Crobot – bandet som älskar musik och skägg

Skämten och skratten haglar tätt när det är dags för intervju med Crobot. Killarna från Pottsville, Pennsylvania må vara okända för den stora massan, men hoppas på att genom sin ovanliga marknadsföring i form av både presidentval och skapandet av en egen stad förändra detta.

Genom att driva med både sig själv och varandra är det svårt att hålla sig för skratt när man möter medlemmarna i Crobot, som i skrivande stund befinner sig på turné med Volbeat och Airbourne. Men detta är inte första gången som bandet befinner sig ute på turné med legendariska band, bland annat finns band som Limp Bizkit och Anthrax med på cv:et.

- När det gäller just själva turnerandet så tycker jag personligen, att man lär sig mer genom crewet och hur du ska agera som förband. Din roll går i princip ut på att underlätta för alla andra och därför är det viktigt att man håller tider och hjälper till där man kan. Det fungerar inte om du är en del av ett mindre band och går runt och tror att du är någon, men samtidigt har vi väldigt roligt. Alla, både band och crew, brukar umgås och hamna i trubbel, du vet vakna upp dagen efter på en bar och bli utkastad och sådana saker, berättar trummisen, Paul Figueroa, med ett skratt.

Crobot grundades år 2011 och lyckades bli signade två år senare, men det var inte på det sedvanliga sättet genom att skicka in en demo som de blev upptäckta.

- Ett av våra fans skickade in en video till någon slags tävling som vi oftast brukade förlora i, det i sin tur resulterade i att ett skivbolag såg videon och kontaktade oss och på den vägen är det, berättar sångaren, Brandon Yeagley.

Deras album Welcome to Fat City, som även är en påhittad stad uppfunnen av Brandon, släpptes den 23e september och har fått ett varmt välkomnande av fansen.

- För oss är det viktigt att man har ett fungerande förhållande med producenten och Machine, som vi arbetade med på första albumet underlättade arbetet med Fat City. Trots att vi kände till hans sätt att arbeta, så var studion i Texas nytt territorium för oss vilket även resulterade i att ribban höjdes. Dessutom tycker vi som är rätt nördiga av oss, att han är cool för han är en robot egentligen, berättar Jake Figueroa.

Humor är som sagt en stor del av bandets image, men där finns även en stor del allvar. Låtarnas skämtsamma inställning till trots, så finns där rader av allvar. No Where To Run berättar Jake grundar sig i deras intresse för medeltiden och även vissa alster av Led Zepplin. Not For Sale berättar de på sätt och vis handlar om att sälja sin själ till rocken, något de har haft svårt att motstå. Musiken på nya albumet skrevs mellan turnéerna och även i studion, totalt tillbringade bandet sex veckor i studion för att göra inspelningen.

- Det var också under den tiden som vi kom på uttrycket Who paid your dad to be here? (vem betalade in pappa för att vara här?). Vi skulle göra en inspelning och kände för att skämta med Machine, så vi ändrade en textrad precis innan Brandon skulle sjunga in den. Det slutade med att Machine gick runt och sjöng på låten i tron om att den skulle låta så och byggde vi vidare på det. Vi försöker alltid ha roligt och göra saker med humor, men rätt ofta kommer världen i vägen för oss.

Ett av sätten att marknadsföra det nya albumet på var att skapa en helt ny stad, Fat City, där även ett val ägde rum. Killarna berättar att eftersom presidentvalet i USA skulle äga rum några månader efter albumet getts ut, ville de anordna sitt egna.

- Jag tror inte att någon förstod vad det hela gick ut på egentligen, men det var en rolig grej och bra marknadsföring för vårt album. Fat City är något som jag skapade efter att ha läst om Joe Edwards och valet till borgmästare i Aspen, Colorado som ägde rum 1969, han ville att girigheten som präglade staden skulle utrotas, men det fungerade inte. Men just hans tillvägagångs sätt var väldigt inspirerande och något jag kände skulle fungera för oss, dessutom är vi riktiga nördar och intresserade av sci-fi. Det är den perfekta plattformen att skapa berättelser på, att sammanföra olika världar och konstiga koncept gör att själva historien i sig blir mer intressant.

Trots att Crobot själva anser sig vara ett okänt band, så har de sin korta karriär till trots redan lyckats placera sig högre än rockrävarna, Pink Floyd Official Charts Companyslista.

- Det var riktigt coolt att se deras namn bredvid vårat, och ännu bättre blev det när vi insåg att vårt album placerades högre. Den listan hängde vi upp på kylskåpet och ringde mamma, berättar Jake följt av ett rungande gapskratt.

Ett "Mamma det älskade oss, vi klarade det" i en högre tonart skapar mer kaos än ordning och det dröjer en stund innan alla samlats sig tillräckligt för att fortsätta intervjun. Hashtags i all ära, men återigen lyckas Crobot att slå de flesta på fingrarna. Ett annat tema som återkommer är ansiktsbehårig i form av skägg. Oh my beard (åh mitt skägg) och by my beard (vid mitt skägg) berättar Paul är ett uttryck myntat av honom.

- Eftersom vi gillar Lord of the Rings och dvärgarna i den serien är stolta över sina skägg och alla i bandet har det, blev resultatet många repliker som Gimli haft.

Trummor är det instrument som Paul spelar idag, men innan karriären som rockstjärna började, var det trumpet och saxofon i skolbandet som gällde.

- Innan jag började i den riktiga skolan, det vill säga, School of Rock N´ Roll, så spelade jag i skolans band. Bishop däremot, som spelar gitarr hade två farbröder som ägde en ägde en skivbutik och det ledde till att intresset för musik och att spela andra instrument väcktes hos honom.

Bishop själv berättar att han alltid föredragit en Fender-gitarr och började med att lära sig riff genom att lyssna på AC/DC och Led Zeppelin. För en musiker är det viktigt att instrumentet är rätt, men samtidigt ville bandet stödja mindre företag. Pauls trumset kommer till exempel på DDrum, ett medvetet val då inte många trummisar använder sig av dem. Tiden på scen anser de likt många andra går alldeles för snabbt, även om de hinner med väldigt mycket under den korta tiden.

- Det är mycket energi i vår musik och alla har sin egna stil, men på nåt sätt får vi det att fungera. Även om olyckor ibland händer så skrattar vi för det mesta åt dem, som när Bishop råkade slå Jake med cymbalen. Men en cool avslutning hade varit att ta hela trumkitet, kasta ut det i publiken och sedan hoppa efter, tycker Paul.

Trots att bandet inte tar intervjun på större allvar än de tar sig själva, finns det stunder då även de kan samla sig och ge riktiga svar.

- Musik är ljud som kommer fram för att skapa något vackert, en stund då man kan glömma allt och bara ha kul, anser Bishop och yttrar orden i takt med strängarna på gitarren.

BANDFAKTA - CROBOT
Brandon Yeagley - Lead Vocals, Harmonica
Bishop - Guitar, Vocals
Jake Figueroa - Bass
Paul Figueroa - Drums

Diskografi
Something supernatural - 2015
Welcome to Fat City - 2016

FACEBOOK HEMSIDA DOWNLOAD INSTAGRAM YOUTUBE SPOTIFY

Skribent: Gabi Mattsson (gabi.mattsson@rockbladet.se)
Foto: Pressbild


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK


Relaterade artiklar