SommarRock Svedala 2016 – Sveriges mysigaste festival

Vi befinner oss i den lilla skånska byn Svedala, någon mil utanför Malmö. SommarRocken i Svedala firar 30 års jubileum nästa år och är en av Sveriges numera äldsta festivaler. Detta beror förmodligen på att man valt att hålla hårt i konceptet och den breda målgruppen. Publiken är trogen och återvänder från år till år. Dessutom har man under de senare åren valt att hålla nere budgeten och minska kostymen. Merparten av arbetskraften är ideell och jobbar helt på frivillig basis.

Målgruppen är blandad och tanken är att det ska finnas någon artist för alla på festivalen. Det finns allt från rock`n`roll, hårdrock, covers, schlager, dansband och populärmusik på SommarRocken i Svedala. I år räknar man med totalt 16000 besökare under 3 festivaldagar.

I år stoltserar festivalen med enbart svenska populära artister som t.ex. ”Bonafide”, ”Electric Banana Band”, ”Miriam Bryant”, ”Backyard Babies”, ”Molly Sanden”, ”Jill Jonsson”, ”Makoolio” och ”Takida”. Svedalarockens grundfundament heter solidaritet, glädje och kärlek och det temat genomsyrar allt på festivalen. Om det finns en festival med motsvarigheten till ”mys hemma i tv-soffan”, då är det definitivt SommarRocken i Svedala.

Första bandet ut blev omåttligt populära rockarna i ”Bonafide”. Det var ett taggat och spelglatt och rutinerat ”Bonafide” som visade upp sin bästa sida idag. Det är inget snack om att låtarna inte är raka, smutsiga och fundamentala i rockens allra grundläggande hörnstenar. Bandet har spelat till sig en stor och trogen fanbase och hyllningarna har haglat över bandet under hela deras numera 10 åriga karriär. Sämre öppningar på en rockfestival finns ju. Ljudet var starkt, men lät förvånansvärt bra. Förmodligen berodde detta till stor del på att ”Bonafide” lirade fantastiskt bra tillsammans som band och det vilar givetvis på den stora liverutinen som bandet har spelat till sig. Jag hittade inte riktigt hem i låtarna men har väl förmodligen lyssnat för lite på plattorna som har släppts under de senaste åren. Kapellmästare Pontus var på ett särdeles gott humör och till publikens stora glädje tog sitt sedvanliga ärevarv ute i publiken. Det blev full pott till ett spelglatt Bonafide.

Efter det blev det lite populära schlager covers i tältscenen med bandet ”Spootlajtz” och stämningen gick i taket. Folk var glada och bägarna med dryck svingades hej vilt. Publiken ute vid stora scenen hade strömmat till när det moderna dans och bandet ”Perikles” senare avlöste. De visade sig vara omåttligt populära här i Svedala. Händerna viftade i luften och det sjöngs med i de välkända hitsen. Stämningen var skön i den ljumma sommarkvällen.

Kvällens huvudband och avslutning var hopkoket ”Micke Rickfors”, ”Anneli Rydé” och ”Dan Hylander”. Jag tyckte tyvärr mest det kändes svulstigt, mossigt och synnerligen tragiskt. ”Rydé” sjöng bitvis som en kratta och de grånande herrarna på scenen visade ingen större spelglädje eller entusiasm. Kompbandet lät däremot bitvis riktigt bra och körsångerskorna sjöng fantastiskt. Men det hjälpte tyvärr föga att rädda det sjunkande skeppet ”Rickfors”, ”Rydé” och ”Hylander” och det blev rejält bottennapp med pannkaka.

Fredag 15 Juli

Dagen inleddes med lite familjeunderhållning i form av våran generations barndoms tv-hjältar ”Electric Banana Band”. Det hade samlats gott om barn och nostalgiska föräldrar framför stora scenen. Kulthjältarna i Electric Banana Band gjorde succé med sina svängiga och trallvänliga barnvisor. I sedvanlig tradition tuggade Sveriges mest meriterade gitarrist ”Janne Schaffer” på sin tunga och lirade fantastiskt bra funkig och svängig gitarr.

Lasse Åberg” och ”Klasse Möllberg” är tidlösa som figurerna ”Trazan” och ”Apan”. De bjöd på sig själva och ledde publiken på diverse rörelse och gympapass i låtarna. Dessutom gillade jag verkligen när de lirade sina underbara funk&soulinspirerade visor som passade ung som gammal. För dagen var bandet förstärkt av kvintetten och doakören "Flamingos". Kören lät fantastiskt bra, vilket i synnerhet märktes när de stundtals sjöng a capella. Bäst blev det när de brände av de svängiga hitsen ”Banankontakt” ”Maja min Piraya” och ”Jag vill bo i en Zvamp”. Electric Banana Band gick hem hela vägen hos den entusiastiska och dansande publiken.

Vädret slog dessvärre om och det blev lite ostadigare och svalare. Miriam Bryant underhöll storstilat och hon visade sig vara mäkta populär här i Svedala. Det är inte konstigt heller med tanke på den uppmärksamhet hon fått i media och med tv-succén "Så mycket bättre" Jag tycker hon är en riktigt slipad artist med en stor närvaro och en enorm sångröst. Även om Miriam som artist inte är min kopp te, måste jag erkänna hennes stora artisteri som sångerska.

De mäkta populära och återvändande coverbandet Diamantorkestern fortsatte i tältet med sin underbara underhållning av humor, självdistans och sköna allsångsvänliga covers. Stämningen gick i taket av de glatt salongsberusade ungdomarna som dansade och sjöng i det smockfulla tältet. Diamantorkestern var grymt slipade musiker som de kunde verkligen hålla ett järngrepp och flörta med sin publik.

Sen blev det dags för kvällens huvudakt som inleddes av "Welcome to the jungle” som blev startsignalen för ett återförenat Backyard Babies att äntra scenen. Jag har följt bandet sen de tidiga dagarna när de var hemmavarande i Nässjö. Backyard Babies är förmodligen ett av Sveriges hårdast turnerande band genom tiderna. Jag gillar dem mest för de är ett av de mest trovärdigaste och ärligaste banden jag känner till. De lyckades tillslut genom sjuk envishet och ändlös målmedvetenhet att sakta men säkert bygga upp bandet och sin fanbase. Bandet splittrades under 2009 men återförenades under en spelning på Sweden Rock 2015 och har sen dess släppt en ny platta och turnerat friskt.

Backyard Babies har tidigare lirat vid två tillfällen under årens lopp på Svedalafestivalen och idag kom man tillbaka storstilat och visade återigen var rockskåpet skulle stå. Det var fullt blås från första sekund och Backyard Babies lät inte publiken vila alls. Skitig rocknroll av bästa märke kastas rakt upp i ansiktet på publiken. Det kändes bitvis som att bandet aldrig varit borta från scenen.

Jag är kanske inte direkt är någon fanatiker av sidan de visar upp på den nya plattan, men live är det något helt annat. Backyard Babies att ett utpräglat liveband och förmodligen beror detta på den enorma liverutinen som bandet har. Men det beror givetvis också på den passionerade och ovillkorliga kärleken till rocknroll som bandet har.

Tycker dock att låtmaterialet de visar upp i kväll är något ojämnt och låtlistan blir lite odynamisk och tråkig i längden. Trummorna och basen är ganska tillintetsägande och ibland känns det enbart jämntjockt. Bandets självklara stjärnor heter Nicke och Dregen på kompgitarr med sång respektive leadgitarr. De lyckas med nöd och näppe att rädda upp en annars ganska ojämn show. Backyard Babies fick godkänt i kväll, men lämnade ändå en del övrigt att önska.

Lördag 16 Juli

Lördagen inleddes med lite underhållning för de yngre barnen av Tobbe Trollkarl och hans humorfyllda trollerishow. Publiken hänfördes och underhållningsfaktorn på trollerishowen var hög för både gammal och ung.

Molly Sanden avlöste på huvudscenen och hon var sannerligen en fullfjädrad fullblodsartist med både närvaro och enorm känsla. Även om det inte var min kopp te måste jag erkänna det stora artisteriet hos visade upp idag.

Sen var det dags för populära country sångerskan Jill Johnsson. Jag tyckte hon visade upp är en grymt bred sida som artist som blandade in blues, r&b och soul i sina countrybaserade låtar. Hon har varit mycket i Nashville och skrivit låtar ihop med mer eller mindre kända country låtskrivare. Till hösten medverkar hon även i årets upplaga av tv-succén ”Så mycket bättre” och det ska bli spännande att följa. Tyvärr regnade det småspik under Jills konsert, men det räddes inte entusiastiska publiken som hade anlänt i den tidiga eftermiddagstimmen.

Coverbandet ”Skai” avlöste i tältet och bjöd på populära 80-tals covers där igenkänningsfaktorn var hög. I sedvanlig ordning gick stämningen i taket publiken dansade och sjöng med i låtarna.

Makoolio drog igång sin mysreggae på stora scenen och det var full feststämning ute i publiken. Med stor humor och självironi underhöll galenpannan Markollio publiken med sina allehanda tokerier. Bandet var spelade bra och underhållningsfaktorn var hög.

Efter det var det dags för lite Kiss covers i tältet i form av Malmöbandet ”Dressed to Thrill” och sådant går ju alltid hem och som Kissfanatiker såg jag fram emot detta. Med full show med allt vad detta innebär i form av kläder, smink och rekvisita gick Dressed to Thrill all in.

Det var genomtänkt, genomarbetat och rent musikaliskt var det fantastiskt. Framför allt karaktärerna Paul och Gene var skitduktiga. Men det jag saknade var humorn och självdistansen. Det blev lite för mycket allvar, maskerad och teater. Jag ville ha lite större charm över det hela. Men bandet får ändå godkänt mest p.g.a. showen och musikaliteten.

Sista huvudbandet ut på festivalen var Takida. Nu var festivalen fylld till bredden med glada besökare. Takida gick ut på scenen och visar med stor rutin var skåpet skulle stå. Jag gillade verkligen det tunga, moderna och stämnings fyllda sound som Takida skapade live och jag fattar verkligen varför detta går hem.

Stundtals låter Takida väldigt likt ett band jag gillar som heter Shinedown. Ljudet och framförallt ljusshowen var helt magiskt bra i kväll här i Svedala. Vissa Takidalåtar berörde starkt med sina stämningsfyllda melankolipartier och i andra låtar var det tung metal rätt upp i ansiktet. Det är det som kallas för god livedynamik. Takida lyckas verkligen i kväll att beröra publiken med sina starka låtar och samtidigt leverera en fet live show. Detta räcker för att det ska bli skitbra i min skola.

Svedalafestivalen fick även tacksamma ovationer från Takida själva. De delgav att de tyckte att Sommarfestivalen i Svedala var den mest uppstyrda, ordningsamma, finaste och familjäraste festivalen i Sverige. Någon bättre sammanfattning av de 3 underbara festivaldagar på Svedalafestivalen är svår att hitta.

Fotograf: Anna Skogh (anna.skogh@rockbladet.se)
Skribent: Tobbe Skogh (tobbe.skogh@rockbladet.se)
Festival: SommarRock Svedala 2016


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK


Relaterade artiklar