Legenderna som var med när Heavy Metal grundades

Få artister är lika historiskt betydelsefulla som Doro och Saxon. Med karriärer som sträcker sig över 30 år finns det ingen tvekan om att de är förgrundsgestalterna för heavy metal-världen. 

Doro

Först ut av de två legendariska artisterna är Doro som i samma sekund hon stiger ut på scenen visar varför hon förtjänar att bära titeln Metal Queen. Kontakten med fansen är hela tiden där, high fives ges och hon head bangar uniont tillsammans med de som står längst fram. Vid ett tillfälle hoppar hon ner och låter fyra utvalda sjunga några rader, trots deras oförmåga att sätta tonerna rätt får de beröm. Under den korta stund som hon tilldelats på scen som förband åt Saxon visar hon med en stark vilja att ge allt inför de metal heads som samlats för att se henne uppträda. Tyvärr leder det till att hon rusar igenom de flesta texterna. ”Burning the Witches” får inte riktigt komma till sin rätt i det höga tempot som endast saktar ner när ”Without You” spelas till Lemmys ära. Mellan låtarna delar Doro med sig av sin glädje över att fortfarande få vara aktiv som artist och hon tackar sina fans flera gånger för att de håller metallen levande och dedicerar låten ”All We Are” till sina metal heads. Som avslutning spelas den nya låten "Love´s Gone To Hell" och ”Breaking The Law”.

Med uppmaningen att alltid vara ärliga och sanna mot sig själva samt att aldrig sluta vara metal lämnar Doro scenen alldeles för tidigt.

Betyg: RB-Betyg-9_10

SE HELA BILDSERIEN BANDET 

Saxon

DSC_0441 (kopia)

Ungefär hälften av publiken lämnar lokalen när Doro stiger av scenen – med all rätt. Sångaren Biff Byford kommer inte igång ordentligt förrän tredje låten ”Sacrifice” spelas och då har han redan förlorat publikens intresse. De första två låtarna ”Battering Ram” och ”Motorcycle Man” gav inget mer än pratsång och när Biff inte ens försöker till en början, ja då tröttnar publiken.

Någon som måste vara ett av deras hardcore fans gör ett tappert försök till hejarklacksramsa och klappar takten med händerna, men det hela faller platt rätt snabbt igen då resterande publik mest verkar undra när den riktiga spelningen ska starta. Trots tappra försök till att visa upp en enad front är det tydligt att dynamiken mellan de fem medlemmarna i bandet behöver justeras. Doug Scarrat och Nibbs Carter visar upp en enad duo, men Paul Quinn verkar helst vilja befinna sig på någon annan scen. Efter några låtar börjar Biff anstränga sig lite mer, men det händer för långt in i spelningen. När han dedikerar en låt till Lemmy´s ära, ”Requiem” kommer lite av den glöd Saxon en gång hade kommer fram, svagt men den finns där. Pratet mellan låtarna handlar mest om att gnälla över att de låtar som spelas inte sålde så bra, att droger var involverade när de skrev "20,000 feet" och att de inte får spela på Sweden Rock Festival detta år.

Besvikelsen är stor och jag hoppas för fansens skull att bandet hittar glädjen att spela tidigare inför nästa spelning.

Betyg:RB-Betyg-4_10


SE HELA BILDSERIEN BANDET 

Skribent / Fotograf: Gabi Mattsson
Evenemang: Doro / Saxon
Lokal: Klubben / Fryshuset
Datum: 2016-05-28


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK


Relaterade artiklar