Man.Machine.Industry – vilket jävla ös!

Det börjar med en ljusshow och sound effekter som tillsammans med dekoren för tankarna till en gammal gruva. När bandet stiger på scenen är det bara en sak som gäller, och det är rakt in i kaklet.

Tempot är högre än 100 kilometer i timmen och gitarristen Mattias Johansson blir från första sekunden helt galen på scen. Sättet han lever sig in i musiken på fångar upp publiken som ansluter och vare sig man vill det eller inte så dras man med i melodierna. Sångaren Jhonny ”Berget” Bergman hanterar skickligt gitarr och sång, men även specialeffekterna på mikrofonstativet som består av varningslampor på som riktas åt olika håll.

Ljusshowen som vid andra tillfällen hade blivit för mycket är ett bra sätt att skapa rätt stämning och själva lamporna rör sig i takt till musiken.

Det är nästan svårt att tro att det är live eftersom att det låter för bra för att vara sant, allt från det instrumentala till sången klaffar och ingen saktar ner på tempot. Den enda som tar det lite lugnare är basisten Anders Sevebo som trots det höga tempot ser rätt chill ut på scenen. Hans närvaro på scen är en bra kontrast till Berget och Mattias som liknar två busungar och balansen mellan dem som musiker gör att tempot kan hållas genom hela spelningen. Trummisen Nicholas Podolski må sitta i bakgrunden och skymmas av ljusen, men slagen på trummorna har sin egen melodi. Han är en av få trummisar jag sett som aldrig överröstar resten av instrumenten, det är något med sättet de spelar på som bara flyter, det går inte att sätta orden på hur det känns och vilken show det innebär. Något med deras sätt att framföra varje sång får det att kännas som om det är samma fartfyllda tempo under hela spelningen, men på något sätt ändå inte. De små övergångarna som nuddar vid growl ibland märks knappt, det sker så naturligt. Bergets röst är mer än behaglig att lyssna på, likt en bulldozer kör den fram och naglar fast dig vid väggen så att du inte kan göra annat än bara sluta ögonen och följa med.

De instrumentala delarna skapar känslan av ett tidvatten som kommer mot en med höga vågor som tar tag i en och sedan sitter man fast. Du är under ytan och inget annat existerar, enbart gitarrens underbara riff som lyfts upp av basens mörkare toner hörs och undervattensströmmarna snurrar dig runt. När Berget tillkännager att det bara är två låtar kvar tittar jag på klockan och inser att det tyvärr stämmer, en halvtimme med MMI är inte tillräckligt, när ett band skapar en atmosfär som består av en jävla massa ös för att vara brutalt ärlig vill man att det ska vara i timmar. Tjugo låtar till hade låtit bättre. Jag personligen hade inte haft några problem alls med att stå kvar inne på Gas Stage och lyssnat enbart på dessa killarna resten av festivalen. Förmodligen hade jag trillat ut helt utmattad och knappt haft någon som helst uppfattning om varken tid eller rum, men det priset betalar jag gärna. Man.Machine.Industry är ett band som man behöver tid tillsammans med, det går inte att bara ta in någon, ställa dem framför scenen en halvtimme och skaka om dem rejält för att sedan släppa ut dem igen. Då kommer det sluta med att en arme av fans rusar ut på området i okontrollerbar extas och river stället i protest.

En fråga jag ställer mig är varför de står på en sådan liten scen?

Jag kan under varje låt se dem på en mycket större med ett hav av flera tusen nävar och horns framför sig. Inte för att det är ett sådant ös i varje låt och inte för att bandets sammanhållning grundar sig i att de alla sticker ut på olika sätt.

Jag ser det för att det helt enkelt är något av det bästa jag hört under hela festivalen

Se alla bilder från spelningen här 

SKRIBENT: Gabi Mattsson (gabi.mattsson@rockbladet.se)
FOTOGRAF: Jimmie Sonelius (jimmie.sonelius@rockbladet.se)
EVENT: Gefle Metal Festival 2016
ARENA: GAS Stage
DATUM: 2016-07-16
BÄST:  Showen, ljuseffekterna, öset och tempot
BetygRB-Betyg-10_10

BANDFAKTA – Man. Machine. Industry

Johnny "Berget" Bergman – Vocals/Guitarr
Mattias Johansson – Guitarr
Anders Sevebo – Bass
Nicholas Podolski – Drums

Discografi

Mention​ – 2001
Be Like a Dog You Are and Enter the Circle (EP) – 2004
2001-2008 – 2008
White Trash Devil in a Jesus Christ Pose – 2010
Lean Back, Relax and Watch the World Burn – 2012
The Cross – 2014
Box of Horrors – 2016

FACEBOOK YOUTUBE


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK


Relaterade artiklar