Intervju: W.A.S.P.-gitarristen Doug Blair

Amerikanska W.A.S.P. slog igenom i världen och inte minst i Sverige när debutplattan kom 1984. Ledda av frontmannen Blackie Lawless fick bandet bra draghjälp med försäljning av skivor ock konsertbiljetter från hysteriska mediareportage och olika moraltanter (och SVT:s Siewert Öholm!) som ville stoppa det skandalösa bandet med sina fräcka låtar och vulgära scenshow. W.A.S.P. spelar åter i Sverige i sommar. Rockbladets Stefan Nilsson tog sig därför ett snack med gitarristen Doug Blair.

Den amerikanske gitarristen Doug Blair, som numera är bosatt i Finland där han bland mycket annat undervisar på Rock Academy Finland, var inte med i bandet på 80-talet men han har varit en viktig kugge i W.A.S.P. under många år nu. Han kom med i bandet för första gången 1992 genom att han var bekant med bandets trummis Stet Howland. Redan 1982 spelade de ihop i ett band som hette Run 21. “Vi spelade in flera EP:s och spelade 1.200 gigs under tio år. Detta var min musikhögskola där jag lärde mig hur saker fungerade. Vi hade en bra liveshow och ett bra rykte,” förklarar Doug och fortsätter: “Jag utvecklade min stil, mitt självförtroende och mina instrument under den här tiden. Jag är mycket tacksam att de här killarna tog in mig i bandet.”

1990 var Doug nära att få ett drömgig. “Jag kom tvåa på en audition i New York för tyska Doro Pesch. Det var min karriärs första erfarenhet av ett krossat hjärta. Jag kommer mycket väl ihåg hur jag stod bredvid henne när hon sjöng. Jag kunde inte tro mina öron. Hon sjöng som en gud!”

Dougs chans kom dock strax där efter. Hans gamle bandkamrat Stet Howland, som flyttat till den amerikanska västkusten för att turnéra med gitarristen Chris Impellitteri, blev rekryterad av Blackie Lawless i W.A.S.P. för att spela trummor på “Crimson Idol”-skivan. “Han arrangerade en audition åt mig i LA inför den kommande turnén. Det var några lokala gitarrister som inte riktigt passade in av olika anledningar och då fick jag min chans. Tydligen fick jag en plats i bandet som var vikt åt Love/Hate-gitarristen Darren Housholder. Jag är övertygad om att min dubbelhalsade Mutant Twin-gitarr hjälpte mig att säkra jobbet. Med den kunde jag nämligen spela de många akustiska partierna på den nya skivan på ett bra och verklighetstroget sätt. Tydligen var det viktigt för den inkommande gitarristen. Jag var så upphetsad! Min första tid i bandet varade i ungefär två år, inklusive en 64-spelningars turné i USA, Europa, Kanada och Japan och en videoinspelning för ‘First Blood, Last Cuts’…plus en massa väntande. Jag gick sedan vidare med mitt liv och Run 21 och bandet återförenades med Chris Holmes.”

Doug höll sig ockuperad med att jobba med sin egenutvecklade Mutant Twin och GuitarCross-gitarrer och andra uppfinningar tills Chris Holmes inte kunde åka utomlands med W.A.S.P. 2001 och de behövde Dougs tjänster ännu en gång. Efter en veckas repetitioner i LA bar det av till Europa med Blackie Lawless och gänget. “Jag var mycket glad över att få spela med Stet och ännu en till LA utflyttad Connecticut-musiker, Mike Duda, på den utmärkta Sweden Rock-festivalen och nästa dag i Italien på Gods of Metal. Dessa shower var helt galna. Men sen, inte helt oväntat, hörde jag inget från någon på flera år.”

wasp

Doug var inte så intresserad av att vara en del av W.A.S.P. med den inriktningen de tagit med nye gitarristen Darrell Roberts. “Jag höll kontakten med Stet men höll mig upptagen med att utvecka signal2noise, GuitarCross och att leva ett hyfsat normalt liv i Boston. Jag jobbade som gitarrlärare och ljudtekniker på konserter och reste mycket till Europa p.g.a. en tysk flickvän.”

“I maj 2006 sade en gammal vän till mig att både Darrell och Stet hade lämnat bandet. Då tänkte jag, varför inte? Jag kontaktade Mike och skrev till Blackie och erbjöd mina tjänster ifall de behövde mig. När Blackie svarade med ett ‘tack, men vi har redan någon annan’ så visste jag att det var dags att förbereda mig eftersom jag hört detta förr. Samtalet kom två dagar innan den första showen på en kort vårturné I USA och några europeiska festivaler. Killen de hade tagit in – den talangfulle Mark Zavon, numera i Kill Devil Hill – funkade inte och de undrade om jag kunde hoppa på i sista minuten igen. Jag flög till LA och körde första spelningen utan att repa. Inga problem!”

“Mot slutet av den turnésvängen, ironiskt nog i min favoritstad Tampere i Finland, fick jag frågan om jag ville stanna i bandet. Svaret var ja och det har sedan dess ändrat mitt liv. Ett andra äktenskap och andra förhållanden offrades och jag flyttade till en annan världsdel. Men tre riktigt bra skivor och en massa turnéer för bandets fans är resultatet. Den här gången verkar både materialet och bandets inriktning passa mig bra. Jag är riktigt stolt över allt vi har åstadkommit tillsammans.”

W.A.S.P.-skutan styrs av kaptenen Blackie Lawless men hela bandet är inblandat i den kreativa processen. “Jo, vi får vara delaktiga i den kreativa processen. Uppfattningen att ‘han bestämmer allt’ kommer från tidigare upplagor av bandet. Han tar sig an låtskrivandet som andra riktiga sångare och låtskrivare. Det är väldigt personligt och han använder olika demoinspeningar för att utveckla sina många idéer. När han har ett utkast till en låt så visar han det för oss för att få våra åsikter. Därifrån bryter vi ned saker, experimenterar, ändrar tonarter, tempo och sådant och sakta skapar vi en komplett låt. Men texterna skriver han separat. Han till och med jobbar med dem ända fram tills han står i sångbåset i studion där han ibland ändrar saker.”

“Vi har jobbat på det här sättet sedan 2006 på ‘Dominator’. När det kommer till mina gitarrpålägg – som normalt spelas in sist tillsammans med sången – så spelar vi in så ‘live’ som möjligt. Tanken är att hålla det fräscht och inte köra fast, att vara objektiv och kolla tillbaka på saker och säga att ‘det här rockar’. Ibland får vi gå tillbaka senare för att snygga till vissa saker. Vi har upptäckt att vi uppnår mycket bättre resultat om låtarna får överraska oss. Därför attackerar vi jobbet ganska oförberedda. Om jag kommer in med en bunt av pro-demos av mina egna grejer så märker vi att de inte riktigt håller i den högljudda och energifyllda studiomiljön. Vi försöker istället använda våra studiosessioner till att skapa låtar som vi kan vara stolta över för evigt. Det blir lite nervöst eftersom man märker den röda lilla inspelningslampan i studion som bör få alla att spela bättre. Vi kallar det för att ‘tända en eld under rumpan’! Den här processen har gett oss några riktigt bra grejer. Jag är väldigt stolt över ‘Mercy’, ‘Heaven’s Hung’, ‘Promised Land’, ‘Miss You’ och ‘Golgotha’ bland andra.”

W_A_S_P_ - Golgotha (2015)

Doug känner sig hemma i dagens W.A.S.P. Att ersätta den populäre Chris Holmes kanske inte var helt enkelt men Doug har lyckats hitta sin plats även om han bor i Finland och bandet är LA-baserat. “Jag flyttade aldrig till Los Angeles. Jag stannade på östkusten och nu bor jag ju i Europa. Då bandet har sina rötter och fortfarande är baserat i LA, blir det ibland en liten ‘disconnect’ mellan min och bandets profil som nu sakta växer i Europa och bandets historia och arv som till stor del finns i USA. Hur man kan hålla det arvet levande i den åldrande amerikanska rockscenen är en svår fråga.”

Vid sidan om W.A.S.P. håller sig Doug Blair upptagen med en rad andra projekt, bl.a. det egna bandet signal2noise. “signal2noise är en power duo med olika trummisar i tre olika lander. Det är främst ett liveprojekt med en huvudtrummis a la Buddy Rich. Det är progressiv, klassisk rock, influerad av Rush, Porcupine Tree, etc. Jag spelar en åttasträngad bas/gitarr-hybrid som heter GuitarCross. På den spelar jag tre bassträngar och fem gitarrsträngar. Vi sjunger och använder synthar men inga backing tracks eller sequencing – det här är helt live. Vi uppträder ‘bakochfram’ med trummor längst fram på scen och mig på en upphöjning direkt bakom. Vi använder en del visuella effekter på LED-screens för att förstärka känslorna från den främst instrumentala musiken.”

Doug jobbar mycket med sina egenutvecklade unika gitarrer och även gitarrworkshops och föreläsningar för musiker i bl.a. Sverige och Finland. I sommar turnérar han med W.A.S.P. men Doug nöjer sig inte bara med det. Han har även medverkat på en ny EP med rockoperan Witch House Rocks med bl.a. Bruce Kulick (ex-KISS) och Mikkey Dee (ex-Motörhead, King Diamond, Don Dokken) och samarbetat med amerikanska pianisten och sångerskan Melissa Van Fleet och svenske skådespelaren Stefan Sauk. Och mycket annat. Han tog sig även nyligen tid att vara med på Rockladets femårsfest på Göta Källare i Stockholm.

“Golgotha”, W.A.S.P.’s femtonde studioalbum, släpptes i oktober 2015 på Napalm Records. I augusti spelar Doug Blair med W.A.S.P. på Skogsröjet. Då får Doug chansen att återförenas med Doro Pesch. Även förre W.A.S.P.-trummisen Frankie Banali kommer att spela på festivalen med sitt Quiet Riot.

 

Text: Stefan Nilsson (stefan.nilsson@rockbladet.se)

Foto: Dawn Kingston

Intervju: Doug Blair, W.A.S.P.

 

www.waspnation.com / www.s2nusa.com


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK


Relaterade artiklar