Musikalisk terapi med Misery Loves Co.

I mörkret hoppar sångaren Patrik Wirén fram och redan från start är det ett yrväder som består endast av melodier och toner som drar fram. Misery Loves Co. är äntligen tillbaka, mer sammansvetsande än någonsin, så låt terapitimmen börja.

Örjan Örnkloo är utan tvekan den stadiga grunden som håller Misery Loves Co. samman och när balansen sviktar är det han, som med sina vassa riff på gitarren återställer den. Michael Hahne och Jörgen Sandström är till en början en duo som håller en fin kommunikation vid liv, men allt eftersom musiken blir vildare, överför Patrik energin på Michael som stundtals vänder sig om och spelar med ryggen ut åhörarna, i vad som blir hans egen värld. Jesper Skarin är en dröm till trummis att bevittna, energiutbytet mellan honom och Patrik går som en vacker dans, när det inte uppstår en maktkamp mellan trummorna och sångaren vill säga. Med jämna mellanrum är det där den karismatiska sångaren hämtar sisu, men även tar ut sin aggressivitet på. Inledande spåret I Swallow med efterföljande A Million Miles går relativt lugnt till, men sedan när Prove Me Wrong och Kiss Your Boots släpps lösa, då släpper även Patrik på alla spärrar och låter musiken skölja ner över honom och ta över. I Kiss Your Boots vänder han sig plötsligt mot Jesper och yttrar en utmaning i form av orden Wanna Play. Mellansnacket visar på att han befinner sig mer i sin egna värld som endast består av musik och likt en mur reser sig Örjan, Michael och Jörgen sig för att hålla åhörarna på säkert avstånd.

En stund in i spelningen bjuds plötsligt publiken in bakom kravallstaketet, att vi befinner oss en meter ifrån är för långt, men när vi bjuds upp på scen sätter vakterna stopp. När On Top Of The World plötsligt ljuder ut från högtalarna snärtar det till ordentligt i hjärtsträngarna och den intima klubbkänslan skapar en atmosfär utanför denna världen. Terapin fortsätter i form av underbara alster som Sonic Attack och Would You försvinner världen runt omkring, trycket från musiken blir för starkt och publiken hamnar i vad som endast kan beskrivas som en koma, alla ord och melodier är för starka för att hålla emot. Gitarrernas återkommande nedräkningar är alltför eggande och tillsammans med trummorna slår de mot dig som en mörk önskedröm som äntligen blir sann. Refrängen i Would You må gå i dur, men Misery klarar av det med perfektion, deras unika sound tas fram genom varje slag på trumman som leder gitarrerna tillsammans med basen på rätt väg. Orden som visas på skärmen får det att kännas som vi utsätts för propaganda, nästan som att bli manipulerad av kombination av starka ord och melodier. Här är det trummorna som förrädiskt villar bort dig till du inte ens kommer ihåg ditt namn. När de sedan alla står som en enad front längst framme vid scenkanten blir den än mer uppenbart att Misery Loves Co. inte bara är musik, de är allt vad musiken har saknat de senaste 16 åren.

Återigen är mick och stativ både vän och fiende för Patrik, stativet får både en och två åkturer för att sedan användas som stöd när musiken tar över dem alla. Örjan och Michael gungar hukande i takt till musiken samtidigt som de försvinner bort från oss alla och överlämnar ansvaret till Jörgen en kort stund. Deras version av The Cures, The drowning man måste erkännas är bättre än originalets. Gruppen lyckas tillsammans som band ge liv åt låten på ett sätt som The Cure tyvärr inte skulle lyckas med och känslorna i den gör det uppenbart till varför den fruktats. När låten annonseras hörs ett äntligen från en man i publiken, det faktum att bandet väljer att spela en låt som aldrig tidigare har spelats live just ikväll, gör att det blir en än mer speciell spelning. Men allt måste ta slut förr eller senare och Your Vision Was never Mine To Share tillsammans med My Mind Still Speaks får avsluta första delen av spelningen. I My Mind Still Speaks är det återkommande ångestfyllda skrik som präglar låten och tillsammans med kaosartade melodier och tyngre trummor som ackompanjeras av basen, då är det nästan som om vi befinner oss inuti en kaosartad dröm skapad av bandet. Men drömmen som en gång var mörk, blev ännu mörkare tills det nattsvarta tar över. Misery Loves Co. är tillbaka och det med besked, terapisessionerna fortsätter förhoppningsvis, för ingen i publiken skulle kunna överleva ett uppbrott till.

Damage Driven och No Exit får passande nog avsluta spelningens slutgiltiga del och medan mörkret sakta sänker sig, hörs fortfarande slagen av en mick som slås mot något mjukt mynna ut i natten och väcker oss sakta till liv från vår långa sömn.

BANDFAKTA - MISERY LOVES CO.

MEDLEMMAR

Patrik Wirén - Vocals
Örjan Örnkloo - Guitar, Programming
Michael Hahne - Guitar
Jörgen Sandström – Bas
Jesper Skarin – Drums

BETYG :RB-Betyg-10_10

Se alla bilder från Misery Loves CO här:

Port Noir:

SKRIBENT: Gabi Mattsson (gabi. mattsson@rockbladet.se)
FOTOGRAF: Jimmie Sonelius (jimmie.sonelius@rockbladet.se)
KONSERT: MISERY LOVES CO.
ARENA: Klubben / Stockholm stad
DATUM: 2016-11-26


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK


Relaterade artiklar