Fredagsmys med Palace

Det är efter en kort stunds försening som Palace äntrar scenen på Harry B James denna ljumma fredagskväll, en kväll då sommaren fortfarande biter sig kvar och ett debutalbum firas. För en stund får en generation som annars aldrig hade fått chansen uppleva en tid som vi aldrig kommer att få tillbaka.

Marcus Johansson på trummor är återigen den som direkt fångar uppmärksamheten hos åhöraren, hans speciella sätt att snurra pinnarna på precis innan de dunsar ner på slagverk förändrar varje sång vi hör. Något i det gör att tonen förändras på ett unikt sätt och talangen går inte att ta miste på, förra gången såg jag honom spela med REACH och det är inte svårt att förstå varför banden slåss om att ha Marcus som trumslagare. Basisten Soufian Ma´Aoui är även han en stor talang som trängs med bandet på den lilla scenen. Hans proffsiga sätt att lugnt komponera tunga slingor som tillsammans med Marcus lite lättare slag gör att deras sound som påminner om mjuk rock även har en underton av något mycket hårdare. På något sätt lyckas de få fram så att det mjuka lägger sig fjäderlätt över det tyngre, men ändå är det också tvärtom.

Sångaren Michael Palace är verkligen en som kan utmana stora musiker som Steve Perry och Lou Gramm. Hans mjuka och behagliga röst släpper inte taget om publiken som sakta rör sig i takt med hans rytm. Att han är låtskrivaren märks tydligt i kroppsspråket för Michael kan verkligen låtarna inifrån och ut, det är ord han känner till väl och som är bara hans. Rick Digorio på gitarr påminner mig starkt om en av de enligt mig främsta, Robert Smith i The Cure. För det är bara musiker som kan hantera fler instrument än ett som kan spela på samma sätt och riffen han erbjuder tas upp på ett väldigt behagligt sätt av konkurrerande instrument.

Det finns inslag av disco i låtarna som anpassas på en tilltalande nivå utan att det blir för mycket, rocken är rakt igenom i centrum. Bandet har verkligen lyckats sätta sin egen prägel på delar som kommer ifrån genrens största band och gjort om det till en uppdaterad version. De olika solo vi bjuds på är precis så långa som de ska och det instrumentala är på en riktigt hög nivå.

Palace, ni lyckades verkligen fånga mitt hjärta och jag tackar er för att ni tog mig tillbaka 30 år i tiden.

Se alla bilder från spelningen här:

SKRIBENT/FOTOGRAF: Gabi Mattsson (gabi.mattsson@rockbladet.se)
EVENT: Releasefest på Harry B James 
DATUM: 2016-08-26
BÄST:  För mycket att välja mellan
BETYGRB-Betyg-7_10

BANDFAKTA- PALACE

Michael Palace - Vocals/Guitar

Rick Digorio -  Guitar

 Marcus Johansson - Drums

Soufian Ma’Aoui - Bass guitar

FACEBOOK 

DISCOGRAPHY

MASTER OF THE UNIVERSE- 2016

 


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK


Relaterade artiklar