YelaWolf – Bråvalla 2016

En emotionell detonation i kombination med brutalt ärlig lyrik är vad Yelawolf levererar på scen.

Michael Atha växte upp i den amerikanska södern, hans mamma fick honom när hon blott var 16 år gammal. Mammans vänkrets bestod av bland annat country-musiker, hårdrockare och mc-snubbar. Han släppte under tidigt 2000-tal ett flertal mixtapes och började redan då skapa sig en fanskara, mycket genom att turnera konsekvent runt i USA. Själva artistnamnet YelaWolf uppstod under Michaels mörkaste tid som hemlös och representerar ljus, styrka, eld och hunger – den andra delen av namnet står för överlevnad och vildsinthet. Men det var inte förrän år 2010 som musikbranschen fick upp ögonen för honom när han släppte Trunk Muzik (en mixtejp han gjorde på en vecka i sitt hus). Det ledde till ett flertal samarbeten och ett skivkontrakt med Interscope Records som han året efter bytte ut mot Eminems skivbolag Shady Records som släppte hans debutalbum Radioactive. Det var oerhört strikta regler och skyhöga förväntningar på det albumet.

Love Story släpptes i april 2015, ett genuint mästerverk. Ärlig lyrik om missbruk, alkohol och hjärtesorg. Musiken är en blandning av country, rock och hiphop. Bland allt kaos finns dock även sekvenser utav lycka och stolthet. Budskapet i kombination med countrykänslan – oslagbart. Gränsen mellan country, hiphop och rock är rätt så tydlig. Men gränser är till för att töjas och YelaWolf gör det med skicklighet.

Bråvallas näst största scen är enkelt dekorerad med en stor svart backdrop, några mickstativ och ett mixerbord. Fem vita rosor finns placerade på förstärkarna och bandet behöver inte ha pyroteknik eller en påkostad scenshow för att fängsla en publik. Sekunderna innan Good To Go spelas berättar YelaWolf att det var just den låten som fick Eminem att höra av sig till honom, det möts av ett öronbedövande jubel från de trognaste fansen. Några låtar från Love Story avverkas för att backas upp av klassiker som Growing Up In The Gutter eller Pop The Trunk. Under Fiddle Me This delar bandets frontman upp publiken i två sidor, tjejerna i publiken vet vad som håller på att skapas och flyttar sig längre bak. YelaWolf räknar ner och båda sidorna springer mot varandra i en oväntat stor Wall Of Death. När Bones och Klever blir exalterade blandar de in några Black Sabbath eller Led Zeppelin-riff och låter spontaniteten flöda. Då vår hjälte frågar om vi har köpt hans senaste album och många räcker upp händerna, han ber då oss att bränna ner låtarna på en cd och ge den till någon som inte har råd att köpa den själv. YelaWolf sjunger om sitt alkoholmissbruk i den emotionella Empty Bottles. Den enda gången som sångaren faktiskt skapar intimitet är när han hoppar ner från scenkanten och surfar på publikens utsträckta händer. Till It's Gone, låten som har spelats otaliga gånger på radio och varit med i ett avsnitt av Sons Of Anarchy, avslutar giget. Bandet har alltid varit en oerhört bra liveakt och de är utan tvekan ett av Bråvallas säkraste kort. Det enda negativa med festivalspelningen är att YelaWolfs speltid är alldeles för kort, 60 minuter räcker inte för att stilla mitt begär.

Jag vill höra de mindre kända låtarna, se tändare och ölglas i luften i kombination med att YelaWolf dricker rediga klunkar av Jack Daniel's rakt ur flaskan. Precis det upplevde jag en kylig novemberkväll förra året på Nalen i Stockholm men den unika kontakten med publiken saknas under festivalspelningarna tyvärr.

Skribent & Fotograf: Joanna Hemmingsson (joanna.hemmingsson@rockbladet.se)
Event: Yelawolf, Bråvalla Festival 2016
Arena: Luna-scenen, Bråvalla Festival 2016
Datum: 2016-06-30
Bäst: Growing Up In The Gutter och Empty Bottles
Sämst: Alltför kort speltid och att Devil In My Veins / Tennessee Love inte fanns med på setlistan.
Betyg:RB-Betyg-8_10


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK


Relaterade artiklar