Midsommarhelgen bjöd på julafton för metalälskarna på danska decibellbombardemanget Copenhell! 

Finns det något bättre ställe för en passionerad hårdrockare metaldyrkare och headbanger att fira midsommar på, än numera anrika danska stenhårda metalfesten Copenhell på Refhalvsön i Köpenhamn? Årets starka line up av huvudband, liknar faktiskt den vinylsamling jag växte upp med i pojkrummet under 80-talet. För vad sägs om band som Alice Cooper, Scorpions, Megadeath och självaste Black Sabbath? Känns som julafton för en metal älskare, fast under midsommarhelgen då förstås.

För 6 året i rad hålls Danmarks största metalfestival Copenhell på Refhalsön strax utanför Köpenhamn strax vid Öresund. Festivalens koncept har varit att stoltsera med starka affischnamn inom den hårdare metalskolan och toppat detta med klassiska hårdrocksgiganter. I år är den större än någonsin med sina 20 000 slutsålda biljetter. Konceptet och jargongen gör festivalen väldigt nichad inom hårdrock och metal, med allt vad det innebär. Lägg där till det sedvanliga danska gemytet och ni har Copenhell i ett nötskal.

Vi besöker festivalen för 4 året i rad och jag får intrycket att publiken är av den återvändande typen. Detta har gjort att festivalen har växt från år till år för att bli en av de mest betydande metalfestivalerna i Norden.

Det är en alderles strålande vacker sommardag när vi anländer till Refhalvsön och Copenhell. Man kan känna förväntningarna ligga i luften och köerna slingrar sig långa utanför entrén. Festivalbesökarna består mest av skäggbeprydda metalheads med svart hår och svarta kläder och nyfärgat rödhåriga och svartklädda eleganta metaldamer. Kidsen är av förklarliga skäl lämnade hemma eftersom en renodlad metalfestival definitivt inte är ett ställe för barn att vistas på. Hettan på festivalområdet är nästan olidlig och måste närma sig 30 strecket.

Festivalstämningen är sådär gemytlig som bara en dansk festival kan bli. Folk umgås och hänger kring det gemensamma temat hård metal. Festivalorganisatörerna har jobbat hårt med att dekorera området i temat hård metal. Det handlar om svarta kyrkor, galgar, militärlastbilar, träfigurer, konstverk, dödskallar och ett stort medeltidsområde.

Givetvis finns det ett gigantiskt Biergarten öltält, där de spelar metal på stark volym och kör metalkareoke hela kvällen och natten.Hur man nu,för hela sitt liv, kan få för sig att lyssna på anskrämligt undermålig metalkareoke, i stället för att gå ut på festivalområdet och se snorbra liveband, är för mig en stor gåta? 

Det mesta på festivalområdet går som sagt i metalmusikens tecken. Allt är så grymt genomtänkt och genomarbetat. Hos knallarna finns allt mellan himmel och jord att köpa. Även maten går i samma hårda metal tema med t.ex Hellburger, Devils Thai food, Hell BBQ och Bloody Sweet Churros och givetvis Black…..coffe. 

Överallt finns det givetvis en mängd öltält för att släcka metalälskarnas törst och i synnerhet en varm högsommardag som denna. Även den utsvultna aptiten på hård metalmusik tillgådoses på festivalen med en mängd underbat hårt spelad metal.

Första större bandet ut, Blind Guardian, gjorde bra ifrån sig i vanlig ordning och publiken skrålade högljutt och ölglasen höjdes högt i luften. Här på Copenhell är ljudvolymen en helt annan än vad vi är vana vid från svenska festivaler. Ljudet är starkt och riktigt fett, med bra separation och gött tryck i bröstet. Precis så som riktigt bra livemetal ska upplevas. 

Dropkick Murphys avlöste på stora Hadesscenen med sin typiska keltpunkmetal. De verkade vara mäkta populära här på Copenhell för det var dans och skrål så långt ögat kunde se i publiken.

August Burns Red verkade ha en hel del förväntansfulla fans. Där fick publiken lite hård metalcore att släcka sin metaltörst med. 

Därefter var det dags för en av huvudakterna Alice Cooper. Alice Cooper spelar verkligen helt i en klass för sig själv. Showen är teatraliskt så det förslår och allt är fantastiskt snyggt och genomarbetat. Publiken är minst sagt entusiastisk och det märks att vi har att göra med riktiga giganter och fullblodsproffs. Alla här verkar älska Alice Cooper och det sjungs med i texter och vevars med med armar. Alice Cooper bjuder upp till hitkavalkad av gamla sköna Cooper hits och det känns som att vi får höra alla låtar man kan sjunga med i.

Mitt i showen hyllade Alice Cooper framlidna rockstjärnor genom att spela hyllnings covers i form av The Whos Pinnball Wizard, Jimi Hendrix Fire och David Bowies Suffergate city och Motörheads Ace of Spades. Det var verkligen en skräddarsydd show för ändamålet vi fick se i kväll och Alice lyckade ända in i mål att leverera fullskaligt och stort. Han har full uppbackning av snygga och superkompetenta musiker i absoluta världsklass. Helt otroligt när man har i åtanke att karln närmar sig 70 strecket och att han dessutom var fullständigt alkoholiserad under större delen av 70-talet. Full pott till Alice Coopers feta rocknroll show. Har svårt att se att en rocknrollshow kan bli bättre.

När det så var dags för Sixx Am öppnade himlen sig och ett jätteskyfall dränkte festivalen. Mitt under giget försvann dessutom all krämen och det blev knäpptyst från scenen. Det känndes nästan som att domedagen var nära. Finns förmodligen inget som kan lägga sordin på festivalstämningen som regn och åska. All glädje och skön stämning förvandlades genast till  desperat letade efter skydd och regnkläder. Strömmen kom efterhand tillbaka och festivalen kunde fortsätta som planerat. 

Sen kom kvällens stora huvudakt Scorcorpions ut på stora Hadesscenen. Det var fullständig dominans av Scorpions i kväll med nytillskottet, allas våran svenska Mikkey Dee, från nyligen nerlagda, Motörhead, på trummor. Trodde aldrig jag skulle skriva de orden, men Scorpions är ett vansinnigt bra liveband. De gick ut på scenen och visade att gammal faktiskt var äldst. Vilken revanch på de florerade glåporden som bandet har fått utstå de senaste åren. Scorpions överöste publiken med sin hitkavalkad av allehanda Scorpions hits. Bandet var supertända och det var stora leenden och glädje från scenen som spred sig i publiken. Mikkey Dee spelade som besatt och han gjorde verkligen en superbra trummisjobb som det fullblodsproffs han faktiskt är. 

Regnet och åskan gjorde sitt bästa för att dränka publiken men det bekom inte stämningen ett skvatt. Åskan blixtrade vackert i luften och det blev ofrivillig extra rekvesita till den feta showen.

Sammanfattningsvis en fantastisk första festivaldag här på Copenhell där väderleken vackert fick dra åt helvete.

Alice Cooper 

August Burns Red

Dropkick Murphys 

Sixx:AM

Text: Thorbjörn Skogh
Foto: Anna Skogh
Evenemang: Copenhell 2016


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK


Relaterade artiklar