Min barndom hittade till Wacken.

Det är inte ens att överdriva om man påstår att Torsdagen var magisk. Om än full av regn och massa problem med fotot och internet, så  kröp det av hårdrocksglädjen sig genom kroppen. Jag och närmare 90.000 till njöt när 80-talet ställde sig på scenen.

Stora delar av Wacken har än så länge bestått av regn. 

På eftermiddagen öppnades officiellt de två stora scenerna på Wacken. Det är på Black Stage och True metal stage de stora banden spelar. Det är här folk trängs, svettas och sjunger med. Klockan 14:45 öppnade Skyline och satan i gatan, de satte stämningen på en gång. Innerfältet fylldes snabbt på med besökare. Ölen och glädjen fullkomligen flödade. Under 45 minuter gav de publiken exakt vad de ville ha. Äkta rock från skrevet. Cover efter cover ekade ut och luften laddades.

Strax innan Saxon sedan kliver upp på Black Stage kunde du känna förväntningarna från publiken. Det är som en elektisk laddning som ligger där. När Saxon sedan kliver på blir publiken fullkomligt galna, och med all rätt. Bandet håller fortfarande. De river av klassiker efter klassiker. Själv står jag och fullkomligen skakar. Jag ser mig själv som en 15-åring igen när jag spelade luftgitarr i mitt pojkrum.

Foto: Roger Sahlström 

Foreinger gör inte heller någon besviken i publiken. Karismatiske Kelly Hansen kan bygga närvaro på scenen med sin röst och han får igång publiken ännu mer. Foreinger är inövade och tighta och det är förbannat kul att se varje klassisk rockpose från scenen. Foreinger är inte blytunga, men få med sig publiken kan de. “Juke Box Hero” and “Waiting For A Girl Like You”. Ung som gammal sjunger med. Jag kan lova er att när I wanna know what love is så bölar till och med de tyngsta rockarna här. 

Foto: Roger Sahlström 

Det fullkomligen flödar av nostalgi i Wacken denna dag. Det är inget annat än total jävla njutning. Inte bara för oss som växte upp med de här banden. I publiken kan man se den äldre och yngre generationen mötas. Mina vänner, detta är en av många magiska saker med hårdrock. Människor möts och folk hittar en gemenskap. Det är i såna här ögonblick man blir övertygad om att hårdrock är det som kan skapa fred på jorden. 

Foto: Roger Sahlström 

För ett ögonblick känner att man nu kan det inte bli bättre. Men det kunde det visst det. När de klassiska ”Heres a song for ya” rullar ut över publiken och David Coverdale tar över så vill man nästan dö av ett mentalt nostalgiskt hårdrockrus på stället. Inte för att Whitesnake gjorde någon av sina bättre spelningar, men Whitesnake är Whitesnake. Trots att Coverdales röst inte håller i alla lägen och spricker gör dessa små skönhetsfel ingeting, eftersom publiken honom. Dänga efter dänga rivs av och det där regnet som kommer lite då och då känns helt plötslig oviktigt. Allsång i regnet, det kan nästan inte bli mer perfekt än så här.

Sen brakar helvetet lös. Under dagen har regnet kommit och gått. Men det har gått att hantera. Men då Iron Maiden ska kliva på så kommer det så brutalt hårda regnskurar att jag med många flyr tillbaks till presstältet. Iron Maiden i all ära, men stå ute i en brutal regnstorm med svindyra kameror känns inte som ett alternativ.

Iron Maiden avslutar sin Books of souls turne här i Wacken.  Tidigare i sommar såg jag Mailen i Göteborg och vart inte ett dugg besviken. Visst, Maiden har blivit och är ett koncept. Det är en välregisserad show man får se. Man blir helt enkelt inte besviken eftersom man vet vad man får. Trots ett galet regn kämpar sig publiken kvar. Dickinson behåller dom helt enkelt kvar. Enda tveksamma med Maiden är väl Bruce Dickinsons försök till att leka klättrande apa. Det känns bara fel och löjligt. Men jag måste erkänna att det är lite kul att se hur Dickinson får publiken att apa sig med honom.

Tyngsta stunden under torsdagen var minnesstunden för Motörheads Lemmy som dog i december 2015.  Wacken grät av respekt för denne fallne rockgud. Att få höra hans röst dåna över området väckte minnen. Jag såg Motörhead här 2014 en konsert som för evigt etsat sig fast. Att stå i fotodiket och ha guden Lemmy några meter framför sig var stort.  Att se Lemmy på de stora skärmarna med delar av hans bästa uppträdanden var helt enkelt för jävla vackert. 

We are Motörhead, and we play rockn roll. Orden kröp genom mig när jag tog bussen tillbaks till VIP-campingen. Det var sannerligen en dag av nostalgi för någon som mig som har stora delar av  hårdrockshjärtat i 80-talet. Att få bli 15 igen för några timmar är nog något som bara kan ske på ett ställe som Wacken.

Stort minus på att de inte löst internet och elen i presstältet. Vi som jobbar här är beroende av el och internet. Skärpning Wacken. 

SKRIBENT/FOTO: Roger Sahlström (roger.sahlstrom@rockbladet.se)
EVENT: Wacken Open Air 2016 (20160804-06)
Följ eventet via vår egna festivalsida WACKEN 2016.


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK


Relaterade artiklar