Rival Sons rhythm section gläntar på dörren till turnélivet

Rival Sons släpper på fredag sin femte fullängdare i form av Hollow Bones. Rockbladet.se arrangerar då ett releaseparty på Pub Anchor tillsammans med Rival Sons Fans Scandinavia och som uppvärmning följer här utdrag från den intervju vi gjorde med två fjärdedelar av gruppen i samband med deras senaste spelning på Pustervik i Göteborg.

Jag har så länge jag kan minnas varit en samlare; från frimärken, hockeybilder och IK Vita Hästens matchprogram till rockmusik. Status Quo var det första bandet som jag började köpa allt av. De svartvita pressfotona på Frantic Four som ramlade ur fodralet på den begagnade Blue For You-vinyen tillhör ögonstenarna. Samlingen har blivit rätt diger genom åren men på senare tid har mitt Quo-intresse falnat i takt med att musiken blivit alltmer urvattnad samtidigt som det finns för mycket stuff att köpa. Ulf Lundell var min nästa collectormania från mitten av 90-talet då jag blev en av Pojkarna Längst Fram. Köper fortfarande det mesta som den store rockpoeten satt sitt namn på vilket är en hel del. Men även här finns det ett överflöd av releaser och det blir jobbigt för ett kontrollfreak som mig. Då är det både enklare och billigare att bli komplettist med full koll på inventarierna för nya, mindre band som Rival Sons som inte hunnit ge ut så mycket än. Signerade och limiterade vinyler i olika färger av samma platta måste så klart förbeställas flera månader innan release, tyska CD-boxar med whiskypluntor och bältesspännen blir inte hemmet komplett utan och vid sängen hänger en målning av sambons foto från scenen på Jay Buchanan under Ramblin' Man Fair Festival (en av mina allra mest älskvärda födelsedagspresenter). Den specialdesignade klackringen med RS-lejonhuvudet inväntar jag en kompis (vi kan kalla honom Anders) leverans av så att jag först får klämma och känna på fingerprydnaden i fråga innan inköp. Med Rival Sons lämnas inget åt slumpen.

Det inledande väder och vind-snacket med basisten Dave Beste och trummisen Michael Miley inne på Pustervik i Göteborg kan sammanfattas med att det är 25 plusgrader i Long Beach på julafton. Där bor endast Beste och gitarristen Scott Holiday kvar då Michael flyttat till sin frus hemland Estland och sångaren Jay Buchanan huserar i countryns huvudstad Nashville. Great Western Valkyrie-turnén har pågått sedan skivsläppet i juni 2014 och varit framgångsrik med Rival Sons mått mätt. Det hårda arbetet har gett resultat och alla konserter utom två har varit slutsålda. Bandet tar små steg uppåt i de flesta städer och just nu turnerar kvartetten som förband under Black Sabbaths avskedsturné The End som når Sverige och Friends Arena den 9:e juli. Den senaste veckan har låtar från kommande albumet Hollow Bones gjort premiär i setlisten, ett album som släpps nu på fredag.

MICHAEL: "-Oavsett scen ger vi allt och älskar att spela oavsett  om det är 300 eller 3000 i publiken. Vi är ett energiskt band som får bränsle från publiken. Om publiken är passiv och bara tittar så tar vi energi från varandra i stället. Ibland tror man inte att publiken gillar det för att de verkar så likgiltiga. Men sedan ser man allt som rullar runt i social media som 'Best band in the world!'. Och de applåderade inte ens! (skratt)."

Rival Sons har haft en "mission" tillsammans med några andra band om fotografering och filmning på konserter. Upplev konserten på riktigt i stället för genom ett litet fönster i mobilen, något som affischer på spelningarna påtalar. Dock gick det lite för långt i Oslo när vakterna rev ner en kille som filmade. MICHAEL: "-Det är en balans då det förmodligen är bra för oss att folk sprider filmklipp på Instagram. Men samtidigt kan du inte göra en bra bootleg på din iPhone!" Undertecknad tycker det här är bra för under vissa spelningar man går på har folk mer fokus att dokumentera med telefonerna än att faktiskt leva i nuet och njuta av konsertenupplevelsen på plats.

Vi pratar om liveupptagningarna i USA (som sändes på TV-kanalen Palladia) och de två inspelade konserterna i Göteborg. Kommer de att ges ut på DVD? MICHAEL: "-Vi vet inte än då vi måste godkänna det själva och vi alltid är våra hårdaste kritiker. Den förra liveupptagningen i Göteborg var väldigt energisk men när vi lyssnade på den efteråt var den för "loose". Många andra band spelar in flera konserter på samma turné och plockar ihop de bästa versionerna av varje låt på en skiva så vi får se vad det mynnar ut i. Vi har pratat om att släppa Palladia men dels var det förre basisten Robin Everhart som spelade och dels var det för mörkt på scenen, vilket vi vill ha för att sätta stämningen i lokalen. Men för att filma behövs det mer ljus på scenen för att få bra fokus. Nu fick vi göra mycket med ljuset efteråt i Palladia-sändningen vilket förmodligen försummade en del av kvalitén."

Efter denna intervju genomfördes har det kommit ut en två-låtars sneak peak med grym ljud- och bildkvalle från Pustervik (se videoklippet här som bland annat innehåller den mäktigast version jag sett av livemonstret Torture! ) men vi fans väntar fortfarande tålmodigt på BlueRay/DVD-släpp av hela konserter.

Dave, du som "ny" basist i bandet, hur har det varit så här långt? DAVE: "-Det var bra att få spela in en skiva med de andra innan vi gav oss ut på turné. Första giget med Rival Sons var en festival i Norge inför 20.000 pers så jag var ett vrak efter bara 2 veckor i bandet (skratt). Det var stora skor att fylla efter Robin (han var fenomenal!) men vi är två olika typer av basister." Michael fyller i att de aldrig spelar en låt likadant två gånger: "-Vi har fyra-fem sånger som lämnas öppna i fem eller tjugo minuter där vi tillåter oss själva att go nuts. Jay sticker iväg i en annan låt eller Scott spelar väldigt lågt så att vi andra får utrymme, get of the grid! Det är därför vi benämns som classic rock. Mer modern pop och rock är ofta koreograferat där ljus och allt ska stämma med musiken. Kings Of Leon exempelvis har en full produktion. Led ZeppelinKnebworth '78, det var bara fyra killar som lirade med minimal ljusshow."

Hur är livet på turné utanför scen, vad gör ni? Ni spelade basket på ståplatsgolvet när vi kom hit. MICHAEL: "-Du måste hålla dig i form så vi försöker göra något sportigt. Vi spelar i nästan två timmar vilket ger  mycket cardio. Men det är mycket öl och whisky inblandat och det måste balanseras upp. De senaste två veckorna har 80% av resesällskapet varit sjuka och att vara på turné suger när man är sjuk. Vi ägnar en del tid åt sightseeing och försöker att se så mycket som möjligt." The Rover på Andra Långgatan rekommenderas som bra ölställe när denna viktiga fråga kommer upp. Sedan svävar vi ut i en diskussion om vitaminer och kinesiska örter som botemedel mot förkylningar. Den besparar vi er kära läsare ifrån.

Setlisten sätter bandet ihop tillsammans men Scott har lite mer att säga till om på grund av alla gitarrbyten. MICHAEL: "-Ibland försöker vi lägga tre låtar i rad med samma gitarr. Detta är första turnén som vi försöker ändra något varje kväll, det håller oss på tå. Det håller de snobbiga fansen nöjda, skriv det! (Med förställd röst) 'De spelar samma låtar varje kväll, det är inte riktigt rock and roll!' Du kan bli bekväm så du måste utmana dig själv. Är det rock and roll? Jag skulle snarare vilja kalla det jazz, som handlar om progressivitet." Nämner Springteens utmärkta förmåga att stöka runt i setlisten från kväll till kväll. Michael framhåller Grateful Dead som han följt genom åren. "-De har många fans som åker runt från stad till stad och följer bandet. Vi börjar se det också med många bekanta ansikten i publiken. Så vi måste vara ett av de där banden som byter ut låtar samtidigt som vi vinner nya fans som vill höra de mest kända låtarna. DAVE: "-Om du har en setlist som funkar bra, håll dig fast vid den ett tag, byt inte för bytandets skull".

Hur delaktiga är ni i låtskrivandet? DAVE: "Det mesta uppstår i studion där vi alla är delaktiga. Destination On Course tog Scott in helt själv och Good Things tog Jay in helt själv men i övrigt är allt på Great Western Valkyrie skapat tillsammans." MICHAEL: "-Rent affärs- och upphovsrättmässigt så är en låt text och melodi. Vem har sagt att inte bas och trummor är melodi haha! Back In Black skulle inte vara samma låt på en akustisk gitarr. Det var fem killar som satte den i studion, om ni förstår vad jag menar. Ibland kommer Scott in med en gitarrslinga och ibland kommer Dave in med en basgång. Trummorna ska i princip skriva sig själva om det finns en basgång. I Good Luck var producenten Dave Cobb med och jammade och kom upp med trumdelen. Han är klumpig som trummis men kreativ så jag hörde vad han höll på med. Så det är vi fyra och Dave Cobb som skapar."

Kommer ni göra det här om 20 år? MICHAEL: "-Är glad om jag lever om 20 år haha. Ja, men så klart! Vi kanske tar fem års uppehåll för att komma tillbaka och göra den där mega money tour där vi tjänar 10 miljoner per skalle. Men först går ut i media om att vi hatar varandra. Jag tror faktiskt vissa band gör det där 'Om du ringer den tidningen och du den så skapar vi drama'. Sedan dricker de öl tillsammans." Det fnns dock band som motstått alla återföreningslockelser där bland annat Robert Plant tackade nej till 800 miljoner dollar för en återförening med Led Zeppelin. Även ABBA har konsekvent nobbat miljonbelopp för comebackturnéer.

MICHAEL: "-Vi vill gärna knyta band med andra grupper i samma genre som till exempel Blues Pills som vi tar med på vår turné i UK. Den moderna rockscenen är översvämmad av nu metal och post punk så vi måste återskapa genren för rock and roll tillsammans med bland andra Monster Truck, Graveyard, The Temperance Movement. Det är en konstig marknad där våran genre inte riktigt existerar på radio. Det är framförallt vårat ihärdiga turnerande som får oss att vinna mark och växa."

Angående den just nu pågående Sweden Rock Festival så är det en av Michaels favoritfestivaler i Europa där Rival Sons spelade 2012 och de skulle gärna spela där igen (se till att boka det här gänget till nästa år SRF!) Drömarenor att spela i är Staples Center och Forum i Los Angeles och så klart Madison Square Garden. De två sistnämnda har de fått äran att premiärspela i nyligen tillsammans med Black Sabbath.

Vi pratar om det akustiska setet de diskuterat i tre år och som sedan blev verklighet några månader senare på samma turné. Jag såg detta luftiga avbrott i fuzzen på Roundhouse i London där The Man Who Wasn't There och White Noise gjorde sig speciellt bra. De här grabbarna kan verkligen lira och det blir extra tydligt när man skalar av och strippar ner.

MICHAEL: "-Vi måste 'earn our wings' innan vi kan spela i 2,5 timme som krävs för att tillgodose alla. Vi skulle behöva en riktigt stor hit som placerar oss i de större arenorna. Sex On Fire med Kings Of Leon fick dem att headlina de stora arenorna och de har tidigare utvecklats på samma sätt som oss. Modellen att lyckas i USA är att först slå riktigt stort i Europa så inte USA kan ignorera dig. De måste bli slagna i ansiktet med 'This is G-O-O-D!!! Du måste ha en stor hit i radio, vara med i en stor films soundtrack, en stor bilreklam och helst också på Super Bowl. Då slår du ut i full blom! Man vill så klart bli så framgångsrik som möjligt och det vill alla artister, om de säger att de bara är inne i det för musiken så biter de sig själva i foten! Vi har ändå varit med i några år och det är bättre att få en stor hit något senare i karriären. Så fruktansvärt stor press med andra plattan om man får en stor hit på första plattan. När Black Keys slog igenom stort med Brothers-albumet så hade de redan gjort fem album innan och arbetat väldigt hårt som två personer. Jag såg dem i Hollywood inför sådär 100 pers och de sög verkligen haha. Slarvigt trumspel och dåligt ljud men jag gillade soundet och köpte skivan. Sedan har de vuxit på ett fascinerande sätt med Brothers och El Camino. Då gör det inte så mycket att den senaste skivan (Turn Blue) tappade i försäljning, när man nått den nivån kommer man ändå tillbaka och gör de stora arenorna."

"-Aerosmith, AC/DC, Stones, The Who och Black Sabbath lägger snart av. Vi kan fylla det tomrummet inom några år då vi har många generationer fans. 23-åriga tjejer kommer på våra konserter tillsamamns med sina far- och morföräldrar", avslutar den alltid lika pratglade Michael Miley och Rival Sons 'the quiet one' Dave Beste nickar instämmande.

Ju mer populära Rival Sons blir desto mer växer den inre konflikten i mig. Samtidigt som man vill att ens stora favvoband ska bli störst i världen så vill man också ha dem som sin privata angelägenhet spelandes på de små klubbarna. Återstår att se åt vilket håll nya albumet Hollow Bones tar dem.

SKRIBENT: Fredrik Blid (fredrik.blid@rockbladet.se)
FOTOGRAF: Cathrin Linné (cathrin.linne@rockbladet.se)
INTERVJUARE: Fredrik Blid och Emma Kling (emma.kling@rockbladet.se)

 

BILDGALLERI RIVAL SONS PÅ PUSTERVIK

 

BANDFAKTA – RIVAL SONS

MEDLEMMAR
Jay Buchanan – Sång
Scott Holiday – Gitarr
Michael Miley – Trummor
David Beste – Bas 

DISKOGRAFI
2009 – Before the Fire
2011 – Pressure & Time
2011 – Rival Sons (EP)
2012 – Head Down
2014 – Great Western Valkyrie
2016 – Hollow Bones

HEMSIDA FACEBOOK |


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK


Relaterade artiklar