Kent – Nu Som Då Föralltid

Ett anspråkslöst farväl i en sorgeperiod. Efter 26 år har Kent inget att bevisa. Det är ett Svensson-namn graverat i högstadiets skolbänkar, det är ett ord som gått från att vara ett namn till att nästan utan undantag associeras med ett band. Från ett rebelliskt uppror till något lika självklart svenskt som IKEA och Zlatan. 

Nu Som Då Föralltid är på många sätt Kents självacceptans och en tydlig gest att lägga ner stridsyxan. Det är inte längre Vi Mot Dom-känslan som hörs högst och mest. De slickt producerade pop-landskapet tydliggjör en mindre arg ton och ett blickande i backspegeln. Detta är ett best of-album, men långt ifrån det trötta sound av ett oinspirerat avdankat band. Även om jag saknar ängslan och desperation är albumet nära perfektion. Jocke Berg använder fortfarande pennan som svärdet och viftar vilt med en bred och stor bank av metaforer och vardagsbetraktelser. Men han är mindre sur nu än sin 90-tals persona. 

Med Kents sista album och sista låt, passande benämnd Sista Sången är allt anspråkslöst och sparsmakat vilket ökar melankolin och lämnar inga ögon torra.

The stars are up
one fell down
and flew away
Flew away

Det här är sista gången,
sista gången vi ses
Sista sången

sista sången jag ger dig

Jag ser framför mig hur Jocke Berg tar av sig glasögonen och hans ögon tåras. Nånstans känner vi fans och kritiker exakt vad bandet själva känner. Och inte fan blir Kents avsked lättare för det. Men det är värdigt, och det känns.

RB-Betyg-9_10

Bästa spår: Förlåtelsen (Ett värdigt syskon till Kents bästa låt, Mannen I Den Vita Hatten – 16 år senare)
Skribent: Philip Almén (philip.almen@rockbladet.se)

 

 

 

 

 


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK


Relaterade artiklar