Akustiskt rock-mys med Erik Grönwall

En scen, två sångare och två gitarrer är allt som behövs för att Stockholm Rocks Summerfest sista dag ska börja på bästa sätt. Akustisk rock när det är som bäst tar mänsklig form när Erik Grönwall intar scenen med Jona Tee från H.E.A.T.

Det är något magiskt med en akustisk gitarr och en sångare som kan anpassa sin röst till den låga nivån som matchar två gitarrer. Att befinna sig i den mörka, nästan nedsläckta lokalen med lamporna som skiner ner på scenen skapar en känsla av intimitet och mystik. På scenen sitter Erik Grönwall i sällskap med bandmedlemmen Jona Tee och även om det är Erik de flesta har kommit för att se drar Jona ögonen mot sig genom sitt uttrycksfulla spelande. Att spela på samma nivå när det är akustiskt kan vara en utmaning, men duon klarar både det och att byta ackord precis samtidigt utan problem. Även när jag förflyttar mig längre bakåt hör jag lika bra som framför scenen.

Blandningen av låtar är perfekt anpassade efter den typen av spelning det är, både 18 and Life som även var den låt Erik spelade på sin Idol-audition och H.E.A.T´s egna Living On The Run spelas. Men lugnet verkar ibland bli lite för tråkigt för Erik som med jämna mellanrum reser sig upp och rör sig på scen likt den rocksångare han är. Där finns en känsla i varje ton som tar sitt eget uttryck i låtarna, det är svårt att sätta ord på det, men något med blandningen av Eriks rena röst och gitarrernas trolska toner gör att det känns som en utomkroppslig upplevelse. Det går inte att tänka klart, den avslappnade känslan som gör att huvudet töms helt på tankar och domnar bort och försvinner in i musiken infinner sig alldeles för snabbt för att kunna stoppas. Trots att det är smockfullt i lokalen känns upplevelsen som en privat spelning och när jag till slut vaknar till liv igen ser jag att det är fler som zoomat ut från verkligheten. När 1000 Miles spelas ökas tempot lite och den komatös publiken befunnit sig i tonas av, det är också nu Jona backar upp sången och Erik återigen tröttnar på att sitta still. Istället tar han stativet och rockar loss som om han istället uppträdde med hela bandet H.E.A.T och bjuder in de vid scenen att sjunga med. Det som först var en akustisk spelning har nu istället blivit något mer, men känslan består.

Spelningen avslutas med Take Me On, skriven av Joey Tempest till Eriks soloalbum. Utan att överdriva kan jag lugnt säga att det är kvällens bästa låt. Varje ord innehåller en känsla som inte fanns tidigare, det känns som om den låten går djupare in på ett personligt plan hos Erik och utan att anstränga sig lyckas han förmedla så otroligt mycket mer patos än vad låten säger.

Den tuffa attityden är mjukare och borta är det kaxiga, istället finns där något lidelsefullt och skört, precis så som ord om kärlek ska vara.

Se alla bilder från spelningen här 

SKRIBENT/FOTOGRAF: Gabi Mattsson (gabi.mattsson@rockbladet.se)
EVENT: Stockholm Rocks Summerfest
ARENA: Göta Källare
DATUM: 2016-07-23
BÄST:  Den fantastiska stämningen

BetygRB-Betyg-8_10


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK


Relaterade artiklar