK


Relaterade artiklar